Om åldrande
Jag har erfarit ett nytt fenomen.
Eftersom jag älskar att fylla år är det knappast så att jag håller det hemligt. Min födelsedag är min dag, då jag får gå omkring och känna mig fantastisk och uppvaktad. Att bli äldre tynger mig inte särskilt. Hittills har mitt liv bara blivit bättre för varje år som går, och att jag fyller år ju faktiskt ett slags bevis på att jag fortfarande lever. Jag blir hellre ett år äldre, än låter bli.
Men tydligen har jag uppnått en ålder som framkallar en viss ångest hos många (äldre). Följande dialog utspelade sig ett flertal gången i fredags:
Jag: Vet du vad det är för dag i dag? Det är min födelsedag!
Mr/Mrs X: Jaha, du fyller 22(/23/25)?
Nej. Jag fyller 28. Jag har knappt fått min första rynka. Det är knappast så att jag skäms. 
Bernard Safran - Old Lady
Jag älskar också födelsedagar, men måste erkänna att åldersskräcken ligger och gnager i bakhuvudet. Jeez jag är inte ens 20, men min värsta mardröm är att bli så gammal att jag ser min kropp förfalla.. (brukar börja räknas vid 35)
Känns så dumt att jag går och oroar mig för det när jag är nitton, men kan verkligen inte släppa tanken >.< Jag borde kanske satsa på hjärntvätt så jag kan leva i nuet.
Detox är nog mycket bra för att ta hand om sin kropp =)Ju bättre kroppen mår, desto friskare och "yngre" ser man ut.
Det roliga är nog att jag kan se mig som en riktigt gammal tant med långt vitt hår som sitter i ett snålt upplyst rum men någon mystisk bok. Men just vägen dit.. Att hitta första rynkan, första vita strået, det är skrämmande..
