Bilden lånad från Justine Formentelli

Dagens utmaning från Skrivpuff: glöd


Hon lutar sig närmare Marcus, som för att höra vad han säger, böjer ner huvudet mot bordet och ser koncentrerad ut. Luften mellan dem vibrerar. När han tystnat rätar hon på ryggen, kastar huvudet lätt bakåt och brister ut i ett av sina porlande skratt. Hennes tänder är vita som sockerbitar.

Stefan sväljer klumpen som växt sig stor och seg i halsen. Det livliga sorlet känns som insekter i hjärnan. Varje gång han försöker tänka en klar tanke landar en ettrig fluga just på den hjärncellen som skulle aktiveras, och gör det omöjligt för honom att löpa linan ut och formulera sig för sig själv.

Han nickar artigt åt Sofias envägskommunikation. Tror att hon pratar om en semesterresa till Azorerna. Men har hon redan varit där? Eller ska hon åka dit? I sommar? Strömmen av ord når trumhinnan, men det är som om hörselnerven bara släpper igenom enstaka ord.


När det är dags för dessert erbjuder sig Marcus att hjälpa kvällens värdinna. Tillsammans går de ut i köket, som ligger bortom både syn- och hörhåll från matsalen. En ny klump växer till sig nere i maggropen, stiger sakta upp genom matstrupen, och det lilla klotet av oro gör tanken plötsligt krispig och klar. Något sker där ute i köket just i detta ögonblick, något hemligt, som det inte är meningen att Stefan ska se. Han vill gå dit, ta dem på bar gärning, men något håller honom tillbaka. Känslan av att göra något förbjudet.

Men som om han inte skulle ha rätt att gå in i sitt eget kök? Det här är ju löjligt! En liten boll av luft tar sig ut genom munnen på honom, antar ljudet av ett ”bah”, och får honom att resolut ställa sig upp och med darrande ben gå iväg bortåt köket.

Marcus håller båda sina händer om brickans kant. Mia står med överkroppen långt inne i kylskåpet och ska just balansera ut några skålar med pannacotta när Stefan kommer in. Rösten som letar sig ut är inte hans egen, han rosslar och piper.

– Behöver ni hjälp?

Stefan känner sig tafatt och bortkommen i köket han själv har byggt. Famlar med kaffefiltret och spiller kaffepulver över köksbänken. Marcus och Mia har gått tillbaka till de andra med efterrätten, och ingen av dem kommer tillbaka för att höra om han behöver hjälp med att bära fram porslinet.

Alla sitter samlade runt matbordet när han kommer med kaffet. ”Äntligen”, ropar någon. Mia sitter bredvid Marcus igen, de pratar lika förtroligt som förut. Lyfter inte ens blicken när han ställer varsin kaffekopp framför dem.


Tystnaden breder ut sig som en svart sopsäck över lägenheten när gästerna gått. Mia plockar planlöst med disken, flyttar smutsiga tallrikar och glas om vartannat utan att något hamnar på därför avsedd plats. Han kan se på de sluttande axlarna att hon skäms, och det är allt han behöver för att ta mod till sig.

– Hade du kul i kväll? Du såg ut att ha kul.

Hon vänder sig om och drar handen genom håret. Ser trött ut, men klistrar ett vänligt leende på läpparna och går fram emot honom. Hon försöker göra sig så mjuk och följsam som det bara är möjligt när hon lägger armarna om hans hals.

– Jag älskar dig, Stefan.

Munnen är formad till ett leende, men ögonen är tomma. Saknar all den glöd som fått henne att spraka och brinna hela kvällen.

Det är då han bestämmer sig.



Läs vad andra skriver om Skrivpuff, glöd, svartsjuka, otrohet, uppbrott