Ligger i sängen, så raklång jag kan fast med huvudet lite upphöjt för att kunna se på skärmen vad jag skriver.

Ligger med molande, stickande smärta i korsryggen, som stundtals letar sig ner i vänster skinka och vidare ut i benet. Ischias. Jävla ischias.




Har haft känningar i femton år, lite då och då, fram och tillbaka, ibland mer, ibland mindre. Så plötsligt slog det till - på riktigt. Vänstra halvan av underkroppen bortdomnad i går.

Sitter, ligger, står och går. I tvåminutersintervaller, sen gör det ont. Ondare.

Tiden går långsamt. Känns som om livet är satt på undantag. Längtar efter min kropp så som jag känner den.