Six Months Later
Jag håller med dig om att det är svårt att svara när folk frågar hur man mår... Jag har tröttnat på att förklara, det hoppar så snabbt upp och ner för mig. Jag känner mig också tacksam över att jag har lärt känna mig själv och andra mycket bättre, jag har lärt mig vad som är viktigt och mindre viktigt och att jag måste fånga dagen!
Kram på dig
Hej du ..
Vet precis hur du känner dej då ja va sjukskriven i 1.5 år . Det är jobbigt att inte veta hur man mår samtidigt som alla är snälla och frågar. håll ut så kommer den en ljusning ja vet :) Stor kram
åh men bra att du sjukskrev dig från första början! jag var det förra året, fast pga en utmattande operation.. o nu lär jag bli det igen snart, man får lyssna på sin kropp, ta hand om sig själv på bästa vis helt enkelt! hoppas du är på tipptopp snart! :)
och jag vet precis vad du menar, gud det är svårt att avgöra huuuur man verkligen MÅR vid just det tillfället ngn ber en att känna efter...
Den arga perioden ja.. Den är jag fortfarande i.
Styrkekramar till dig!
Det går att komma igenom alla de där perioderna.
Ta hand om dig!
Vad jag känner igen mig... Du växer och läker och allt ska bli bra! Mne visst är det svårt att svara på frågan hur man mår... Jag mår oftast väldigt bra här hemma om jag får göra allt i min takt och på mitt sätt, men om jag inte får sova klart eller måste passa tider eller åka omkring i måndagsvärlden för mycket, då mår jag riktigt dåligt och får tillbaka en massa konstiga symptom som jag hade när jag jobbade men som jag lätt kan glömma bort här hemma i lugnet. Inget blir som det var men det blir antagligen bara bättre, men annorlunda om man vågar lyssna till sitt hjärta. Stor kram till dig och tack för din varma omtanke!
åh tack gulliga ja jag är jätte nöjd :)
Du beskriver lite hur jag känner mig just nu-jag mår ju bra egentligen men jag har ingen buffert, ingen sköld. Dock infinner sig lugnet när jag kommer hem så jag tror att helgen kommer att göra mig gott.
Åh, jag kan inte ens sätta mig in i hur du känner dig, även om jag varit väldigt väldigt nära att råka ut för samma sak. Oavsett hur du mår så ÄR du, kanske mer du än någonsin (som du också skrev). Och det är väl kanske viktigare än att må på något speciellt sätt. Jag har inte glömt bort det fina fina jag fick av dig och jag ska skriva om det, när jag känner att jag har tillräckligt med tid för att reflektera över mina ord ordentligt. För det blir så lätt att man mest skriver inlägg för att skriva och det vill jag inte göra med detta inlägg. Många kramar till dig, hur du än mår..
Känner igen mig så otroligt mycket. Hoppar mellan perioder. Var tillbaka på jobbet på 25% i några veckor för att sen bryta ihop på tunnelbanan och gråta hela vägen hem. Usch och fy! 7 månader för mig nu. Känns jobbigt...
Man mår ju bra på sätt och vis, är lycklig ja, men ändå inte liksom. Blir arg på sig själv för att man hamnade här, arg på andra osv.
Jag förstår dig! Ta allt i din takt! Skickar massor med styrkekramar (och din soppa var gudomlig! Tyckte inte mannen, men vi andra haha)
Jag visst inte att du varit sjukskriven. Men allt märks inte i en blogg.
Jag har inte varit i din situation men ja känner så för dig. Jag hoppas att livet bara blir bättre och att varje dag blir lättare för dig och att du dag för dag förstår mer vad menningen med livet är. Du är värd allt det bästa!
Jösses vad jag känner igen mig! Själv är det sex år sedan jag blev utmattad. Jag var sjukskriven ett år sen började jag arbetspröva. Jag fick fast arbete och fortsatte att stressa. Tills jag fick bröstcancer efter ca ett år på jobbet. Nu har jag varit sjukskriven ett år och är så skör att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Om du varit hemma ett halvår, som inte är någonting när det gäller utmattningssyndrom (det kan ta flera år), så tycker jag att du ska konsentrera dig på att ta det så lugnt som möjligt. Du behöver inte börja jobba än på länge. Räkna med att det tar några år.Det viktiga är att acceptera läget och inte skämmas för det.
Kram!
Vad modigt av dig att dela med at så djupa tankar här på bloggen! För mig så visar det tecken på självinsikt och acceptans. Och mod, faktiskt. Vet inte om jag vågat vara så öppen och ärlig på min blogg men tycker att det är oerhört befriande när andra delar med sig, från insidan lixom.
Sedan skickar jag över en varm kram och hoppas att idag blir en riktigt bra dag!!!
Är det inte konstigt att vi är så många som känner precis såhär?!
Som jag har skrivit förut, att min man blev sjukskriven för samma sak som du går igenom nu är någonting som jag faktiskt är glad över för annars skulle vi aldrig kunnat vända. Vända vanorna som det tillslut blir stressen och med kraven.
Det är så lätt att bli medberoende som jag absolut blev med vår depression för (ja, det känns som vår depression även om det var han som drabbades rent fysiskt) och det gör det så svårt att se, svårt att förstå när andra påpekar att det inte är bra för "ingen annan förstår..."
Mår VI bra nu? Idag? Nja. Igår, ja. I morgon? Förhoppningsvis. Men även om vi inte skulle göra det så får vi en chans till dagen efter och dagen efter det igen. Så länge vi fortsätter att försöka må bra och lyssna på kroppen vill och inte vill så får vi fler chanser. Och bättre chanser.
Å den frågan är så komplex... Hur mår du? ...
Men det måste inte finnas ett enkelt svar. Och gör det sällan heller. När någon frågar svarar ju alla nästan samma, "det är bra" men om man verkligen ska svara rätt så kommer ju detta du frågar dej, menar du nu eller jämfört med då eller i olika situationer osv.
Att du är beredd att dela med dej såhär och försöker ge ett svar är stort, och att komma till insikten att det kanske inte går att svara på med en mening utan att det finns en massa olika svar. Och en sån styrka att du hittat olika sätt som får dej att må bra nu jämfört med då, det värmer att höra om!
Stor kram till dej!
Ja, visst kan det ibland vara svårt att veta helt hur man mår, det beror ju alltid på vad man jämför med.. Vad bra att du kunde sjukskriva dig. Hoppas att du känner det helt bra snart!
sending a virtual hug your way!
