A good thing about fearing for my life every time I go traveling is that the joy of coming back home is even greater. Not only have I traveled, I have also survived. It’s a bit like being reborn, or at least once more having been given the opportunity to live.

 

I came home yesterday to a warm and sunny Sweden, a garden in full bloom and raspberries – finally raspberries! Yes, I still live in the old, yellow house, for a couple of weeks more. During that time I will try to enjoy the garden as much as I possibly can, between moving boxes and garbage bags.

 

Estonia? It was great! I will post some photos later this week.

 

A big hug to you all!

 

 

 

 

En bra sak med att frukta för mitt liv varje gång jag ger mig ut på en resa till sjöss eller uppe i luften är att glädjen över att återvända hem blir om möjligt ännu större. Jag har ju inte bara varit ute och rest, jag har dessutom överlevt. Det är lite som att återfödas, eller åtminstone att få livet i gåva ännu en gång.

 

Jag landade på Arlanda i går och kom hem till ett solvarmt Sverige och en trädgård där sommaren står i full blom och hallonen – äntligen! – hänger tunga mot marken. Jo, jag bor fortfarande kvar i det gamla gula huset, ett par veckor till. Under den tiden ska jag försöka njuta så mycket jag kan av att ha en egen trädgård, mellan flyttkartonger och sopsäckar. Det är ungefär vad de närmaste veckorna kommer att handla om för min del.

 

Resan? Den var toppen! Det kommer några bilder senare i veckan.

 

En stor kram till er alla!