What Makes it Special

 

Feet in the sea. It was quite cold when I was there, so I only managed to bathe once (and very quickly).

 

 

Spending a few days every summer in Estonia has become a tradition, a tradition I like to keep. I’ve asked myself what is it about this place that makes it so special to me. I mean, it would be so much easier to get away from reality and modernity in a spartanly summerhouse in my own country, but there’s more to this than just a house, more than just the mere function of getting away.

 

It’s the closeness to the Baltic Sea, of course, but it’s also about family. It’s about memories – the once we have, and the once we create. It’s about knowing that this is a place my grandparents, whom I never really got to know, called home.

 

It feels good to bring some life to this place that they so dramatically had to leave. It’s like I somehow get closer to them, just by walking on the same ground they used to walk on.

 

Maybe it’s about recapturing what was rightfully theirs.

 

 

A beautiful shore to walk alongside.

 

 

 

 

 

Att tillbringa några dagar i Estland varje sommar har blivit en tradition, en tradition jag gärna bevarar. Jag har frågat mig själv vad det är med den här platsen som gör den så speciell för mig. Jag menar, det skulle vara så mycket enklare att fly vardagen och alla moderniteter i en spartansk sommarstuga i Sverige, men det handlar om mer än bara ett hus, mer än bara funktionen att ”komma iväg”.

 

Självklart är det något visst med närheten till Östersjön, men det handlar också om familj. Det handlar om minnen – de vi har och de vi skapar. Det handlar om vetskapen om att det här är en plats som mina morföräldrar, som jag egentligen aldrig riktigt hann lära känna, kallade för hemma.

 

Det känns bra att på något sätt ge liv till en plats som de tvingades lämna under så dramatiska former. Det är som om att jag på något sätt kommer närmare dem bara genom att beträda samma mark som också de gått på.

 

Det handlar kanske om att återerövra vad som var deras.

 

 

Sunset over the Baltic Sea, view from the ferry to Tallinn.

 

We visited Tartu, the second largest city of Estonia. It's a beautiful town, home to the oldest and most renowned university in the country. 'Nukumaja' means 'dollhouse'.

 

Tartu.

 

Street art in Tartu. 'Uus Õu' means 'New precint', if I get it right.

 

More street art in Tartu...

 

...and some more.

 

We also visited Alastkivi Castle, but it requires a post of its own.

 

Earlier posts about Estonia:

Colours of Estonia

Dagar vid havet

Resan till Estland

Weekend i Estland

 

Så vackert skrivet, för jag kan känna igen mig i tanken att ha min historias land under fötterna.. och min är spridd från Gällivare i Lappland till Simrishamn i Skåne.. så det är verkligen kontraster som möts. En vacker dag kanske jag berättar mer om den där resan.. för den var livsändrande.
Kramar från Liv

Tror som du säger, att du kommer närmare dina morföräldrar. Det handlar om rötter, som man vill förankra i sig själv. Tror jag...............

Så många fina bilder som visar ditt Estland.
Den översta på din fina gröna klänning, havet och rödmålade tår. UNDERBAR. Borde du rama in och sätta på någon plats i den nya lägenhet. Tänka..... nya steg .....

Kram
Lissen

Jag känner att det där med familj och ursprung blir viktigare desto äldre jag blir. Och att få uppleva och se det samma som tidigare generationer gjort.. det är något speciellt. Pratar du estniska?

Att återerövra marken som var deras... så vackert. Stor kram!

Pratar du estniska Linn? Väldigt fin text hur som helst. Det känns att du har en särskild plats i ditt hjärta för Estland....Kram

Oj, nu var det ett tag sedan jag tittade in här. Och så mycket som har hänt!!! Ojojojoj, jag hoppas att ditt hjärta hängt med. Att du känner dig hel och (hmm, tänkte skriva lycklig men det är nog lite för mycket begärt) och på rätt väg.

Din lägenhet är iaf ljuvlig och jag hade inte haft ngt emot fler glimtar av den! Själv har jag också en ny lägenhet att sätta tänderna i snart. ska bara hitta den :-)

stor stor kram!

En del av oss tycks ha ett behov av att "Vårda" vårt ursprung. Förmodligen blir det än mer tydligt när rötterna finns i ett annat land. Intressant är det hur som helst. Alla gör på sitt lilla sätt. Ta väl hand om dig!