Är det något jag helt och hållet saknar just nu så är det tidsuppfattning. Jag får inte ihop det.

För några helger sedan (hur många minns jag naturligtvis inte) satt jag och var lite besviken på mig själv. Tyckte att jag inte preseterat så mycket som jag borde på jobbet, att allt gick trögt och långsamt och att jag borde ha hunnit mer. Känslan höll i sig ända tills jag blev påmind om att jag bara varit på det nya jobbet i någon månad. Och jag som tyckte att det kändes som ett kvartal - minst!

Så tiden går fort, är samtidigt märkligt utdragen. Jag hinner både allt och inget på ingen tid alls.

Om jag får ett sms kan jag svara på det efter fyra dagar. Min klocka visar nämligen bara fem minuter senare. De fyra åren som jag varit borta från Linköping har krympt till ett ögonblick. Och så samtidigt - de två månaderna som vi nu varit tillbaka i stan känns evighetslånga.

Det är rätt obehagligt. Fast allt är bra.