Moments of Happiness
We were looking at some old pictures the other day, Boyfriend and I, and found the one above. It’s from our
2010 summer vacation to Corsica. There was something about this photo that got me thinking…
I’ve spent an hour or so at the beach; swimming, soaking up the sun. I love that. I very seldom go into the water, it has to be warm and clean, and very few beaches live up to my standards. This one did, however.
I’ve just got dressed and we’ve found a table at this little seaside restaurant, and in a minute or two we will get our food. I think I had a pizza… And that’s when Boyfriend snapped this photo.
I’m happy, at this particular moment in time. We’re on vacation. We’ve got each other. We’ve got our health. Our freedom. We have nothing to worry about, other than where to go next on our adventure. We’re hungry but will be served food.
Yes, I am happy at that exact moment, but I have a feeling now that I didn’t really understand back then how lucky I was. I’m totally unaware of all the challenges I’m about to meet in the coming two years. If I had known… Well, maybe I wouldn’t have been as happy. Or maybe, I would have cherished my happiness even more.
This picture got me thinking that I want to acknowledge and treasure every single moment of happiness, every little piece of it, no matter how small or trivial it may seem. I’m still not done with challenges and sorrows in my life, I know that, and I’m struggling with some of them right now, but all in all… I’m happy. I really am.
Have a lovely weekend friends!
Vi tittade på lite gamla foton häromdagen, jag och Kärleken, och hittade bland annat den här bilden. Den är tagen under vår
sommarsemester 2010, på Korsika. Det var något med den här bilden som fick mig att tänka…
Jag har tillbringat en timme på stranden; simmat, njutit av värmen. Jag älskar det. Det är sällan jag kliver i vattnet, det måste vara varmt och rent, och väldigt få badställen lever upp till mina krav. Men det här gjorde det.
Jag har precis fått på mig kläder efter badet och vi har hittat ett bord på en liten restaurang precis vid stranden. Om en minut eller två kommer vår mat. Jag har för mig att jag åt en pizza… Och det var då Kärleken knäppte den här bilden.
Jag är lycklig, just precis där och då. Vi är på semester. Vi har varandra. Vi har hälsan. Vår frihet. Vi har inget att bekymra oss över, annat än vart vi ska ta vägen härnäst på vårt äventyr. Vi är hungriga, men ska snart få mat.
Ja, jag är lycklig i just det ögonblicket, men jag misstänker nu att jag kanske inte riktigt förstod det då. Jag är helt ovetandes om alla de utmaningarna som jag ska möta under de kommande två åren. Om jag hade vetat det då… Kanske hade jag inte varit lika lycklig? Eller så hade jag uppskattat min lycka ännu mer.
Den här bilden fick mig att tänka att jag vill uppmärksamma och vårda varje ögonblick av lycka, varje liten del av den, oavsett hur obetydlig den kan tyckas vara. Jag är inte färdig med utmaningar och sorger i mitt liv, det vet jag. Jag går igenom vissa av dem just nu. Men på det hela taget så är jag… lycklig. Det är jag verkligen.
Ha en underbar helg vänner!
Comments
Svar:
Tack. Jo, det är nog så. Jag tänker lite på hur det är med sommaren, och hur många på något sätt blir lite hysteriska... Vetskapen om att den inte är evig gör att det ska njutas i kubik, så mycket och så intensivt att det nästan bara blir jobbigt. Istället för att luta sig tillbaka och bara... ha det bra. Jag vet inte om liknelsen är relevant... :-) Det jag vill säga är nog att vetskapen om att lyckan och tiden har ett slut kan göra oss lite maniska och ge en aning panik. Ibland vill man liksom vara lulla runt...
Linn
Svar:
Så är det nog. Att nå botten (hur vet man, förresten?) kan på sätt och vis vara bra. Man lär sig så mycket av motgångarna, och får insikter som gör vägen framåt lättare på något vis.
Linn
Svar:
Visst är det så... Lyckan finns där. Jag tror verkligen det. Det gäller bara att öppna ögonen och se den. Jag blir alldeles rädd ibland när jag inser vilka skygglappar jag gått omkring med. Som idag. Jag och katten var i trädgården och då slog det mig, att all den tid jag till exempel var på jobbet, då gick han omkring där och strosade och jag gick miste om så många fina stunder. Jag bara jagade och jagade och såg inte vad jag hade...
Håller med (som vanligt kan man väl nästa säga :-)), lyckan växer på något sätt när man matar den.
Kram fina du!
Linn
Svar:
Åh, jag hoppas att det snart vänder för dig! Om man kan se åtminstone några ljusglimtar i mörkret så är de ju så värdefulla, och väl värda att uppmärksamma. Ta hand om dig, kram!
Linn
Svar:
Ja, det är så lätt att bara rusa på utan att riktigt tänka, eller känna efter... Kram!
Linn
Svar:
Vad roligt med en ny besökare! :-) Ska strax kika in hos dig.
Låter som att du prioriterar helt rätt där på morgonkvisten. Hellre oordning utanpå huvudet än inuti... ;-)
Linn
Svar:
Tack snälla du. Tänk så mycket tankar som kan utbytas tack vara bloggandet :-)
Linn
Svar:
Åh, tack! :-)
Linn
Svar:
Tack för dina fina ord!
Linn
Svar:
Åh, vilken må-bra-kommentar, jag blir alldeles glad inombords. Tack! Känslorik är ett bra ord så jag tycker att vi bestämmer att det finns. Kram :-)
Linn
Svar:
Tack snälla, dina ord värmer.
Linn
Svar:
Tack för dina fina, fina ord. Så glad jag blir. Se där, ytterligare en lycklig stund i livet att glädjas åt och vårda ömt :-)
Linn
Svar:
Tack! Så klart du ska bli lycklig. Man är ju inte glad jämt förstås, men jag tror verkligen att det går att vara någorlunda tillfreds med livet i alla fall. Seså, undanröj hindren nu! ;-)
Linn
Trackback
