The Things We do for Love

 

 

 

We’re up early, Nils and me. But I like getting up early in the morning, or so I’ve said.

 

Nils is fully convinced that the nights are warm enough now to be spent outside, and refuses to come back home when in the evenings I’m standing on the porch, trying to attract his attention with all the silly names he usually listens to. I even tell him there’s food, but nothing helps when the big world is just waiting for him and his four soft paws to be explored.

 

However, I'm not quite as convinced that the April weather is enough for Nils sensitive ears and pads, and thus wake up at dawn with no other alarm clock than my own worries. Driven by an invisible force (maternal instinct?) I crawl out of bed and down the stairway to let the little one in.

 

And quite right, he’s standing there, outside the door, offended by the fact that he have had to wait for me for so long. He meows loudly and resolutely strides up to the food bowl.

 

Then everything is forgiven and forgotten, and he rewards me with tons of cuddling.

 

And now it's breakfast time even for this gal, who has a busy schedule today. First, she’s acting family photographer for a friend with her husband and baby. In the evening, there will be wine, good food and plenty of girl talk, all the way into the next dawn.

 

♥

 

 

 

 

 

I dag är vi uppe tidigt, jag och Nils. Men det gillar jag, har jag ju sagt.

 

Nils tycker numera att det är tillräckligt varmt för att han ska få vara ute och ränna hela natten och kommer inte alltid längre in på kvällarna när jag står på förstukvisten och lockar och ropar. ”Kom nu kissemoj, kom då lilla maui. Missemao kom nu får du mat.” Inget hjälper när den stora världens äventyr ligger för hans fyra mjuka tassar.

 

Jag är dock inte riktigt lika övertygad om att aprilvädret är tillräckligt för kattens känsliga öron och trampdynor, och vaknar således av mig själv – eller kanske snarare av oron – i gryningen och drivs av en osynlig kraft (modersinstinkten?) upp ur sängen och ner för trappan för att släppa in den lilla.

 

Mycket riktigt står han där utanför dörren, förnärmad över att ha få vänta så länge. Han jamar högljutt åt mig och travar målmedvetet fram till matskålen. Men sen belönar han mig med extra mycket gos.

 

Och nu är det frukostdags även för den här människan, som har massor på schemat i dag. Först ska hon agera familjefotograf åt en väninna med man och bebis och sedan, till kvällen, vankas vin, god mat och tjejsnack ända in till nästa gryning.

 

♥

 

Åh, din Nils påminner mig om min Bosse som gjorde exakt så. Var ute och rände hela nätterna, levde livet och skrämde sovande fasaner. Visst är det en moderskärlek blandat med ett släng av katthjärna tror jag. Nu har jag inte Bosse i livet hos mig längre, vi adopterade en ny kattdam efter att Bosse dött, och utan att hon behöver knysta ett endaste mjaooo så vet jag när hon står utanför dörren och vill in till maten. Detsamma var det med Bosse. Jag visste bara. Lisan är dock för gammal och bekväm för att vara ute hela nätterna, hon kommer in klockan 19 för att hjälpa till med läggningen av barnen.
Han är väldigt, väldigt vacker, din Nils. Kloka ögon.

Ja men vilken sötnos. Skönt att han har möjlighet att vara ute.. Vår är nu en innefattar, eftersom vi bor i en lägenhet mitt i stan. Men planen är väl att hon eventuellt ska få börja gå ut om/när vi flyttar från den här lägenheten. Men jag hade nog varit likadan och bara oroat mig om kissen var ute hela natten... :)

Gorgeous photo of Nils! I love cats, they have such strong characters. xx

Är inte direkt någon djurmänniska (allergisk) men kan nästan föreställa sig hur fantastisk det är att ha ett djur så nära. En människa och ett djur som förstår varandra så bra. Underbart! Trevlig kväll med tjejerna! Kram på er båda två!

Så härligt med husdjur tycker jag! Har själv haft två katter(Atlas och Izor)men nu är vi tyvärr helt utan djur. Ibland tänker jag att det vore härligt med en liten katt igen, men jag håller mig ett tag till tror jag.

Mycket fint kort Förresten. Vad använder du för kamera? =)

Kramar

Jag hoppas du får en jättetrevlig kväll med dina väninnor! Kram

Vilken underbar bild!!

Ha en mysig tjejkväll :)

Kram Lotta

Fina Nils! Vad bra att agera familjefotograf, förena nytta med nöje!

Jag hittade hit via en kommentar du lämnat på en annan blogg om kakfat. Visst är det en bra idé! Själv har jag också testat att göra med färdiga kakfatsstativ, och har även sådana stativ till salu på min blogg för den som är intresserad. http://allakansy.blogspot.se/2012/09/alla-kan-goratillverka-egna-kakfat.html
Vill man prova även en sådan variant, kostar dem jag har hemma 60 kr/st inklusive porto inom Sverige. Tack för fin inspiration!

Så fint du skriver om Nils, så kärleksfullt och respektfullt. Det blev en godnattsaga för mig, trygg och liksom vardagsvarm innan jag somnar nu på nattkröken :)
Varm kram

Visst vankar man och väntar, när någon man gillar inte kommit hem. Inre klockor, ja dom ringer högt :-)
Skönt att Nisse kom hem.

Vilken trevlig helg, du hade att se fram emot.
Spännande med fotouppdrag och underbart med väninnorna :-)

Kram
Lissen

Det är helt otroligt hur mycket man kan älska ett husdjur. Jag fullkomligt älskar min katt. Han är mig så kär att om han är sjuk gör allt för att han ska bli frisk. Men även i vardagen. Du beskriver det så bra. Det är verkligen så där! Haha de små liven, de är ju för underbara.

Så fin han är Nils. Kan tänka mig att han mår bra det fina vädret lika mycket som vi =)