Thoughts on Switching Off

 

 

 

I don’t want you thinking that I’m the retrogressive type. I’m all for new technology and I’m embracing social media with open arms. Hey, anything that makes us connect and share what’s on our mind must be good, right?

 

But in March this year I took the decision to press the switch off button on my iPhone and replace it with an old fashioned, super ugly, mega boring Sony Ericsson phone. Since then, I’ve only switched on the iPhone when in desperate need of Internet connection in remote places.

 

 

Just as much as I loved my iPhone when I got it, I’m enjoying my life without it now. It has all got to do with being present, here and now.

 

With a smart phone, you’re always connected. Always online. Sure, you can switch it off, but honestly, how often do you really do that? I was the kind of girl who filled every interspace of my time and life with my smart phone.

 

There was Facebook and there was Twitter. There was WordFeud and there were blogs. There were news sites and e-mails. Checking the weather and whether the bus would be on time or not.

 

30 seconds behind a traffic light was enough for me to pick up the phone.

 

 

What you’re actually doing, is constantly giving your brain a lot of new material to process. You’re shutting out the real world, you know, the one that is going on right here, right now, right next to you. You’re shutting out other people, the ones that are physically close to you, may it be someone you love or the guy who’s driving the bus you’re getting on (he would sure love a smile from you!).

 

And, you’re missing out on a perfect opportunity to relax in the moment. Taking a few deep breaths and just noticing what’s going on inside of you, and maybe notice the world around you. You might find that the sun is shining, that the birds are singing and that the bus driver is smiling back at you.

 

I’m not proclaiming a war against the Internet or social media. I’m in love with this whole blogging thing, so how could I? But I’m dedicating a certain time and a certain place for it. If you can handle your smart phone – congratulations! I couldn’t. It was just too much fun.

 

 

---

 

 

 

 

Jag vill verkligen inte framstå som en bakåtsträvande tråkmåns. Jag älskar ny teknik och allt vad sociala medier heter. Allt som hjälper oss att hålla kontakten och dela med oss av våra liv måste vara nåt bra, eller hur?

 

I mars i år tog jag trots det beslutet att stänga av min iPhone och ersätta den med en supergammal, jätteful och megatråkig Sony Ericsson-telefon. Sedan dess har jag bara satt på min iPhone i enstaka fall, när jag varit i desperat behov av Internet-anslutning.

 

 

Lika mycket som jag älskade min iPhone när jag fick den, njuter jag nu av livet utan den. Det handlar om närvaro i verkliga livet. Med en smart phone är du alltid ansluten. Alltid online. Visst, du kan stänga av den, men ärligt talat, hur ofta du gör du verkligen det? Jag fyllde varje mellanrum i tiden med min iPhone.

 

Det var Facebook och det var Twitter. Det var WordFeud och det var bloggar. Det var nyheter och e-post. En titt på vädret och om bussen skulle komma i tid eller inte.

 

30 sekunder bakom ett trafikljus var tillräckligt för att jag skulle plocka upp telefonen.

 

 

Vad du gör, är att du konstant ger hjärnan nya intryck att bearbeta. Du stänger ute den verkliga världen, du vet, den där som pågår här och nu, alldeles intill dig. Du stänger ute andra människor, de som är fysiskt närvarande, oavsett om det är vänner och familj eller busschauffören (han skulle säkert bli jätteglad om du gav honom ett leende!).

 

Du går också miste om ett gyllene tillfälle att koppla av i ögonblicket, att ta några djupa andetag och bara registrera vad som pågår inom dig, kanske också registrera vad som sker runt omkring dig. Kanske upptäcker du att solen skiner, att fåglarna sjunger och att busschauffören ler tillbaka mot dig.

 

Jag tänker inte dra ut i krig mot Internet eller sociala medier, hur skulle jag kunna gör det? Jag älskar ju hela den här bloggvärlden. Men jag avsätter en särskild tid och särskild plats för det. Om du kan hantera din smart phone - grattis! Jag kunde det inte. Den var helt enkelt alldeles för rolig. 

 

Jag hade ett sådant ögonblick igår. Jag var på konsert och jag plockade aldrig upp kameran som jag hade med mig. Jag var fullt upptagen att vara där.

Som du säger, det är väldigt lätt att plocka upp telefonen i tid och otid.

Ja, jag har tänkte på det så många gånger. Jag har tänkt hur bunden jag blir till Facebook, inte minst när jag börjar spela de där himla spelen, och fastnar och sen kommer jag på mig själv och slutar. Jag testade att avaktivera min Facebook i en vecka, det var spännande! Jag hade heller inte tv när jag först flyttade och det tog ett tag innan jag skaffade mobilt bredband, men jag hade så mycket tid till allt möjligt och nu fastnar jag i massa skräp på tv som egentligen inte ger så mycket som tiden utan tv.

Oj, vad skönt att höra! Jag är inte den enda som känner såhär. Jag använder en gammal telefon och har inte för avsikt att köpa någon ny på väääldigt länge.

Du är klok som få Linn! Tänk vad stressade alla blir av sina telefoner, och alla barn och ungdomar... uppkopplade till och med på nätterna. Det är en svår balansgång! Kram!

Kloka ord som vanligt! Jag har ingen Iphone utan använder en supergammal mobil utan kamera haha. Jag gillar inte tanken på att alltid vara "online". Dock skulle jag tycka det vore lite kul med en kamera i telen så det kanske blir en såndär smart phone i framtiden iallafall. Enklare att blogga då med;-)

Kloka tankar! Det är så många som fyller varje liten ledig sekund med appar, twitter och facebook när det kanske är ett par djupa andetag man egentligen behöver allra mest.

Det här är EXAKT varför jag inte har en smartphone! Jag brukar kallar mina vänner för I-fånar, hihi :). Kram

There is such a thing as being too connected. When you're constantly online, you end up missing out on real life. I have to remind myself often that things like facebook and twitter can wait.

Det är klokt det du skriver, det kan säkert få många att inse att de missbrukar. Att bara bruka däremot tycker jag är fantastiskt. Jag känner personligen hur den, iofs ganska långa, förälskelsen i smartphone och sociala medier börjar gå över i kärlek. Jag tycker att det kunde vara skönt att stanna där, förälskelsefasen är så intensiv och kan spåra ur men att göra slut helt - nääää. Det hela är väl ett tecken på att utvecklingen går väldigt fort och att vi inte vet hur vi ska förhålla oss till alla nya saker utan måste lära oss. Och att sätta av särskild tid för det är svårt när man spenderar studietiden vid datorn. Jag försöker definitivt att begränsa mig, stänger ner alla frestelser när det är seriös uppsatsskrivning. En sak som jag insett när jag studerar miljörätt är att vår jord kan tåla ganska många konstiga ingrepp och utsläpp, den anpassar sig till mycket, om det bara kommer i lagom mängd. Kanske är det så med oss också, vi kan tåla alla möjliga nya saker om bara i, trumvirvel, lagom mängd. Lagom. F*n vad jag tjatar om det. Jag är inte lagom alltid, absolut inte. Men jag vill ha tyngdpunkten där. Nähä, tillbaka till rådighetsinskränkningarna enligt miljöbalken. Hur var det nu med kvalifikationsgränsen, vilka ingrepp ska en markägare tåla utan ersättning? ;) KRAAAAM

Ja det är nog sant, tvärstopp is the shit. Så gjorde jag när jag gick ner i vikt, tvärstopp på allt var socker och stärkelse hette. Där kunde jag inte ha lagom och behövde en verklig reset.
Kul att du ser torka aldrig. Den var jättefin. Hemsk men mest fin.
Du blir lite rädd alltså? Nu blir jag mallig! Det är absolut inget att bli rädd för. Du skulle tycka att det är intressant, det jag skriver om nu. Kort kan man säga att äganderätten (egendomsskydd), rätten till vår mark och våra hus, är väldigt stark i sverige. Det har grundlagsskydd i regeringsformen. Men det händer att man måste ta sådan mark i anspråk. Det krävs att "angelägna allmänna intressen" föreligger och det kan tex vara att man behöver bygga vägar eller göra ett naturreservat för att skydda djur och natur. Då kommer vi till det som heter rådighetsinskränkningar. Det finns vissa situationer när lagen tillåter staten att ta vår mark, tex det ovan om naturreservat (områdesskydd). Nu skriver jag en uppsats om vad egendomsskyddet, områdesskyddet och rådighetsinskräkningarna egentligen innebär. Var, när, hur.Vilka problem finns. Man ska givetvis få ersättning om staten vill ta/utnyttja ens mark, det är också lagreglerat. Mark mot pengar. Men hur mycket ersättning ska man få. Vad ska det kosta att skydda miljön, vad ska det kosta när en markägare inte kan bruka sin jord. Detta är ett område med stor politisk påverkan. Miljöaktivisterna mot företagarna med staten som tänkt neutral i mitten. Men de är också bara människor och bedömningarna varierar över tid.
Fast just ikväll läser jag min folkhögskolekurs om globalisering och transnationella företag. Hur man utnyttjar i-länderna med förevändningen att så har alla länder haft det innan industrialiseringen. Det är bara det att med transnationella företag försvinner pengarna från landet. När vi var i den situationen var det inhemska företag som utnyttjade oss och då stannade pengarna här och byggde upp landet. Hua vilken värld vi lever i. Ja och så har jag varit och lyssnat på trädgårdsproffset Hannu Sorenström ikväll. Det poppar lite nu, det ska jag erkänna. ;)
Kramen!

åh, (försöker) ha en internetfri dag då och då, men ja. finner mig själv med iphonen istället för datorn ;)