Bild lånad från Arla

Först av allt vill jag bara tacka för era snälla, stöttande, peppande kommentarer till mina desperata inlägg. Det var bara någon vecka sedan som jag var inne och tittade på dem, har på något sätt inte vågat innan. Stundtals är mina inlägg ganska personliga och väldigt, väldigt ärliga. Då kan jag drabbas av tillfällig ångest över att ha fläkt ut mitt hjärta och skrapat ur det allra skräpigaste där inne till allmän beskådan.

Sen kommer jag över det. Inser att man kan ha det värre. Och att alla går och bär på sitt skräp.

Jag mår mycket bättre nu. Man kan hävda att jag gör det tack vare att jag just i dag, för ungefär fyra timmar sedan, inledde min semester. Men faktum är att en positiv, uppåtgående spiral, har snurrat de senaste fyra veckorna. Det var kanske trots allt så, att när jag skrev om mina insikter senast, så hade något verkligen gått upp för mig. Så hade något förändrats.

Jag har skött arbetstiderna ganska bra. Motion och träning hyfsat. Allra mest stolt är jag över att ha ätit frukost hemma, i lugn och ro, varje dag de senaste fyra veckorna (med undantag för i morse och en dag häromveckan då planeringen brakade samman). Det får mig att må så bra. Jag är ju nämligen en sån där som vaknar varje morgon och är panikhungrig. Så har det alltid varit. Men de två senaste åren har jag av någon korkad, outgrundlig anledning prioriterat bort den där lilla stunden vid köksbordet. Valt att rusa hemifrån för att hinna med ett tidigare tåg till jobbet och tryckt i mig en fralla på kontoret. Säger ju sig självt att hela dagen blir knasig av det.

Har försökt förändra det ibland, men det har hållit i max tre dagar. Nu känner jag att jag verkligen lyckats. Fyra veckor med riktig frukost! Jag ska göra allt jag kan, nej, jag ska hålla i den här vanan även efter semesterns slut.

Läs vad andra skriver om frukost, må bra och workaholic