Living Like the One I Want to Be
Du har så rätt. Jag är också helt övertygad om att förändring är möjlig, men man måste våga. Och som du säger, förändringen sitter inte BARA i huvudet. För att det ska hända någonting måste man ju göra något också.
Jag fick mitt uppvaknande förra sommaren. Det var inget speciellt som hände, förutom att jag hade en trist dag som man har ibland. Jag satt där i ett stökigt hem och tyckte synd om mig själv samtidigt som en röst i mitt huvud (oh det lät läskigt...) sa "jamen gör nått åt då!!!!!" (på dialekt). och ja! Det är bara jag som styr över vad jag gör och hur jag är, ingen annan. Där och då tröttnade jag på att vänta på någonting som jag fortfarande inte vet vad det var.
En enkel insikt men svår att komma fram till och lätt att glömma!
Jag hejjar på dig här i etern!!!!!!!!
Mycket kloka ord! Det ska jag också börja fråga mig själv.
Kram!
Jag tycker mycket om frågan du ställer dig. De är så rak, tydlig och enkel, och svaret visar så direkt om du är på rätt spår. Teater eller ej...nej, jag tänker inte att det är teater. Jag tänker på det en klok människa sa till mig en gång när jag var inte alls var snäll mot mig själv. Hon sa, att tankarna och känslorna kan man inte styra. Men handlingarna kan man bestämma över.
Och jag tänker att det är så det är, att på sikt börjar det fysiska handlandet påverka känslorna och tankarna. Att man kan
jobba liksom utifrån och in...i någon slags "fake it til you make it."
Tack för tankar, det var fint:)
Jag känner så väl igen det. Jag håller på med den tanken också-att hitta tillbaka till den jag vill vara-för jag var nära henne men i en massa slit och elände tappade vi bort varandra.
Ja men visst är det så! Jag tror att det är sunt att ständigt(nästan) vilja utvecklas och jobba med sig själv. För sin egna skull, för att gå mot något bättre. Ska vi komma dit räcker det inte med att tänka i huvudet att det här ska eller borde jag göra. Utan faktiskt också göra det också, i praktiken! Kanske känns det inte alltid givande på diverse sätt för stunden men någonstans vet vi, att det här kommer få mig att må bättre.
Självbedrägeri tycker jag är en väl hård bedömning. Att leda sig själv in på bättre vägar tycker jag är mer passande, och ibland behövs lite tuffa tag för att bryta ned gamla och bygga upp nya tankebanor och sätt att agera på.
Jag beundrar din beslutsamhet och är helt säker på att du kommer att lyckas!
Kram!!
Det låter som en klok fråga att ställa sig själv. Ta hand om dig.
Så himla klokt Linn! Jag har alltid hävdat att det är viktigt att stanna upp i livet och fundera på hur man lever och om man trivs - annans bör man förändra. Men visst är det svårt ibland. Kram!!!
http://queenofkammebornia.se/2013/january/att-se-over-sina-kartor.html
Du är så klok du härliga kvinna och jag blir så varm inombords då jag läser dina ord. Kanske för att vi båda har stått öga mot öga med den där berömda väggen och fått våra skrubbsår. Men vi har båda valt att se det som att vi fick en andra chans att leva våra liv bättre, ta hand om oss själva och verkligen leva till fullo - på våra villkor. Det har sannerligen inte varit en enkel resa men den har varit värd varenda steg.
Ta hand om dig kära Linn!
Kram Lotta
Bra skrivet Linn! Så sant. Tror minsann att du skulle kunna ge dig på att ge ut en bok i ämnet. Jag skulle köpa, läsa och försöka suga åt mig lite visdom! :) Kram till dig!
Vilken bra mening och mantra. För nog är det många gånger man (jag) inte riktigt lyssnat på sig själv.
Ska snart lägga mej, för jag har lätt att vara uppe för länge, ska ta med mej din tanke. Men jag har blivit mycket bättre på att vara sann mot mej själv dom senaste åren.
Kram
Det är ju en väldigt bra fråga att ställa till sig själv om man vill ha förändring! Det gäller nog att ändra tankesättet, att bryta sina vanor helt enkelt. Vill jag sitta vid datorn nu? Nej, jag går och lägger mig! Godnatt.
