Jag föll för grupptrycket. Jag kunde inte längre stå emot. Jag har registrerat mig på Fejjan. Och det är en jäkla drog. Har fått anstränga mig till det yttersta för att inte knappra mig in på sajten under arbetstid (för många gånger), men tillbringade stora delar av lunchen framför datorn och så snart klockan blev fem var jag där igen.

Jag är jättesen, jag vet. Det har liksom varit en grej för mig att vägra Facebook + att jag varit lite rädd för att tvingas socialisera med folk från förr som jag känner att jag lämnat bakom mig. Förr i tiden kunde man mer eller mindre byta liv genom att byta jobb eller hemstad. Med alla dessa sociala medier existerar liksom inga sådana gränser. De fysiska IRL-barriärerna finns inte längre där som skydd.

Jag har också funderat över om jag kommer att orka med Facebook. Jag har ofta upplevt pressen på att prata i telefon, besvara e-post och sms som fullt tillräcklig för mig. Men men, jag gör väl även detta på mina egna villkor. Än så länge är det superkul. Kanske går det över snart.

Undrar om mitt intåg på Facebook har något att göra med detta:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5488999.ab?

Seniorerna tar över Facebook - de unga flyr.