Från Åhléns - trolla med textil

Åhléns trollar med tyg och jag faller pladask. Mmmm vad jag gillar den blommiga väggen. Mustig och varm, inbjudande på något sätt.

Något sådant lär det inte bli här i vårt hem, men jag får ut rätt mycket av att bara titta på vackra bilder och drömma mig bort en stund...


Läs vad andra skriver om Åhléns, tyg, textil, heminredning och inredning,

Den här veckan har det varit, och är fortsatt, full rulle på jobbet. Generellt sett har min tillvaro blivit mycket lugnare sen jag bytte jobb. Självklart finns det hur mycket som helst att sätta tänderna i, utmaningar och uppgifter saknas knappast, men jag har större möjligheter att planera mina dagar, och det känns riktigt skönt.

Just nu är det dock lite hysteriskt och i pauserna tröstar jag mig med att drömma mig tillbaka till helgen som gick. Vi gjorde inte så himla mycket, men vädret var fint och jag kunde sitta ute på förstutrappen i solen, med katten i knät, och bara njuta.

Hoppas på fler sådana höstdagar!


Jag och min älskade katt


Läs vad andra skriver om höst, sol, helg och katt

Det här är sista frisyrinlägget på ett tag, jag lovar.

I går tvättade jag håret och vände topparna utåt. Inte så mycket Mia Wallace längre, mer Hedvig Hök.



Kan meddela också att nya frisyren är ett helvete att hålla efter. Självfallet kommer inte till sin rätt. Så nu ska man stå med plattång om morgnarna... suck.


Läs vad andra skriver om hedvig hök, från a till ö, frisyr och självfall.

Det finns de som smickrat mig genom att dra Mia Wallace-/Pulp fiction-referenser efter att ha sett min nya frisyr.

Jo man tackar. 


Läs vad andra skriver om Mia Wallace, Uma Thurman, Pulp Fiction och frisyr.

Nya frisyren

Jag var inte redo, men det var dags.

Det som en gång var ett böljande hårsvall hade förvandlats till några tunna testar. Varje dag fylldes hårborsten med långa hårstrån, och de som fortfarande satt kvar på huvudet var torra och trasiga.

Hellre kort och helt än långt och fult, tänkte jag och gjorde slag i saken.

Nu känner jag mig som en karaktär ur nån science fiction-film från 60-talet. Det är något med page och lugg...


Zoe Heriot i Doctor Who

Jag kommer att sakna svallet, men det är bara att inse: det fanns inte längre, det existerade bara i min fantasi.


Jag var inte redo, men det var dags.



Farväl till långa lockar...

Jag är ingen tevetittare direkt.

Har inte ens någon teve.

Men ibland umgås jag en stund med SVT Play, och mitt senaste fynd är I Anneli. Det var längesedan jag såg något så bra. Så underhållande och samtidigt så sorgligt.

Kämpa inte emot. Bara se.

Ja, man börjar ju undra... Det är måndag, och jag har återigen varit  ute och förlustat mig. Har alldeles nyss kommit hem efter en trevlig kväll med Kajsa. Vin och tjejsnack på Le Bar Rouge.

Vet inte riktigt vad som hände eller hur det gick till.

Klockan var halvtio när vi druckit ur det andra glaset.
"Ett till," sa vi.
"Då kan vi åka hem vid halvelva, det är ju inte så sent," sa Kajsa.

Sen var klockan tolv.

Från ingenstans slog klockan midnatt och vi hade svept tre glas vin.

Vilken trevlig måndag!

Tror jag är mitt uppe i det där virrvarret som kallas livet, någonstans mellan födelse och död.

Mer av Matthieu Barrères Awful Drawings.

Läs vad andra skriver om Matthiue Barrère, Awful drawings och livet.

Gav mig ut på jakt efter höstens färger, och hittade dem både inne och ute. Passade samtidigt på att klä bloggen i höstiga färger, men när bilderna väl var inne i datorn såg jag att hösten är mycket mindre mättad än jag trodde. Mer grå och stillsam. Kanske gör jag om alltihop igen.

När jag känner för det.


Trasiga jeans och gummistövlar - oöm klädsel passar bra på fotoexkursion


Hittade hösten både inne och ute, bland löv och apelsiner, nypon,
kastanjer och svamp. Tredje liggande bilden uppifrån är just en svamp,
som valt att växa i håligheten i en trädstam.


Läs vad andra skriver om höst, årstid, färg och foto.

Bestämde mig för att testa Flickr. Inget nytt där som inte finns här.

Mest blommor. Såklart.

http://www.flickr.com/photos/lyckoland/


Läs vad andra skriver om Flickr, foto och bilder.

Karin Thunberg - du fantastiska skribent, som reser håret på armarna och får huden att knottra sig. Som förvandlar magen till en liten, hård sten. Som får ögonen att rynka sig till smala streck, redo att tåras.

Det gör ont och är skönt på en och samma gång.

Andra gånger... Då framkallar du ett försiktigt leende. En värme i bröstet. En känsla av att hjärnan, med alla dess tankar, gör sig fri från kroppen och svävar fritt. Gränslöst.

Du är en av veckans höjdpunkter.

Karin Thunbergs kolumner i SvD


Läs vad andra skriver om Karin Thunberg, Svenska Dagbladet, SvD, inspirationskälla och förebild

Det har varit en fin dag, här på mina breddgrader. Sol och behaglig temepratur kombinerat med ett glatt humör.

Gick en långpromenad efter frukost, njutbart på alla sätt och vis. Lämnade in höstens alla stövlar på uppfräschning hos skomakaren, veckohandlade, tvättade bilen och tog en sväng på den lokala loppisen.

Det är tur att vi inte bor större än vi gör, då hade jag loppisfyndat, helg efter helg, utan begränsningar. Nu nöjde jag mig med lite nygammalt till smyckeskrinet. Tar inte så mycket plats, och kommer alltid till användning någon gång.


Mer tenn! Halsband från Bollnäs tenn, 70:-


Söt porslinsbrosch i form av en vovve, 30:-


Läs vad andra skriver om loppmarknad, loppis, Bollnäs, Bollnäs tenn, krims-krams och bijouteri

Från filmen Oceans

Jag finner inga ord. Eller så är det alldeles för många som pockar på och vill ut, jag vet inte. För samtidigt som jag blir stum och mållös av förundran, bubblar det inom mig.

Nyss hemkommen från bio. Motvilligt gick jag med på att gå och titta på Oceans, en dokumentär om djuren som håller till i vattnet, under och ibland strax över.

Vilka förunderliga former och färger.

Vi skrattar. Häpnar. Jag gråter när sälarna blir uppätna. När de små sköldpaddorna kryper upp ur den vita sanden, hastar ner mot vattenbrynet, men fångas av fåglarna på vägen dit. En kommer fram. Åtminstone en. Blir rörd till tårar när valrossen simmar omkring med sitt lilla valrossbarn i famnen.

Och när fiskarna fastnar i nätet. När hajarna skiljs från sina fenor och kastas tillbaka ner i havsdjupen, blödande, lidande. Då rinner tårarna fritt.

Vad håller vi på med?

Vill med ens sluta upp med alla galenskaper. Slänga skorna och springa barfota i blåbärsriset. Leva på äpplen och svamp. Bo i en hydda i skogen, och aldrig någonsin mer sätta ner en högklackad på Stureplan.

Det finns ett helt liv där nere. Eller, rättare sagt, flera tusen, miljoner, miljarder liv. Och de klarar sig bra. Utmärkt. Alldeles utmärkt utan oss.


Läs vad andra skriver om Oceans, Jacques Perrin, Jacques Cluzaud, bio, miljö och hav.


Uppdatering: Dagen efter hamnar jag på Sturehof med Anna. Högklackat på, såklart. Musslor, i alla fall på hennes tallrik. Fullständigt otrogen mina nya ideal.

Nyplockat. Vad bryr sig väl blommorna om oktober?

Man kan tycka att det är dags för bilder på brandgula höstlöv.

Det kommer. Än finns det tid.

Man kan tycka att det börjar bli tradigt med bild efter bild på rosa blommor.

Jovars.

Men det är så svårt att låta bli. De står ju där fortfarande. Vid vägkanten, i diket och på ängen. Trotsar oktobertäcket.


De började ropa höst redan i augusti, olyckskorparna. I torsdags kraxade de "Oktober, vinter". Jag binder ihop era näbbar. Gör slut på ert tjat.

Jag har haft sensommar fram tills i dag. I går stod vi lutade mot bilen efter en springtur i naturreservatet. Svettades och njöt av solvärmen. Nu är det höst. Okej. Jag kan väl gå med på det.

Men meterologerna lovar sol och minst tio grader hela veckan. 


Läs vad andra skriver om årstider, höst, sensommar, sommar, vinter och olyckskorpar.