Thoughts on a Sunday

 

 

 

Four days off of work are coming to an end. Those days went by fast for sure, just like everything else seem to do right now. Knowing that I have an ordinary five day work week ahead of me isn’t so bad after all, because you know what? It will be Friday again in the wink of an eye. (And, of course, there are good things about being at the office too, I won’t say anything else.)

 

My mind has been a little shattered lately, and I think it will continue to be for a while. There’s just so much going on right now, and my thoughts are easily distracted. Staying focused takes willpower and energy.

 

I allow myself to get carried away, at least a little bit, but I also try to be present in the moment every day, even if it’s just for a short while. I stop and pause – body and mind – for a minute or two to simply observe what is going on inside and outside of me. After a few deep breathes I’m feeling grounded again.

 

I could easily be absorbed and all giddy over spring – staying up late and forgetting about food and rest – so the challenge now is to relax and enjoy, while still not letting go of all my routines just because the days are longer, warmer…

 

I want to get the most out of this time of year and this time of my life, and I believe it’s done with a sound balance between late nights in frisky spring joy and peaceful moments laying on the grass with all the sounds, scents and impressions whirling around me.

 

 

 

 

 

Fyra lediga dagar går mot sitt slut. Så fort det gick, precis som allt annat just nu. Att jag går en helt vanlig femdagars arbetsvecka till mötes känns inte vidare jobbigt med den vetskapen. Innan jag har hunnit blinka kommer det nämligen att vara fredag igen. (Och självklart finns det bra saker med att vara på jobbet också, jag ska inte påstå något annat.)

 

Jag har varit lite splittrad i tanken den senaste tiden, och räknar med att fortsätta vara det ytterligare ett tag även om det inte är något jag eftersträvar. Just nu är det bara så mycket på gång och så mycket som händer att tankarna gärna svävar iväg.

 

Jag låter mig själv sväva lite, men försöker också att åtminstone en liten stund varje dag vara närvarande i nuet. Jag stannar upp – i kropp och tanke – och bara betraktar och registrerar vad som pågår i mig och utanför mig. Tar några djupa andetag. Det gör underverk.

 

Jag skulle utan problem kunna svepas med helt och hållet i vårkänslorna – glömma bort att äta och gå och lägga mig – så utmaningen nu är att njuta av allt detta, utan att släppa på alla de rutiner jag byggt upp bara för att dagarna råkar vara längre, varmare…

 

Jag vill få ut som mycket som möjligt av den här tiden på året och den här tiden i mitt liv och tror att jag gör det allra bäst i en skön balans mellan sena kvällar i yster vårglädje och lugna stunder liggandes i gräset med alla ljud, dofter och synintryck dansandes runt mig.

 

Har du inte beskrivit sommarens dilemma? Att njuta av det mjuka och lösa som är årstidens essens, utan att varadagens strukturer blir helt upplösta.

Just så känner jag också just nu. Och maj kan vara den bästa månaden med allt som känns så nytt och grönt och ljust och det vill man ju för guds skull inte missa.
Bloggen och mina besök hos er blir lite lidande, skönt att du förstår varför! :-)
Kram!

Det är svårt det där att balansera runt i tillvaron när jobb och annat drar iväg en från vitsippsbackar och fågelsång!
Jag tycker om att höra hur du funderar, balanserar, hänger dig och minns rutinerna i dina dagar. Det är viktigt, svårt och ljuvligt på en och samma gång och jag känner igen det må du tro:)
Många vårkramar och en stor vitsippsbukett!

Splittrad i tankarna, har du ett beslut att ta? Står du i ett vägskäl?
Det underbara vädret gör ju verkligen att man lever mer, för mig i alla fall. Man vill ju inte missa en enda liten grej. Mitt största problem är nog att jag snart har bokat upp mig varenda helg i sommaren snart, vilket gör att man bara kan vara spontan på vardagarna och om man sen känner att man bara vill ligga i gräset eller sitta på balkongen så vill man inte avboka. Som du säger, man behöver njuta mer.... fast man njuter ju i och försig på alla sina planer också (besök hos mormor, Riga kryssning med Tina, Rom, segling osv). =) Kram kram

Men visst vore det härligt med fyradagarsveckor?!
I synnerhet i denna ljuva tid.