Enjoying the Silence

 

Favorites in bloom. Lilac...

 

 

I wish I could return here from my blog silence and tell you of something spectacular. A trip around the globe, maybe. But nothing like that has taken place around here. At least physically, I haven’t traveled far.

 

So, why the absence? Well, I decided to take a few days off from blogging. I felt I had too much on my mind, things I didn’t want to share. Blogging about anything else didn’t feel honest and genuine, so I decided just to leave it there for a while. Two days became three, became four, became five, six, seven, eight… And all of a sudden, three weeks had passed.

 

I’ve filled my days with whatever that has felt right at the moment. Watching a movie on a rainy day, gardening and going for walks on a sunny. There have been dinners and weddings, cooking, reading and relaxing. And I’ve enjoyed myself.

 

I hope everything is fine with you. I’ve been thinking about many of you during these weeks. I know that there are babies to be born, marriages to be entered and everyday lives to be lived – lives that I’ve come to feel part of. I’ll catch up on the next rainy day.

 

 

 ...peony (this is the first one of many, she woke up just a couple of days ago)...

 

 

 

 

Tänk om jag hade kunnat återvända från min bloggtystnad med något riktigt spektakulärt att berätta. En jorden runt-resa, kanske? Men nej, jag har inget sådant äventyr på lut. Faktum är att jag inte har tagit mig särskilt långt under den här tiden, åtminstone inte fysiskt.

 

Men vad hände egentligen? Det började med att jag bestämde mig för att ta ett par dagars paus från bloggen. Jag hade så många tankar som snurrade i huvudet, saker jag inte ville dela med mig av. Att samtidigt blogga om någonting annat än just detta kändes varken ärligt eller genuint, så jag tänkte att det var lika bra att låta bli. Två dagar blev tre, blev fyra, blev fem, sex, sju, åtta… Och helt plötsligt hade tre veckor passerat.

 

Jag har fyllt mina dagar med det som har känts rätt för stunden, oavsett vad det har varit. Jag har tittat på film när regnet har smattrat mot rutan, jobbat i trädgården och promenerat när solen har kikat fram. Det har varit middagar och bröllop, jag har lagat mat, läst, vilat… Och jag har haft det rätt så bra.

 

Jag hoppas att allt är bra med dig. Jag har tänkt på många av er under de här veckorna. Jag vet ju att det är barn som ska födas, äktenskap som ska ingås och helt vanliga ovanliga liv att levas – liv som jag har kommit att känna mig delaktig och engagerad i. När tiden känns mogen kommer jag och hälsar på igen. Kanske väntar jag bara på nästa regnskur.

 

 

...and honeysuckle. Oh, if only I could collect the scent and store it.

 

Det viktigaste med bloggandet är att man gör det när man själv vill och känner sig inspirerad. Att blogga bara för bloggandets skull har jag aldrig varit mycket för. Att ta en bloggpaus får man alltid göra och den får vara precis så lång som man själv vill. Annars är det väl ingen frihet med att blogga alls?

Där är du :-)
Bara några ord för att höra att du är ok, nu känns det bättre :-)
Och bloggpaus eller vad det nu kallas, måste få ingå i själva bloggandet annars känns det inte lika lustfyllt längre.
Varm kram!

Alltid lika intressant att läsa dina inlägg, så det är mysigt att se dig tillbaka... även om det bara är för en stund. Jag tänkte faktiskt på dig häromdagen och funderade på om allt är finfint. Jag hoppas att du mår bra och att det-du-ine-vill-dela blir bättre (om det är något negativt). =) Massa kramar från mig.
PS. Du va skitsnygg som fransyska och jag hoppas du hade en kanonkul kväll. Kram igen

Det kan vara skönt med en liten bloggpause då och då. Dessutom har ju vi bloggare lågsäsong nu på sommaren ;-) Hoppas du njöt riktigt rejält av dina blogglediga dagar. Skönt att höra ifrån dig i alla fall :-) Kramar

Hej!

Ja visst vill man i bland komma med fantastiska nyheter. Men även i vardagen kan det ju hända mycket, bara att det är så lätt att glömma av ibland. Låter som att du haft det skönt ändå. Hur var det hade du börjat jobba nu? Är det deltid?

Det låter underbart och det är så man ska blogga. Att göra det när man vill och inte för någon annans skull. Även jag har tänkt på dig och undrat vad du har haft för dig. Du finns ju i mitt köksskåp och du har startat en tedrickartrend av en storlek du nog inte anade här i stan. Trycket på Jogmaya Wolf är numera hårt.

Härligt att höra från dig igen. Det känns så lugnande att läsa dina ord. Inget spektakulärt kanske, men ändå undrar jag om det inte är lite spektakulärt i dagens stressade samhälle... Du är unik som stannar upp och dessutom skriver om det - vackert så det förslår (på två språk) - så att man blir sugen på att själv försöka hitta det där lugnet! Kram

Så klokt att ta en paus och njuta nuet.. och inte måste nåt spektakulärt ha hänt.. kanske är det spektakulära just det.
Kramen och tack för oerhört snirklande ord som öppnar hjärtedörrar.

Så det var där du var, i nuet, tänker jag. Ibland är det så livet vill levas, vartefter, i stunden, allteftersom. Och bloggen fanns inte med i det, så är det ibland...jordenruntresa eller ej, det är gott att titta in till dig :)
Kram