Living More with Less?

 

 

 

Lately, I’ve found myself being drawn towards minimalism, not necessarily as a style, but as a lifestyle. That might surprise those who know me well, because I’ve always been a less is bore, more is more kind of person. I mean, if you can have it all, why shouldn’t you?

 

The only thing is that all doesn’t attract me anymore, I don’t want it. What I truly want (other than love, friendship, health and peace on earth, of course) is independence and freedom, with regards to time and money, and a life as worry-free as ever possible.

 

More stuff, or more expensive stuff, will not help me to achieve that. In fact, I sometimes feel that my possessions are standing in my way.

 

 

The more I own, the more I have to attend to, and time is spent on activities that not necessarily are the ones that make me most happy.

 

When buying stuff with a second hand value a fraction of the original cost, I tie up my money in potteries and skirts. That is money that could have been used for traveling or maybe buying our own house, an investment that could bring peace of mind, as long as it’s based on sound economics.

 

And, talking about houses, all that clobber cluttering the cupboards automatically eliminates a lot of potential good buys because they just couldn’t hold all our belongings.

 

 

I’m not aiming for an ascetic life. I still love to surround myself with beautiful belongings, but maybe not as many of them.

 

The first step is to declutter. I’m finally getting rid of all those things that I never use and that don’t have a sentimental value (and I will try not to be too sentimental upon judging what can stay). I’m taking part in a local flea market next Sunday, and the stuff that don’t sell will immediately go to charity.

 

I‘m already feeling lighter.

 

 

 

 

 

Den senaste tiden har jag känt mig mer och mer lockad av minimalism, inte nödvändigtvis som stil, men som livsstil. Det förvånar möjligen de som känner mig väl. Jag har alltid varit lite av en less is bore, more is more-person. Jag menar, om jag kan få allt, varför inte?

 

Det är bara det att allt inte attraherar mig längre, jag vill inte ha det. Vad jag verkligen vill ha (förutom kärlek, vänskap, hälsa och fred på jorden, så klart) är oberoende och frihet vad beträffar tid och pengar, och ett liv som är så problemfritt som det någonsin kan vara.

 

Fler saker, eller dyrare saker, kommer inte att hjälpa mig att uppnå det. Faktum är att jag ibland känner att mina ägodelar står i vägen för mig.

 

 

Ju mer jag äger desto mer har jag att sköta om, och jag lägger tid på sådant som inte nödvändigtvis är det som gör mig allra lyckligast.

 

När jag köper saker med ett andrahandsvärde som är en bråkdel av den ursprungliga kostnaden, så låser jag upp mina pengar i krukor och kjolar. Det är pengar som jag hade kunnat använda till resor eller för att köpa ett hus, en investering som kan ge sinnesfrid, förutsatt att köpet är ekonomiskt hållbart.

 

Och på tal om hus, alla dessa prylar som får garderobsdörrarna att bågna gör att vi automatiskt måste sortera bort en del potentiellt bra köp, för att de husen helt enkelt inte skulle kunna svälja alla våra ägodelar.

 

 

Jag vill inte leva som en asket. Jag tycker fortfarande om att omge mig med vackra ting, men kanske inte så många.

 

Första steget är att rensa ordentligt. Nu ska jag en gång för alla göra mig av med alla saker som jag aldrig använder och som inte heller har ett affektionsvärde (och jag ska försöka att inte vara allt för sentimental och nostalgisk när jag avgör vad som får stanna och vad som måste gå….).

 

På söndag nästa vecka står jag på loppmarknaden i Ljungsbro Folkets Park, och allt jag inte får sålt där åker omedelbart till Myrorna.

 

Jag känner mig redan lättare till sinnes.

 

Ja, du! Tänk vad skönt det vore med färre saker. Här röjer vi också och det är förskräckligt vad jobbigt det är för både kropp och själ. Jag hoppas på en befriad känsla efteråt.

Att rensa ut är alltid skönt att få gjort. Jag gör det bland mina kläder minst en gång om året och ger alltid bort flera påsar till välgörenhet. Vart allt kommer ifrån vet jag inte eftersom jag handen på hjärtat inte köper speciellt mycket.. Men jag antar att det varje år åker ut saker som får mindre och mindre affektionsvärde desto längre tiden går. För vad ska jag egentligen med den där klänningen som jag inte haft på mig på fem år?

Jag har rensat mycket det senaste året, saker som inte blir använda blir stillastående energi om det bara ligger där i ett skåp i flera år. Jag handlar mer medvetet nu. Tänker mer hållbart och kvalitet på saker som jag kan ha länge. Får lite ont i hjärtat med allt slit och släng, där jag själv också varit.Jag blandar gärna nytt och gammalt i mitt hem och blocket tycker jag är bra:)

Kram Lotta

Vilka kloka tankar du delar med dig av! Jag håller med dig om all mycket prylar gör minsann inte mig lyckligare i livet. jag borde och fundera lite mer på vad jag köper och skippa impulsköpen.
Kram

Jag siktar själv på en stuga utan el och vatten, 5km från närmsta granne, i skogen med lite utsikt.kunna sitta där och lyssna på ösregnet.
Jag läste om någon IT-kille som ansåg att de räcke med kring 20 ägodelar, resten lånade han eller köpte när han behövde.

Im with you! Det senaste året har jag nästan tappat lusten att shoppa. Istället har jag lusten att rensa rensa rensa och bara ha kvar de ting som jag verkligten tycker om. tyvärr är min mat inte riktigt inne på samma spår... :-)

Låter som en bra idé! Så skönt och befriande att bli av med en massa onödiga grejer. Jag ska själv gå igenom min garderob och sälja/skänka det jag inte använder.

Klokt och eftersträvansvärt. Men fy, så svårt det är tycker jag.
Kramar

Fick en riktig tankeställare när jag pluggade återvinningsdesign. Även om jag konsumerar idag så konsumerar jag absolut inte så mycket som jag gjorde då. Dessutom har jag märkt att man kan leva på väldigt lite pengar utan att känna att man försakar något, man bara investerar i mindre saker.
Kram
Helena

Precis så känner jag med. Jag vill inte ha saker och lån som binder upp mig. Jag vill känna mig fri, fri att bestämma över mitt egna liv.

Jag vet så väl vad du menar! För ett par år sedan flyttade jag till Portugal under en tid. Av förklarliga skäl kunde jag inte ta med mig mycket, jag hade heller inte råd att magasinera. Så jag rensade, rensade och rensade. Skänkte bort, slängde. Synade varje liten sak och kände efter om den behövdes egentligen och i så fall på vilket sätt. Och ju mer jag gjorde mig av med, desto lättare blev det, för desto mer insåg jag hur få saker jag faktiskt behövde och upplevde hur det blev lättare att andas. Det här är några år sedan nu, men det sitter fortfarande i, jag har fortsatt
att leva så och det är så rätt för mig. Jag vill färdas lätt genom livet.
Stor kram med önskan om en fin vecka!

Sådär försöker jag tänka och göra också. Går hyfsat.
Jag valde att köpa en billigare lägenhet, för att kunna resa, som ett exempel. Men värderar högt trivsamheten här hemma. Fast mycket är ommålade loppismöbler

Nu till påsk, väljer jag att köpa blommor och en handduk, för sammanlagt 50:-, resten har jag redan, sparat i en kartong.

Men hade jag bott närmare Ljungsbro, hade jag gått på loppis och kanske handlat av dej :-)

Det är själavård att rensa. Det ÄR det!
Jag försöler göra en utrensing och skänka bort allt som jag inte använt under det senaste året till Röda Korset här i stan.

Det som jag däremot inte förstår är hur alla saker som jag tror att jag inte köper köper kommer från då jag ju faktiskt rensa. Underligt det där, det kan ju inte vara JAG som handlar eller?

Alltså återigen. Du inspirerar! Hur länge har jag inte gått och tänkt på detta? Vet att det måste rensas, men kommer aldrig dit. Väljer alltid annat att göra istället. Nu är det dags!:-)
Kramar!