When October Ends

 

 

 

When the evening comes I go for a walk. I take deep drags of crisp and clear October air. It turns my lungs into metal.

 

I feel the fall. Inside and outside. I touch it.

 

I let my fingertips slither over surfaces and structures. I measure weights in my palm, I squeeze and press. Bone dry leaves, slimy leaves, frost bitten silver leaves.

 

My toes are cold and my fingers too. Atomic bomb clouds leave my mouth with each breath I take. I blame myself for global warming, but billions of breaths from millions of people are not enough.

 

The world is getting colder. And soon it will be November.

 

 

 

 

 

På kvällen går jag ut och går. Jag drar djupa halsbloss av krispig, klar oktoberluft. Den förvandlar mina lungor till metall.

 

Jag känner hösten. Inuti och utanpå. Jag känner på den.

 

Jag låter mina fingertoppar glida över olika slags ytor. Tar upp och väger i handflatan, kramar om och pressar. Snustorra löv, slemmiga löv, frostnupna silverlöv. 

 

Mina tår blir kalla, fingrarna likaså. Mina andetag ser ut som horisontella atombombsmoln. Jag tar på mig skulden för den globala uppvärmningen, men miljarder andetag från miljoner andedräkter är inte nog.

 

Världen blir bara kallare. Och snart är det november.

 

cool bild

Vilka vackra ord, jag har läst tre gånger nu. Du har ordets gåva Linn!

Jag har en lite fråga. Funderar och funderar på hur jag ska lägga upp mmin svenska/engelska blogg. Tycker inte ritkgit att jag få till det. Är du ok med att jag kopierar ditt upplägg?! Med flagg-bilden?

KRAM

Du har verkligen talang när det kommer till ord. Du fick mig att rysa bara för att jag kunde känna kylan och den krispiga luften, trots att jag sitter inne och nerbäddad i min säng haha.

Jag gör detsamma (fast inte med samma vackra ord) och jag fullkomligt älskar det! Krispigheten, lövprasslet och molnen. Att se allas andetag gör mig levande!

Du skriver så fint! älskar bilden också :-)