Living at Nature's Pace

 

 

 

I know I’m not the only one who feels a need to reflect upon the changing of seasons. I see it in blogs and magazines. I hear it on coffee breaks and while eavesdropping on the bus.

 

Maybe it’s the prehistoric animal inside of us reacting, still deeply connected to nature and its notions? Maybe the darkness and light, the fading and returning of life, reminds us of our own temporary existence? It’s too easy imagining a spring, a summer, a fall and a winter of life.

 

 

With fall comes darkness, and with darkness comes tiredness, at least for me. I think for many, it’s a perfectly normal physical reaction. While simple things like eating and sleeping, breathing fresh air and getting some daylight every day might help, I know that I will inevitably adjust my pace as days are getting shorter and shorter.

 

The season does affect me.

 

And maybe that’s not so bad after all? Maybe I should follow nature’s shift in tempo, because just like trees and flowers I need to play, pause and stop too to reach a balance.

 

There’s a time for developing, creating and start things new, and there’s a time for resting, reflecting and recharging.

 

 

The time has come for me to make myself comfortable in the corner of the couch together with some of my favorite things; tea and movies, port wine and books, blankets and phone calls, candle light and my furry friend.

 

I really do love the fall.

 

 

 

 

 

 

Jag vet att jag inte är den enda som har ett behov av att reflektera över årstiderna och deras skiftningar. Jag märker det på bloggar och i tidningar, jag hör det på fikarasten och när jag tjuvlyssnar på andras samtal på bussen.

 

Kanske är det urtidsdjuret inom oss, fortfarande ohjälpligt bundet till naturen och dess nycker, som reagerar? Kanske mörkret och ljuset, borttynandet och återkomsten, påminner oss om vår egen flyktiga existens? Det är allt för lätt att föreställa sig en livets vår, sommar, höst och vinter.

 

 

Med hösten kommer mörkret och med mörkret tröttheten, i alla fall för mig. Jag tror att det är så för många, det är en helt naturlig fysisk reaktion. Även om enkla saker såsom att äta, sova, andas frisk luft och se till att få lite dagsljus kan hjälpa, så vet jag att jag oundvikligen kommer att anpassa mitt tempo allt eftersom dagarna blir kortare och kortare.

 

Årstiden påverkar mig.

 

Och kanske är det inte så dumt trots allt? Kanske bör jag helt enkelt bara följa med i naturens tempoväxlingar, för precis som träd och blommor så behöver också jag både gasa, bromsa och stanna helt ibland för att nå balans.

 

Det finns en tid för utveckling och nyskapande och det finns en tid för vila och reflektion.

 

 

Nu är tiden inne för mig att krypa upp i soffhörnet och njuta av något av allt det jag älskar allra mest; te och filmer, portvin och böcker, filtar och telefonsamtal, stearinljus och min ulliga, gulliga kattvän.

 

Jag tycker verkligen om hösten.

 

Ja, men precis så känns det! Nu går jag lite i ide.

Så otroligt sant.. Du fick mig att tänka till. Jag är den som inte gillar (därmed inte sagt att jag klagar) då det blir kallare. Vintern, jo, då klagar jag. Så lite som möjligt hoppas jag..
Men som du säger, jag behöver också krypa ihop i soffan, sitta inne, mysa, vila upp mig. På sommaren går jag liksom på högvarv. Älskar allt och vill göra med allt. Inte alls lika stor inspiration nu. Vill helst sitta inne framför en brasa och sticka hela dagarna. Sova länge. Njuta av livet och längta till varmare platser.

Önskar dig en underbar helg, fina du!
<3

Det brukar jag tänka på att man måste lyssna lite, till den inre känslan. Och nu är det tända ljusens tid och att kura ihop sig. Men också långpromenader med massor av frisk luft, ger energi.

Jo det är inte så lätt när årstiden växlar, tar tid att ställa om sig.

Kram
Lissen

Så vackert du skriver om växlingarna och jag tror precis som du att låter man sig föras med så finns det vila och rekreation...

Så är det. Men glöm inte att ta extra D-vitamin. Det har gjort stor skillnad både för humör och immunförsvar i vår familj för ungdomar och vuxna.

Det är så sant. Ibland vill jag göra som björnen gå i ide för att vila och sedan vakna pigg och alert till våren. Men soffhörnet är inte så fel det heller fast för min del blir det sängen nu. Go´natt!

Jag älskar hösten så himla mycket, den är så vacker. Men visst blir det lugnare nöjen och annan takt.. reflektionstid, vila och sen mys för att lysa upp mörkret..
Kramar från Liv