Me and the City

 

 

 

I won’t deny that a part of me misses the house and the garden. Another part of me longs for hardcore country life; a life where wellies are a necessity rather than fashion and where nail color is mainly used to hide the never-ending streaks of dirt under your nails.

 

But I live in the city now, and I can see the advantages.

 

 

I woke up early this morning, put on my shoes and went for a walk. The city was still in a drowsy haze. Except for one or two elders walking their dogs, it was just me and the city. It was me and the morning sun, me and the asphalt, me and the cobblestone, the mighty facades, the church towers and the green lungs that every now and then break the monotony of everything hard and angular.

 

When I got to the city center, the stallholders were preparing for today’s trade; flowers, strawberries, chanterelles and greens lined up like colorful precious stones. Me, I went to the bakery and bought a brittle croissant for breakfast.

 

So far, this new life feels a little like being on vacation. I’m rediscovering my hometown, seeing everything in a new light. And I like what I see.

 

 

 

 

 

Jag ska inte förneka att en liten del av mig saknar huset och trädgården. En annan del av mig längtar långt ut på landet, till en plats där gummistövlar är nödvändighet snarare än mode och där nagellack framförallt är ett effektivt sätt att dölja de milslånga ränderna av jord under naglarna.

 

Men nu bor jag i stan, och jag kan se fördelarna med det också.

 

 

I morse vaknade jag tidigt, snörade på mig skorna och gav mig ut på en promenad. Staden låg fortfarande i ett sömnigt dis. Förutom en och annan pensionär med hund så var det bara jag och staden. Det var jag och morgonsolen, jag och asfalten, jag och kullerstenarna, de höga fasaderna, kyrktornen och de gröna lungor som med jämna mellanrum breder ut sig och bryter monotonin av hårt och kantigt.

 

När jag kom till stadens mitt hade torghandlarna precis börjat förbereda sig för dagens kommers; blommor, jordgubbar, kantareller och grönsaker uppradade som färgglada ädelstenar. Själv gick jag till bageriet och köpte en alldeles frasande färsk croissant.

 

Än så länge känns det här nya livet lite som att vara på semester. Jag upptäcker min hemstad på nytt, ser den i ett nytt ljus. Och jag tycker om det jag ser.

 

Jag önskar verkligen att den känslan får hålla i sig riktigt länge för dig för att sedan övergå till hemkänslor. Att du ska få boa in dig riktigt ordentligt, hitta din nya vardag och få trivas i och njuta av den.
Kram!

Förstår känslan! Jag saknar landet väldigt mycket ibland och kan störa mig på att jag aldrig bara kan öppna dörren och gå ut, men allt har sin tid.
Kramar och du ska se att du kommer in i allt snabbt. Det låter mysigt!

hmm,jag är ingen stadsmänniska, men en frasande färsk croissant hade jag inte tackat nej till :)

Förmågan att se en hemtam stad i ett nytt ljus är beundransvärd. För visst är det lätt att hamna i gamla hjulspår. Att bara gå på de gatorna som är kända och att missa detaljerna i omgivningen för att de ändå bara finns där i bakgrunden. Jag tror att det är bra att bege sig ut på nya vägar.. Oavsett om det gäller nya gator i en känd stad eller om det gäller i livet.

En ny början.. upptäckarkänsla och avsked blandat tänker jag mig. Jag är uppvuxen på landet och känner en längtan till det livet ibland men jag älskar stadens puls och utbudet.. och jag har ju min uppväxtplats kvar och kan besöka den närhelst jag önskar..

Som reflektion till din kommentar hos mig.. Du är verkligen jättevälkommen att blogga hos mig.. Det skulle verkligen vara en ära och vill du blogga om något annat än mirakler så är ämnet fritt. Låt tankarna snurra och så hör du av dig om det skulle kännas rätt.. och det är ett stående erbjudande utan bäst-före-datum.

Kramar

Det är förresten en sådan söt bild på dig i profilen - den nya. Så fin du är!

Det kan vara alldeles alldeles fantastiskt bra att bo i stan! Om inte annat är det väldigt praktiskt på många sätt =) Njut av den tid du vet att du kommer ha där inne mitt i smeten, en vet aldrig vad framtiden har att erbjuda ;-)

Kram

Så sant att man inte ska förneka sin saknad, det får ta sin tid. Men du att upptäcka sin stad på nytt, med ny blick och det känns som du har bestämt dej för att se det bästa med den. Det blir nog bra det här Linn.

Kram Lissen

Jag känner igen känslan från när jag flyttade hemifrån för tio år sedan. Känslan av att ett gammalt liv var borta för alltid och samtidigt glädjen i att bygga ett nytt och upptäcka en ny omgivning.

Jag tror att du har en och förmåga och insikt att upptäcka det nya livet och staden. Säkert kommer saknaden att komma över dig över vissa saker, samtidigt som du upptäcker nya saker som kan ge dig glädje i livet. Kram

Så mysigt det låter! Själv har vi flyttat ut från city, till att bo lite mer i utkanten av stan. Inte på landet (oh no bara skyskrapor så långt ögat når). men mer förort. ska försöka finna tjusningen i det :-)

Så fint du beskriver det Linn, du är som alltid en mästare på nyanser. Jag känner igen mig, jag gillar både staden och landet. Olika bara. Kram!

Härligt att höra! Att starta dagen med en croissant kan vara det bästa :). Kram

gott och fin bild!