A Love Letter

 

 

 

Our paths crossed when I worked odd hours at the largest shopping center in our town. The uniformed guards who patrolled the area brought you by the neck and asked what they should do to you. You were a bad boy already then.

 

I couldn’t stop thinking about you, and all the trouble you would get into if I didn’t came to your rescue. My squeamish heart was the reason you and I got together, my stubbornness the reason we still are.

 

 

For God knows it wasn’t easy at first. You kept me awake at night when I wanted to sleep, you were sneaky and unreliable - I can’t say anything else - and you chased away almost all our guests.

 

But love conquers fear, and I was determined to soften your sharpest edges and chisel out the goodness I knew was in your heart. We struggeled together against your mood swings and today, we are totally relaxed in each other's company.

 

 

Nine years after our first meeting, you are a part of me. We have ceased to be a you and a me, we are one, and you are an extension of me, I am an extension of you. In my most difficult moments you are there, giving me comfort, helping me to be present and seeing the beauty in life. You give me love, but perhaps most importantly of all, let me give my love to you, so that in my heart, there can never ever be only darkness.

 

You also helped me to make the right choice in the love jungle. Peter was the only boyfriend you didn’t use as a scratching pad, so he could stay.

 

 

 

 

 

Våra vägar korsades när jag jobbade extra på stans största köpcentrum. De uniformerade väktarna som patrullerade för att hålla ordning på buset kom med dig i nackskinnet och undrade vad de skulle göra med dig. Du var en bad boy redan då.

 

Jag kunde inte sluta tänka på dig, på allt trubbel du skulle hamna i om inte jag kom till din räddning. Mitt blödiga hjärta är orsaken till att du och jag blev ett, min envishet orsaken till att vi fortfarande är det.

 

 

För gudarna ska veta att det inte var lätt till en början. Du höll mig vaken om nätterna när jag ville sova, du var opålitlig – jag kan inte säga något annat – och du jagade närapå iväg alla besökare till vårt gemensamma hem.

 

Men kärlek övervinner rädsla och jag var fast besluten att fila ner dina vassaste kanter och mejsla fram godheten i ditt hjärta. Vi kämpade tillsammans mot dina humörsvängningar och numera är vi helt avslappnade i varandras sällskap.

 

 

Nio år efter vårt första möte är du en del av mig. Vi har slutat att vara ett du och ett jag, vi är ett och du är en förlängning av mig, jag en förlängning av dig. I mina svåraste stunder finns du där och ger mig tröst, hjälper mig att vara närvarande och se det vackra i livet. Du ger mig kärlek, men kanske viktigast av allt, låter mig ge av min kärlek till dig så att det aldrig någonsin bara kan finnas mörker i mitt hjärta.

 

Du hjälpte mig också att välja rätt i kärlekens snårskog. Peter var den enda pojkvän du inte använde som klösbräda, så han fick stanna.

 

 

 

Vilken jättemysig bild!! :o)

Kram

Vad fint och vilken go bild!

I love this!! Absolutely adorable. Sounds like a keeper ;)
Isn’t That Charming.

Jo det förstås.... om dagdrömmandet inte är på lagom nivå och att det blir för mycket så kan det kanske vara mer skadligt än hjälpa. Men sen samtidigt så kanske det var förmågan du hade då, att drömma sig bort, som gjorde mycket att du klarade´dig så bra som du gjort. Det innebar kanske att du blev starkare att inte leva mitt i det! kanske! ;-)

Haha, vad fint skrivit. Du fick mig att undra :-)

Vad vackert ;)

vilken söt bild! :)

men du, kladdar inte olivolja väldigt mycket?!

F.I.N.T. Väldigt fint. Tänk att man kan älska en katt så, man blir nästan rädd. Här hemma är det Essa Bessa Bus som regerar nu. Raskatter, eller, innekatter är mycket barnsligare än dem som varit ute och växt upp. Hon leker och busar både med oss och på egen hand trots att hon snart är 6 år. Hon har ganska hög integritet och vi hoppas att hon ska bli lite mer kelig efter hand. Hon har ju bara varit här i 3 veckor. Hon vill bara kela ibland även om hon egentligen är jättesugen alltid. Men hon vill bestämma. Det är väl det det handlar om. kram och nospussar till er!

Men åh så fint skrivet! Nu råkar jag (FÖRLÅT) inte vara en kattälskare, men jag smälter totalt... <3

Helt underbar kärleksförklaring till en älskad familjemedlem. Blir alldeles varm inombords av att läsa. Och som kattägare känner jag igen mig i den stora kärleken till ett älskat husdjur.

Kram Lotta

Ps. Bilden på er två är bara helt ljuvlig. :)

Så gulligt!! Så ska det vara med kärlek <3

Haha, det här är ju underbart!

Men åå va fint! Vilken berättelse, underbart!

Absolut en säkerhetsventil. Tänk vad mycket information som skulle flöda igenom det lilla huvudet, vi behöver sålla (stavas det så?!) bort oviktig information så då stänger vi av. Så att huvudet inte överarbetar. =) Men det är väl kanske iof inte samma sak som dagdrömma. Dagdrömma är när man har en klar tanke, och stänger man av blir det bara svart! HiHi... tror jag! Jag har inte sett det som en varningssignal tidigare, men nu när jag tänker på det så kan det ju lika bra vara det också... om det är på fel nivåer alltså. Men.. lagom är bäst! Kram

Vilka fina bilder du tar! :D