Det här inlägget handlar om ett gäng hyfsat unga kvinnor, välutbildade med hyfsad inkomst. De lever innehållsrika, ibland till och med hektiska liv, med dagar som fylls av arbete och/eller småbarn och familj. De är hyfsat lyckliga.

Ändå klagas det. Över stress. Långa arbetsdagar. Ingen tid över till träning. För mycket hushållsarbete. Travar med disk och tonvis med tvätt. Mat som med nöd och näppe hinner inhandlas, och som sedan aldrig tillagas eftersom tiden inte räcker. Och trötthet. Denna ständiga trötthet.

Fråga någon av dessa kvinnor om deras drömmar, och jag kan nästan garantera att flertalet nämner något av följande:
- Öppna ett café, ljuvligt doftande av nymalda kaffebönor och söta bakverk
- Driva en egen butik med alla möjliga prylar; doftljus, prydnadskuddar, goda teer, kanske lite bijouterier...
- Äga ett bed & breakfast ute på landet där gästerna skäms bort med nybakat bröd och styva, manglade lakan
- Bli författare, flytta till ett stort hus vid havet och skriva en bok


Illustration: Kristine Lombardi

Drömmarna är sockrigt rosaskimrande och förgyller mången grå och tråkig stund.

Men ibland kan man fundera. Vi är trötta på hushållsarbete men drömmer om ett eget café eller bed & breakfast. Vi suckar över långa arbetsdagar men inbillar oss att vi vill starta eget. För att inte tala om författarskapet... vad man måste våndas.

Jag tror att drömmarna behövs. Realistiska eller inte, en stunds verklighetsflykt kan vara nog så rogivande och stärkande. Och jag tror också på möjligheterna att faktiskt göra och genomföra precis det man vill.

Själv ska jag öppna ett bed & breakfast vid havet, driva kombinerat café/butik i gårdsflygen och skriva böcker på fritiden.