Home Sweet Home

 

 

 

Det somliga kallar rotlöshet hävdar jag är den inre trygghet som gör att hemma inte nödvändigtvis är en fysisk plats utan snarare något du alltid bär med dig. Med flera barndomshem i bagaget och berövad på dem alla har jag tusen hem och samtidigt inget alls. Ett hem är viktigt men flyktigt och precis så vill jag ha det.

 

Ändå är det något visst med den plats på jorden där gravstenarna bär ditt efternamn, där husen är byggda av de händer som format din familj och där marken bär spår av dina förfäders fötter. Jag börjar förstå det.

 

 

 

 

Tillbakalutad i stolen som morfar en gång tillverkat får jag en alldeles särskild känsla av hemma. Denna plats, detta hus, denna stol vill jag alltid förfoga över, alltid återvända till. Rottrådarna går djupt, och de är sega.

 

Jag har precis kommit hem – hem hem – efter en vecka i familjens lika slitna och väderbitna som älskade semesterparadis på andra sidan Östersjön, i Estland. Här bodde mormor och morfar innan världskrig och kommunism.

 

 

 

 

 

Some call it rootlessness. I say it’s the inner strength allowing you to always carry your home within yourself, and not necessarily tie it to one particular place on earth. With many childhood homes and none of them left, I have a thousand homes and still none at all. A home to me is essential but elusive, and that’s exactly how I want it.

 

Yet, there is something special about the place on earth where the headstones bear your family name, where the houses are built by the same hands that have shaped your family traditions and where the soil bear traces of your ancestors’ feet. I’m beginning to understand that now.

 

 

 

 

Relaxing in the chair my grandfather once made, I’m suddenly gaining a new understanding of home. I want to return to this place, this house, and this chair for the rest of my life.

 

I have just returned back home - home home - after a week in my family’s worn and weather-beaten but loved summerhouse in Estonia. This is where my grandparents lived before world war and communism.

 

Otroligt fint skrivet, det berör.

Jag tokgillar första bilden! svar: åh tack! :)

Estland! Så fint!
Jag flyttade mycket de första tjugo åren av mitt liv men nu har jag bott i Skåne i 10år. Det är så skönt att börja få rötter här. Ha en, viss, historia. Men inte all, inte ingrodd och gaggig historia som det nog annars kan vara på små orter. Nu vill jag aldrig flytta! Vårt hem är vår borg. Om vi ska flytta får det iaf inte vara norr om hallandsåsen!
Så fina hälsningar du lämnat till mig! Fint att du alltid ber din katt komma hem! Det är ju så man får göra med katter. Be dem och hoppas att de lyssnar. Mer Stubb är tyvärr ganska allvarligt sjuk, han har fått restriktiv cardiomyopati som gör att hans hjärta inte fungerar optimalt. Veterinären är förvånad över att han lever. Jag är överlycklig. Så klart. Men samtidigt är det slitsamt att veta att han är sjuk. Att alltid vara vaksam på tecken.
Kraaaam! Saknade dig när du var borta!

Borta bra, men hemma bäst...så är det bara.

Fina bilder :)

Tänkvärt och bra skrivet, precis som jag skrev senast. :)

Kommer din släkt ursprungligen från Estland och vilken generation var det i så fall som flyttade till Sverige? :)

SV: Det var verklien helt underbart och jag hade som sagt gärna stannat några veckor till, utan problem. AC är dock ett måste där nere, annars blir det nästa outhärdligt :)