...

Bara glöm allt det där jag skrev i morse. Om julkänslan och den plötsliga piggheten. Det var en illusion, endast framkallad av ett dimmig sinne.

Jag är så trött så trött. Ställer mig framför spegeln men ser inte mig själv. Ser ett uttorkat stycke fnöske, en blek och glåmig skugga av mitt forna jag. Enda hoppet är att jag finns någonstans där under utmattningen, att jag ska lyckas skrapa fram några rester av mig själv att sätta samman igen.

Mina planer på att lämna kontoret tidigt, gå en sväng på stan för att julhandla, komma hem tidigt, äta något gott och mysa med sambon gick om intet. Kom in till kontoret 06.45 och lyckades inte ta mig därifrån förrän exakt tolv timmar senare.

Tog mig ut på stan för att påbörja den ändlösa jakten på den perfekta julklappen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort vid den tiden på dygnet, då bara de stora galleriorna håller öppet för oss kvällsarbetare. Kallt som s*t*n. Folk överallt. Hungrig. Trött. Ingen lycka på NK. Gallerian vid Sergels torg är ett skämt. Åhléns brukar jag kunna lita på, men till och med de var hårda mot mig i dag. Hungrig. Så fruktansvärt hungirg.

Stapplar på utmattade ben till fiket på tunnelbaneplan. Bara för att upptäcka att de inte har något vegetariskt i matväg. Den apatiska expediten talar om för mig att det finns på fiket på plan två. Kämpar mig upp till gatuplan och vidare mot caféet. På varje plan sitter skyltar som talar om det fantastiska fiket, där vi ska sitta ner, äta något gott, slippa julstressen. Men när jag väl tagit mig ett antal höjdmeter upp och trängt mig genom en gräshoppssvärm av människor visar det sig att fiket har stängt. Förstås.

Men säg inte till mig att jag ska gå dit när det är stängt. Ta ner de där skyltarna när det inte ens är öppet. Tvinga mig inte igenom ert unviersum till shoppingcenter helt i onödan.

Fick gå tillbaka till fiket på tunnelbaneplan och trycka i mig en vedervärdig cheesecake. Till råga på allt var stolen jag satt mig på blöt, så när jag reste mig upp var jag alldeles fuktig över hela låret. Inte så skönt när Stockholm är belagt med permafrost.

Plågar mig genom stan i min förvisso tjocka jacka med huva, men lider varje gång jag måste fälla ner huvan. Har sett ut som en nybadad katt den senaste veckan (minus fukten, inklusive håret som hänger platt och livlöst mot huvudsvålen).

Och så tåget. Pendeltåget. Återigen försenat.

I torsdags tog det mig 1,5 timme att komma hem, att jämföra med normala 45 minuter. I fredags tog det strax över timmen. Även i dag var tåget försenat på grund av "väderrelaterade orsaker".

Kan ju bara drömma om att bussen har väntat in när jag kommer fram.



Comments

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback