Tv-modet slår
SvD skriver träffande om hur olika tv-serier genom tiderna påverkat modet. Sex and the City har såklart en given plats på listan, men jag tycker de har glömt The House of Eliott. Ni vet, serien om de två modeskapande systrarna i 20-talets England. Fick i alla fall mig, då nybliven tonåring, att klippa en bob och vilja klä mig i raka klänning utan midja.
Välkommen hem, drömfåtölj
På Myrorna hittade vi sedan äntligen drömfåtöljen som ska stå uppe i vardagsrummet framför öppna spisen.
Drömfåtöljen, med tassar och allt!
550:- fick vi ge för den pjäsen. Sen är det lite att fixa med. För att den ska passa in hos oss tänker vi begå en dödssynd och måla den vit och sen klä om den i nåt fint, vitt tyg. Nästa steg är sedan att hitta ytterligare en fåtölj som ska få ackompanjera denna.
Hade gärna lagt vantarna på sängen och taklampan som skymtar bakom fåtöljen på bilden till vänster. Men de var redan tagna. Och så kanske jag och kärleken inte är riktigt överens om attraktionskraften i den där lampan...
Tandläkarskräck
Har haft alla möjliga undanflykter till att inte gå. Det är så dyrt. Jag har ju inte ont nånstans. Jag har inte tid. Varför kallar inte de mig, ska jag behöva ringa? Men framförallt är det ju så läskigt... Så gissa att det var ångestfyllt när jag väl tog mig dit.
Borstade tänderna tills tandköttet blödde, rotade runt med några överblivna tampar tandtråd, halsade Listerine. Kände hur magen snörde ihop sig till en liten skrumpen ballong precis innan jag skulle gå.
Men jag klarade mig! I alla fall gick det över förväntan. Jag hade ett hål som måste åtgärdas, och sen ska vi, på mitt eget initiativ, fylla två gropiga tänder med plast (det är inget fel, men det fastnar alltid en massa skit i dem) och köra en högtryckstvätt över tandraderna så det blir skinande vitt.
Sen var jag hos världens snällaste tandläkare också. Marie Larsén på Drottninggatan 71.
Jag konstaterade också att jag hellre går till gynekologen än till tandläkaren. Vad gynekologen får se är något som man har förhållandevis små möjligheter att påverka. Skönhetsoperationer down there i all ära, men kom igen? Vad tandläkaren får se är å andra sidan i hög grad direkt påverkbart, och därmed förknippat med så mycket skuld och skam.
Jaha, och hur längesen var det du var hos tandläkaren? Har du inte borstat tänderna ordentligt? Och inte har du använt tandtråd, så mycket kan jag ju se. Sköljer du med fluor? Det är så lätt att vara en dålig, dålig människa hos tandläkaren.
Därför går jag hellre till gynekologen. En till mig närstående kollega påstår att hon till och med hellre föder barn. Men det får nog stå för henne.
USA-resan
Sent omsider ett inlägg om resan till USA.
Washington DC
Tillbringade sex dagar i fejk-staden Washington. Vissa gillar Washington, jag tyckte det kändes som om att gå omrking i en teaterkuliss. Stora pampiga byggnader, monument, breda gator, smokingklädda män och damer i långklänning. Men ingen själ. Inget liv. Allt var som en fasad. Någon slags känsla av liv fanns i Georgetown, och vad jag hört även i Alexandria, men den sistnämnda stadsdelen missade jag tyvärr.
Nåt musem och Vita Huset
Georgetown och ett smakprov från Payless Shoe Source. Det här var ett par av de lite dyrare skorna...
Shoppade tills jag bokstavligen droppade på Potomac Mills, ett gigantiskt mall. På 3-4 timmar hann jag med ungefär en femtedel och hade så många kassar att jag i princip inte klarade att bära dem själv. Men det kostade ingenting. Köpte skor, byxor, blusar, en kjol, en kofta, handväskor, solglasögon, en halsduk, tröjor mm. Hittade bland annat en kedja som heter Payless Shoe Source. Den levde upp till sitt namn.
Var rejält trött de flesta kvällarna, så merparten av maten intogs på hotellets sportbar. Lyckades få i mig fyra olika varianter av deras quesedilla. Lyckades i alla fall ta mig till en rysk restaurang som heter Russia House, som är inrett i en härligt dekadent tsar-stil. Lyckat.
På fredag morgon tog vi tåget från Washington DC till New York.
New York
Låt mig börja med att säga att New York är den häftigaste stad jag någonsin sett. Tillbringade långa stunder med att bara gapa och fascineras över de skyhöga skraporna, myllret av människor och alla ljud, dofter och intryck.
Vi bodde på vad som kanske är ett av New Yorks sunkigaste hotell. Nåväl, för alla andra turisters skull hoppas jag att det inte finns nåt som är värre. Stanken av matos, mögel och smuts kan förfölja en länge... Ändå kostade det nästan 1000 kronor natten, men det är kanske billigt med New York-mått mätt.
Tillbringade fredagen med att stå och glo på Times Square och att hänföras av utsikten fån Empire State Building. På kvällen tog vi oss till Little Italy och åt en himmelsk risotto.
Empire State Building från taxifönstret, utsikt från toppen av Empire, Times Square by night
Lördagen startade hyfsat tidigt. Efter en tunnelbanetur befann vi oss längst söderut på Manhattan, i närheten av Battery Park. Därifrån tog vi färjan till Staten Island, som är gratis, för att på vägen slänga ett öga på Frihetsgudinnan. Största behållningen var nog dock att bara få sitta i solen och njuta... Vi hade underbart väder hela resan!
Sen gick vi genom Financial District, förbi Wall Street (inget att se), Ground Zero (verkligen inget att se), vidare till China Town med tillhörande shopping och sedan in i Soho. Trötta i benen styrde vi kosan mot närmaste fik för att sitta ner och ta en kaffe. Istället blev det tre drinkar på raken på en underbar lite bar. Där och då kändes livet i det närmaste fulländat. Musiken, atmosfären, stämningen, drinkarna - allt var bara perfekt. Några timmar senare bröt vi förtrollningen och slängde oss i en taxi för att åka hem och byta om. Och sedan bar det av till Soho igen och en prisvärd, trevlig pastarestaurang - Boom.
Mysig bar i Soho, restaurang Boom, också i Soho
På söndagen var det dags att åka hem, men vi hann med en promenad i Central Park. Såg bara en liten, liten del av hela parken, så jag ska inte döma den av det. Men jag var faktiskt lite besviken.
Shoppingen
Shoppingen var, som ni redan förstått, helt fantastisk. Här är några bilder:
En hotellsäng full med shopping (okej, jag hade med mig 20 kilo prylar
hemifrån, och shoppade ungefär 20 kilo till).
Några av inköpen från Payless Shoe Source
Partyklänning och tröja inköpt mitt i natten på Héloise et Abélard i NY. Impulsköp, men jag är nöjd!
Vändbar huvtröja med gräsligt mönster på båda sidor, hyperbillig kråsblus inköpt på Potomac Mills.
Det fanns massa fina kråsblusar.
20 kilo shopping
Det är väl ingen vits med att jag lägger upp bilder på allt jag köpt, men några favoriter ska jag minsann fota och visa upp.
I'm in shopping heaven...
I dag är sista arbetsdagen här borta, avslutar den sent i kväll efter en middag med långklänning och pärlhalsband.
Har shoppat en hel del här borta, precis som planerat. Det är helt galet billigt, speiciellt om man åker ut till någon outlet. Jag var på Potomac Mills, som är ett gigantiskt shoppingcenter. Jag lovar, det kostar ingenting. Man går i spinn, det är helt sjukt. Det räcker inte med halva priset, det kan vara en fjärdedel av priset hemma. Mina resväskor kommer vara överfulla...
Tidig lördagmorgon
Har kollat väderleksrapporten nu på morgonen, och jag kan defintivt inte klaga. Jag kommer att få ett antal soliga dagar i Washington med mellan 22-25 grader varmt. New York visar en liknande prognos. Gud vad skönt det ska bli att slippa höstrusket är hemma ett tag!
Kommer framförallt sakna tre saker:
Gårdagens...
...bästa: Att jag hade en riktigt lugn och trivsam dag på jobbet
I morgon Washington
Det enda som tar ner mitt humör en aning är det faktum att jag måste vara på flygplatsen två timmar innan avgång. Och att jag inte har börjat packa. Men det ska väl inte vara så svårt. Åker dit med en i stort sett tom resväska, och kommer hem med två. Överfulla.
Maskerad?
Från Karl Lagerfeldts visning i Paris.
Gårdagens...
...sämsta: Försökte göra vegetarisk biff à la Lindström, men det blev bara mos av allt. Och stekos.
...bästa: Min nya chef. Hon är bra.
Dagens...
...bästa: Hann med ett tidigare pendeltåg i morse, där jag fick sitta i lugn och ro. Måste ta det tåget oftare!
All play
All play and no work makes me a bad employee.