- Två koppar kaffe och en varsin kanelkringla, tack.

Solen sken in genom de stora skyltfönstren på Greens konditori, reflekterades i stolsbenens guldimitation och kastade öar av varmt ljus över golvet. Märta slog sig ned i den röda plyschsoffan och kände hur sittbenen fann sig tillrätta i de gropar som åratal av cafébesökare tillsammans grävt.

- Ja du, Gunnar. Kanelkringlorna håller måttet än som du känner. Jag undrar om du kommer få något sött till kaffet dit du ska?
Märta förde den sirliga koppen till läpparna och smuttade försiktigt på det varma svarta. Beskan fick tungan att krusa sig, och hon lät ytterligare en sockerbit glida ner längsmed porslinskanten.
- Men kaffet gör jag bättre själv, det är då ett som är säkert!

I ögonvrån såg hon hur ungdomarna som ockuperat ett av fönsterborden sneglade på henne. De puffade varandra lätt i sidan och himlade med ögonen. Hon sket faktiskt fullständigt i det. Det hade lika gärna kunnat vara Gunnar och hon som himlade med ögonen åt dem. Oren hy hade de, och alldeles för stora byxor som visade halva baken. Men hon ville inte ödsla någon tid på ungdomarna, inte nu när hon och Gunnar bara hade en kort stund på sig tillsammans innan han skulle iväg. Märta ville suga ut så mycket som det bara var möjligt av den sista tiden. Det var därför hon gått till Greens, hon visste hur mycket Gunnar gillade deras kringlor och att det skulle få honom på gott humör.

- När jag var hos Maj-Lis i går bjöd hon på gräddtårta, kan du tänka, lille Staffan hade fyllt och det fanns lite över från sönda’n.
- Sen när jag skulle till Konsum och handla, då hade det börjat regna så förskräckligt förstår du, så Maj-Lis undrade om hon inte skulle skjutsa mig. Men nej då, sa jag, jag tål väl lite blött!

Utanför på gatan bromsade en röd Toyota in, stannade minst fem decimeter bakom parkeringsrutans vita streck, och alldeles för långt ut på gatan. Nu var Mia och barnen här. Nu skulle de hämta Gunnar.

Märta såg hur Mia försökte få ordning på de små, rättade till deras kläder hjälpligt och försökte förhindra dem att springa ut i vägen.
- Ja du, Gunnar, tack för kaffet då, sa hon och sörplade i sig det sista ur koppen.
En liten hand drog henne i rockärmen.
- Mormor, vem pratar du med?

Hon tittade upp, såg barnens förväntansfulla och nyfikna blick, Mias förvirrade.
- Väntar du på någon? Jag har druckit kaffe. Och jag äter inte sötsaker, det vet du ju.

Så fick Mia syn på plastkassen på stolen. Kanterna nerrullade så att toppen på urnans oljade furu stack upp.

- Kom nu mamma, de andra väntar vid kyrkan


Dagens utmaning från Skrivpuff: aska
Läs vad andra skriver om Skrivpuff, konditori, aska och döden.