Thoughts on Surprising Yourself
When I went to college I had a teacher who really measured up to the ideal of an ingenious professor. You know, a gentleman of a certain age with lively eyes, a beard and always a philosophical reflection in his sleeve (of tweed or corduroy, of course).
One day I was standing behind him in the coffee line. By the pastries he suddenly stopped and turned to me with a smile on his face.
“You know what? Today, I’m going to surprise myself with a cookie.”
At the coffee machine, he stopped again.
“You see, every day I treat myself a surprise. It doesn’t have to be anything fancy, but something unexpected and something that makes me feel good. It just pops up in my mind some time during the day and when it does, I simply grab it.”
I believe in routines. I think they’re good for both body and mind, as well as convenient and time efficient. But there’s a fine line between healthy habits and boredom, and a brain that is never exposed to new impulses will soon stagnate.
So, every now and then I follow his advice and surprise myself. Sometimes it’s with something sweet, but it might just as well be a nap in the afternoon or playing with the cat. The point is, it has to be unplanned and sometimes – but not always – also something that stretches the concept of everyday life and routine.
The other day, for example, I went out for my usual walk, but I walked the other way around. I had no idea when I put on my shoes, but once on the sidewalk my feet started walking in a new direction and all I could do was follow. It was so simple, but all of a sudden I saw the world and the well-known blocks from a whole new angle.
Break a pattern or give yourself an unexpected gift – surprise yourself today!
En dag stod vi bredvid varandra i cafékön vid eftermiddagsfikat. I höjd med mandelbiskvierna sken han plötsligt upp och vände sig mot mig.
– Vet du, i dag ska jag överraska mig själv med en kaka!
Vid kaffetermosen stannade han till igen.
– Varje dag ger jag mig själv en överraskning förstår du. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, men det ska vara något oväntat och något som får mig att må bra. Jag kommer på det i stunden och så smäller jag till, helt enkelt.
Jag tror på rutiner, tror att det är bra för både kropp och själ, och inte minst kan det vara väldigt praktiskt och tidseffektivt. Men gränsen mellan sunda vanor och vardagsslentrian är hårfin, och en hjärna som aldrig utsätts för nya impulser stagnerar snart.
Därför gör jag då och då som han sa och överraskar mig själv i vardagen. Det kan vara med en kaka, men precis lika gärna en tupplur på eftermiddagen eller en stunds bus med katten. Poängen är att det ska vara oplanerat och ibland – men inte alltid – också något som töjer på begreppet vardag och rutin.
Häromdagen, till exempel, gick jag min vanliga promenadrunda, fast åt andra hållet. Jag hade ingen aning om det när jag snörade på mig gympaskorna, men väl ute på trottoaren så satte fötterna av åt ett annat håll och jag hade bara att följa med. Det var så enkelt, men plötsligt såg jag världen och mina hemtama villakvarter ur en helt ny synvinkel.
Bryt ett invant mönster eller ge dig själv en oväntad gåva – överraska dig själv i dag!
Åh! vad jag mår bra av att läsa din blogg! Tack för alla tänkvärda ord.
Kram
Helena
Ja, varför inte!
Det var en kul grej att göra. Som du beskriver det, jag tror på rutiner och lite pigg dos överraskningar. Jag överraskade mig själv idag med att göra en sak som jag har tänkt på länge.
Jättebra tips och vilken rolig lärare:-) Tror absolut det är nyttigt att ändra lite i rutinerna då och då och samtidigt vidga sina vyer lite:-)
What an inspiring idea! I think I may be in love with that old teacher of yours. :)
I am so so doing this today... and maybe tomorrow.
Trish
www.jellybonesblog.blogspot.com
Men åh vilken sund man. Precis som han säger skall man bara göra så när det kommer till en.
Verkligen att njuta av nuet.
Kul att kika in till dig.
Kram Malin
Svaret kommer i min blogg inatt:)
Det låter klokt! Jag håller med dig och professorn! Och jag tycker att det låter intressant att du kanske tycker om Lars Winnerbäck, utan att du visste om det. Jag tycker om honom nästan enbart för texterna.
Åh vilken härlig proffesor, låter som han förstått ett och annat om livet!
Haha, jag överaskade mig faktiskt med en glass efter lunchen idag. Lite på samma sätt som din proffesor och faktiskt blev prommisen tillbaka till kontoret lite bättre än vad den brukar. Vardagslyx!
Kram
Det där tror jag på.... att överraska sig själv... jag brukar byta väg till tunnelbanan ibland, plocka ett äpple på trädet härutanför till jobbet och andra grejer. Men tror också att rutiner behöver bytas och brytas ibland. Jag ock kärleken byte i helgen plats i sängen och flyttade hans grejer till andra sidan och tvärtom. Ny vana så att säga. Bra professor du hade!
Vilken klok professor du träffade på. Att gå en "runda" åt fel håll får en verkligen att se nya saker och tänka i nya banor :) Kram!
