Händelserik helg
- Besiktiga bilen
- Partykryssning
- Konsert
Jag gillar verkligen lugna hemmahelger. Att skrota omkring i mjukisbyxor, ligga och läsa, äta låååång och sen frukost, påta lite i trädgården, pyssla... Bara njuta av att vara hemma. Den här helgen blir det allt annat än att ta det lugnt på hemmaplan.
I morgon inleder vi dagen med att besiktiga bilen. Håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen. Själv tycker jag att den rullar på fint, att bromsarna biter och att motorn spinner som en katt.
Därefter ska jag bege mig iväg på båttur med ett gäng tjejer från jobbet. Jag har envisats med att kalla det för Finlandskryssning, men sen när jag fick frågan om vart vi egentligen skulle åka visste jag inte riktigt. Helsingfors, kanske? Det visade sig att vi skulle till Åland och vända. Men målet med resan är liksom inte målet, utan snarare vägen dit... Ser verkligen fram emot de artificiella solarna.
På söndagen har jag och älsklingen biljetter till Air som spelar på Berns. Har sett dem en gång tidigare, i ett regnigt Versailles. Regnet gjorde att de kom sent upp på scenen, så vi hann bara höra några låtar innan vi var tvugna att ta sista tåget mot Paris. Den här gången ska vi förhoppningsvis få njuta av hela konserten.
Ny vecka
Ny måndagmorgon. Glad över att jag lyckades med konststycket att ta mig upp när klockan ringde vid fem i morse.
Den är placerad i ett helt annat rum än det jag sover i för att jag ska behöva resa mig upp och gå en bit. På så sätt ökar i alla fall chanserna att jag är vid medvetande när jag stänger av den.
Men det är ändå en kamp. Tvingar mig själv att stå, stå, stå - står där och vaggar med ögonen halvt slutna. Vill så gärna rusa tillbaka till sovrummet och krypa ner i den varma, mjuka sängen. Får inte. Uppbringar alla krafter för att stå emot.
Och vips så är man vaken!
Dagsformen är god. Har ätit en rejäl frukost och sitter nu på pendeln på väg till jobbet. Ser fram emot veckan. Inga planerade kvällsaktiviteter under arbetsveckan, förutom dansen på tisdag. Nu är det näst sista lektionen innan elevshowen. Har en svag smärta i höger knä som känns lite oroväckande, men jag får väl ta det lugnt några dagar.
I helgen bär det av på Finlandskryssning med valda trevliga delar av arbetskamraterna. Jag vill inte se mig själv som den typiska Finlandskryssaren, men lite kul ska det nog bli ändå. Ser fram emot badandet och bubblandet på söndagen...
Den är placerad i ett helt annat rum än det jag sover i för att jag ska behöva resa mig upp och gå en bit. På så sätt ökar i alla fall chanserna att jag är vid medvetande när jag stänger av den.
Men det är ändå en kamp. Tvingar mig själv att stå, stå, stå - står där och vaggar med ögonen halvt slutna. Vill så gärna rusa tillbaka till sovrummet och krypa ner i den varma, mjuka sängen. Får inte. Uppbringar alla krafter för att stå emot.
Och vips så är man vaken!
Dagsformen är god. Har ätit en rejäl frukost och sitter nu på pendeln på väg till jobbet. Ser fram emot veckan. Inga planerade kvällsaktiviteter under arbetsveckan, förutom dansen på tisdag. Nu är det näst sista lektionen innan elevshowen. Har en svag smärta i höger knä som känns lite oroväckande, men jag får väl ta det lugnt några dagar.
I helgen bär det av på Finlandskryssning med valda trevliga delar av arbetskamraterna. Jag vill inte se mig själv som den typiska Finlandskryssaren, men lite kul ska det nog bli ändå. Ser fram emot badandet och bubblandet på söndagen...
Sol, sol, sol
Äntligen sol igen! Känns som det var så länge sen sist.
Välbehövligt, även om det krävs mer än några timmar någon enstaka dag i veckan för att boosta humöret och göra mig riktigt pigg.
Ska ta till vara på ljuset nu istället för att sitta här vid datorn. Dra på mig träningskläderna och promenera till gymmet.
Längtar till våren.
UPDATE: Promenaden och träningspasset gjorde susen. Det gäller bara att ta sig ur mjukisbyxorna...
Välbehövligt, även om det krävs mer än några timmar någon enstaka dag i veckan för att boosta humöret och göra mig riktigt pigg.
Ska ta till vara på ljuset nu istället för att sitta här vid datorn. Dra på mig träningskläderna och promenera till gymmet.
Längtar till våren.
UPDATE: Promenaden och träningspasset gjorde susen. Det gäller bara att ta sig ur mjukisbyxorna...
Jag och mysmarodörerna trotsar mörkret
Jag vet. Det är lönlöst.
Och dessutom tjatigt.
Alla pratar om mörkret. Tröttheten. Längtan efter solsken och ljus. Kylan, blåsten, regnet. Den eviga natten. Lampan som någon släckte. Molnen som hänger tunga i midjehöjd.
Flåshurtiga tips om lunchpromenader och vikten av regelbundna tider.
Och så den andra sidan. Mysmarodörerna som kryper upp i soffan med en filt över benen, en bok i ena handen och en kopp te i den andra. Och så tända ljus, förstås. Överallt.
Jag försöker nästla mig in i den sistnämnda gruppen och på något sätt ta mig igenom den här mörka tiden. Tänder ljus i kakelugnen. Pimplar te tills blåsan inte tål mer. Sitter/ligger i soffan, läser, somnar. Skulle kunna sova minst ett helt dygn i sträck. Håller ångan uppe rätt bra under dagtid, men morgnarna... Åh, dessa plågsamma morgnar.
Den andra livlinan är dansen. Pluggar in iPoden i öronen och drömmer mig bort till sydliga, varma, kryddiga breddgrader. Indien.
Måndag morgon
En ny vecka är på intågande, fortfarande såpass ny att jag inte tittat efter i kalendern vad jag förväntas ägna den åt. Har ett vagt minne av någon föreläsning på torsdag kväll. Tisdag kväll kommer så klart att vikas åt bollywood-dansen. Minns några möten som ska diskas av under arbetstid. Annars är det blankt (inte nödvändigtvis i kalendern, men i mitt huvud...).
Är snart inne på kontoret, i vanlig ordning i mycket god tid på måndagmorgonen. Ägnar den första stunden innan alla andra kommer inramlandes till att planera veckan och dricka en kopp te i tysthet. Det är enkel vardagslyx för mig.
Önskar alla som kikar in här en härlig vecka!
Det är de små, små detaljerna...
Frukost med tända ljus, croissanter, gamla Norah Jones-favoriter i högtalarna och senaste numret av Lantliv - och vips så var jag lugn som en filbunke och full av harmoni.
Det är de små, små detaljerna som gör det.
Det är de små, små detaljerna som gör det.
Jag och hösten bekänner färg
I går när jag var ute på söndagspromenad konstaterade jag att hösten är rätt fin ändå. Medan sommaren bjuder på en sprakande färgsymfoni (som förvisso är härlig) har hösten en sammanhållen färgskala. Från pastelligt gult på björklövens undersida till klarröda rönnbär. Och så lite murriga grå-bruna nyanser som bas.
Söndagsplaner
- Uppfriskande promenad i den fuktiga höstluften
- Laga Lasagne Verde
- Träna på gymmet
- Ägna minimalt med tid åt jobbet
Resten tar jag som det kommer.
- Laga Lasagne Verde
- Träna på gymmet
- Ägna minimalt med tid åt jobbet
Resten tar jag som det kommer.
Som en rosett
Ibland undrar man hur de får till det. Här har Nils tagit sina fyra ben och knutit ihop sig själv till en liten rosett.
Oproduktiv vecka? Nja...
Det sägs att detta är årets minst produktiva vecka, och att måndagen skulle ha varit årets minst produktiva dag.
Jag vet inte riktigt. Jag tycker jag är effektivare än på länge. Jag skriver så fingrarna blöder, tänker så hjärncellerna slår knut på sig själva och pratar så jag får träningsvärk i tungan.
Jag gillar den här veckan. Höstlovet gör trots allt att många stannar hemma, vilket gör min mailskörd något mer hanterbar, vilket i sin tur leder till att jag får en massa annat gjort.
Jag surfar vidare på den här sköna vågen.
Jag vet inte riktigt. Jag tycker jag är effektivare än på länge. Jag skriver så fingrarna blöder, tänker så hjärncellerna slår knut på sig själva och pratar så jag får träningsvärk i tungan.
Jag gillar den här veckan. Höstlovet gör trots allt att många stannar hemma, vilket gör min mailskörd något mer hanterbar, vilket i sin tur leder till att jag får en massa annat gjort.
Jag surfar vidare på den här sköna vågen.
Gratistid
Hemma! Foto: Svarteld
Hade planerat att gå på en föreläsning med hovets informationschef i kväll, men den blev inställd och uppskjuten till senare tillfälle. Lite synd eftersom jag verkligen sett fram emot det, men å andra sidan känns det som om jag fått några timmar gratis att lägga på annat.
Då är bara frågan vad jag ska ägna kvällen åt? Umgicks med tanken på att åka till gymmet, men vet i ärlighetens namn inte om jag känner för att plåga mina stackars biceps i dag. Kan tänka mig att ta en promenad i det fuktiga höstmörkret, även om jag bara kan cirkulera runt varv efter varv i det närliggande bostadsområdet om jag vill hålla mig under gatlyktornas sken. Kan också tänka mig att laga lite mat. Och så längtar jag något förskräckligt efter att få reda på fortsättningen i den spännande boken jag läser...
Det finns inte mycket som går upp emot en lugn och skön hemmakväll.
Just nu på Lyckoland-bloggen
Farväl till farmor
Så har vi lämnat ifrån oss älskade farmor. I onsdags var det begravning och alla hennes barn, barnbarn, barnbarnsbarn och bekanta fanns på plats för att ta farväl. Vad kan man säga om begravningar? De är som de är. Kändes ofattbart att min farmor låg i den lilla vita kistan. Att hon fick plats där inne. Jag minns henne förvisso som kort, men också som så rund att jag inte kunde få armarna runt henne när vi skulle kramas. Får påminna mig om att det nog var flera år sedan det var på det viset. På senare tid krympte hon och blev liksom mindre och tunnare. Så där som människor kan bli på äldre dagar.
Prästen berättade om sommarstugan som hon tyckte om att vara i. Att hon tyckte om att läsa böcker och lösa korsord. Sa att hon var en modern och radikal kvinna. Senare hörde jag fastrar, farbröder och kusiner säga att hon hade ett så stort hjärta. Trodde alla om gott. Att hon var frisinnad och öppen, omtänksam och förlåtande. Alla dessa uppräknade egenskaper gjorde mig förvirrad. Så hade jag aldrig tänkt på min farmor. Visst tyckte jag att hon var snäll, men för mig har hon aldrig varit en räcka egenskaper. Det är inte så jag kommer att minnas henne.
Jag kommer att minnas hennes glada ögon. Hur hennes vinbärssaft smakade. Hur det var att sitta vid hennes köksbord och spela "Kung hörn". Kommer att minnas den gången jag tog bussen till henne och hon mötte mig inne i stan. Vi gick på konditori och fikade, och hon köpte en kaffeservis till mig på Myrorna. Precis den jag villa ha. 70-talsbrun med röda och vita detaljer. Jag kommer att minnas fikastunder i hennes trädgård om sommaren. Julaftonsfirande i hennes vardagsrum. Dofter, smaker, känslor.
Kommer också att minnas de sista åren. Då hon blev tröttare och tröttare. Förvirrad. Då jag ständigt var beredd på dagen då hon inte längre skulle finnas hos oss. Då jag läste okända människors dödsannonser och blev glad när den som avlidit var äldre än henne. Orolig när någon yngre eller född samma år som hon gått bort.
Och så kom den dagen, då jag var tvungen att se hennes dödsannons i tidningen. Det var så mycket svårare än jag någonsin trott att det skulle vara.
För jag var inte alls beredd. Inte alls.
Kumla kyrka. Under en av de där gravstenarna på bilden ligger min farfar, numera i sällskap av min farmor.
Prästen berättade om sommarstugan som hon tyckte om att vara i. Att hon tyckte om att läsa böcker och lösa korsord. Sa att hon var en modern och radikal kvinna. Senare hörde jag fastrar, farbröder och kusiner säga att hon hade ett så stort hjärta. Trodde alla om gott. Att hon var frisinnad och öppen, omtänksam och förlåtande. Alla dessa uppräknade egenskaper gjorde mig förvirrad. Så hade jag aldrig tänkt på min farmor. Visst tyckte jag att hon var snäll, men för mig har hon aldrig varit en räcka egenskaper. Det är inte så jag kommer att minnas henne.
Jag kommer att minnas hennes glada ögon. Hur hennes vinbärssaft smakade. Hur det var att sitta vid hennes köksbord och spela "Kung hörn". Kommer att minnas den gången jag tog bussen till henne och hon mötte mig inne i stan. Vi gick på konditori och fikade, och hon köpte en kaffeservis till mig på Myrorna. Precis den jag villa ha. 70-talsbrun med röda och vita detaljer. Jag kommer att minnas fikastunder i hennes trädgård om sommaren. Julaftonsfirande i hennes vardagsrum. Dofter, smaker, känslor.
Kommer också att minnas de sista åren. Då hon blev tröttare och tröttare. Förvirrad. Då jag ständigt var beredd på dagen då hon inte längre skulle finnas hos oss. Då jag läste okända människors dödsannonser och blev glad när den som avlidit var äldre än henne. Orolig när någon yngre eller född samma år som hon gått bort.
Och så kom den dagen, då jag var tvungen att se hennes dödsannons i tidningen. Det var så mycket svårare än jag någonsin trott att det skulle vara.
För jag var inte alls beredd. Inte alls.
Kumla kyrka. Under en av de där gravstenarna på bilden ligger min farfar, numera i sällskap av min farmor.
Lugn helg
Har klarat av två tuffa arbetsveckor, så nu känns den stundande helgen välförtjänt. Har ett lätt obehag i kroppen (influensa?) så något annat än lugn och stillhet är inte att tänka på. Förutom att handla hem lite mat och röja upp i den värsta röran ska jag bara krypa upp i soffan med en bok eller kanske datorn i knät.
Har på grund av ovanstående faktorer (arbetsbelastning och obehagskänslor) inte tränat på ett par veckor nu, men jag får skjuta det ytterligare lite på framtiden. Först måste jag återhämta mig ordentligt.
Har på grund av ovanstående faktorer (arbetsbelastning och obehagskänslor) inte tränat på ett par veckor nu, men jag får skjuta det ytterligare lite på framtiden. Först måste jag återhämta mig ordentligt.
I det eviga Efteråtet
Jag tror inte på Gud, men finns det en himmel där de godhjärtade hamnar har min farmor precis funnit sin plats och satt sig till rätta. Fartvinden har ställt håret lite på ända.
Inte så konstigt, hon gjorde sängen - stratosfären på 20 sekunder. Likt en rymdraket sköt hon upp från jordytan, och den fartfyllda färden slätade på något konstigt vis ut de djupaste fårorna och fick tröttheten att glida av från huden och stanna kvar där i lakanen.
Lite förläget försöker hon platta till frisyren, inte finns det tid till att rulla upp det vita, mjuka håret på några papiljotter nu. Runt bordet sitter välkomskommittén och väntar. Sedan länge saknade familjemedlemmar och vänner har förberett hennes ankomst, lagt stekt strömming och potatismos på faten, i glasen ett läskande öl. Efter maten sätter man sig i hammocken, med kaffe, allt för stark vinbärssaft och sockerkaka med smak av citron. Minnesbilder från ett liv tillsammans avhandlas där i trädgården, och man berättar om vad som hänt sedan sist.
I det stora eviga Efteråtet är det ständig sommar, lagom varm. Doften av nyklippt gräs, rosor och syrénbuskar fyller luften. Kroppens krämpor kvarlämnade på jorden, tanken och sinnet flyger fritt. Tiden står nästan helt stilla, rör sig bara fram och tillbaka genom de lyckliga stunderna. Här finns tid att steka pannkakor. Att försjunka i en bok. Att lösa ett korsord. Att spela ett parti kort med vännerna.
Telefonsamtalen kommer förstås inte längre. Inte heller vykorten från barn, barnbarns och barnbarnsbarns resor runt jorden. Men från en öppning mellan molnen kan hon se oss alla, ja, faktum är att hon ser oss bättre nu än någonsin. Och kärleksfullt följer hon sin stora familj genom livet.
Inte så konstigt, hon gjorde sängen - stratosfären på 20 sekunder. Likt en rymdraket sköt hon upp från jordytan, och den fartfyllda färden slätade på något konstigt vis ut de djupaste fårorna och fick tröttheten att glida av från huden och stanna kvar där i lakanen.
Lite förläget försöker hon platta till frisyren, inte finns det tid till att rulla upp det vita, mjuka håret på några papiljotter nu. Runt bordet sitter välkomskommittén och väntar. Sedan länge saknade familjemedlemmar och vänner har förberett hennes ankomst, lagt stekt strömming och potatismos på faten, i glasen ett läskande öl. Efter maten sätter man sig i hammocken, med kaffe, allt för stark vinbärssaft och sockerkaka med smak av citron. Minnesbilder från ett liv tillsammans avhandlas där i trädgården, och man berättar om vad som hänt sedan sist.
I det stora eviga Efteråtet är det ständig sommar, lagom varm. Doften av nyklippt gräs, rosor och syrénbuskar fyller luften. Kroppens krämpor kvarlämnade på jorden, tanken och sinnet flyger fritt. Tiden står nästan helt stilla, rör sig bara fram och tillbaka genom de lyckliga stunderna. Här finns tid att steka pannkakor. Att försjunka i en bok. Att lösa ett korsord. Att spela ett parti kort med vännerna.
Telefonsamtalen kommer förstås inte längre. Inte heller vykorten från barn, barnbarns och barnbarnsbarns resor runt jorden. Men från en öppning mellan molnen kan hon se oss alla, ja, faktum är att hon ser oss bättre nu än någonsin. Och kärleksfullt följer hon sin stora familj genom livet.
Nystart - eller bara en fortsättning?
Är inne på det sista skälvande dygnet av semestern. På måndag är det dags att gå till jobbet igen. En klassisk tid för att börja om på nytt.
Men jag vet inte. Allt känns så himla bra, så jag kan inte riktigt se varför jag ska göra en nystart nu. Jag ska nog bara fortsätta på inslaget spår, med soliga dagar, god mat, träning, långa frukostar, kärlek... Visserligen blir allt annorlunda när större delen av dagen måste vikas åt arbete. Men vad sjutton, jag gillar ju mitt jobb. Visst finns det både uppgifter och personer jag inte längtar tillbaka till, men samtidigt vet jag att jag kommer att få en massa spännande utmaningar att sätta tänderna i.
Dock ska jag verkligen försöka att ägna lagom mycket tid åt jobbet. Att låta kvällar och helger vara bara mina, sambons och kissens.
Semestern. Fyra veckor ren och skär njutning. Inga långa resor. Merparten av dagarna har tillbringats på hemmaplan. Dagsturer in till stan, till Sigtuna, till Linköping, till Mauritzbergs slott. Fysiska aktiviteter såsom paddling och cykling. Mycket träning. En vecka i Dalarna med utmanande mountainbiketurer kring Gesunda och promenader uppför berget. Dag efter dag med underbart väder. Morgon efter morgon med fantastiska frukostar ute i trädgården. Jag har inte kunnat haft en bättre semester.
Några minnesbilder...
I Dalarna besökte vi givetvis Kärlekens familj. Hans mamma har en fantastisk trädgård, och det var kul att se vart årstiden hade tagit växterna och jämföra med hur det ser ut hemmavid. Här har ju både hallon och smultron försvunnit, där var de i sitt esse. I skogen var blåbären fasta och fina, här sjunger de verkligen på sista versen. Så fantastiskt att förflytta sig fysiskt i landet och samtidigt förflytta sig i tiden...
Semester
Semester och bloggpaus. Ömsom sportande, ömsom lata dagar.
Semester i Stockholm
Frukost ute i en solig trädgård med lyxig fruktsallad och färska croissanter. Många semesterpoäng.
Besök på Arkitekturmuseum och en sen lunch på Modernas restaurang. Alltid lika gott, alltid lika fin utsikt.
Promenad genom en varm sommarstad.
Fika på Bistro Berns uteservering.
Bio på Sture, äntligen såg vi Slumdog Millionaire, och äntligen kunde vi konstatera att vi sett något sevärt.
Känns som semester.
Det är semester.
Besök på Arkitekturmuseum och en sen lunch på Modernas restaurang. Alltid lika gott, alltid lika fin utsikt.
Promenad genom en varm sommarstad.
Fika på Bistro Berns uteservering.
Bio på Sture, äntligen såg vi Slumdog Millionaire, och äntligen kunde vi konstatera att vi sett något sevärt.
Känns som semester.
Det är semester.
Sommarlovskänsla
Känner mig lite hängig i dag, som om jag är på väg att bli sjuk. Det började med ett oroväckande stickande i halsen i morse. Sen fick jag lite svårt att svälja. Efter det kom yrseln, tröttheten i varje muskel.
Men vad gör väl det?
Jag har legat på en filt ute på gräsmattan, i skuggan av ett träd. Tittat på fjärilar och humlor som dansat. Gosat med kissen. Läst en bok.
Nu är det nog ett litet regnväder på väg. Perfekt för att sätta sig inomhus med en kopp te och en smörgås.
Härligt med sommarlov!
Dålig dag
I dag har jag ingen bra känsla i kroppen. Såg högen med totalt oanvändbara plagg växa i garderoben efter att jag provat dem ett efter ett. De jag slutligen fick på mig måste dock ha varit de fulaste av dem alla. Vart och ett för sig och i rätt kombination är de säkert toppen, men ärligt, i dag ser jag ut som en sktinödig kärring.
Klippte mig i lördags. Kändes bra först, men inser nu att frisyren och färgen bara adderar ytterligare tantighet. Jag ser ut lite som en dum hund. Slingorna gjordes i exakt samma nyanser som sist, men förra gången med en övervikt av blekta sådana, denna gång med mer koppar. Det finns liksom ingen dynamik. Jag har en jämntjock orange bulle på huvudet.
Något är fel på pendeltåget, ett ihållande pipande ljud ger en oskön tinnituskänsla. Orkar inte. Det är 2009 i Sverige. Visst, det är finanskris och allt säger de, men jag vill inte åka tinnituståg för det.
Det är inte första gången jag känner så här. Och jag vet precis hur dagen kommer att bli.
Jag vill bara hem igen, ta på mig en pyamas och krypa ner under en filt i soffan.
Klippte mig i lördags. Kändes bra först, men inser nu att frisyren och färgen bara adderar ytterligare tantighet. Jag ser ut lite som en dum hund. Slingorna gjordes i exakt samma nyanser som sist, men förra gången med en övervikt av blekta sådana, denna gång med mer koppar. Det finns liksom ingen dynamik. Jag har en jämntjock orange bulle på huvudet.
Något är fel på pendeltåget, ett ihållande pipande ljud ger en oskön tinnituskänsla. Orkar inte. Det är 2009 i Sverige. Visst, det är finanskris och allt säger de, men jag vill inte åka tinnituståg för det.
Det är inte första gången jag känner så här. Och jag vet precis hur dagen kommer att bli.
Jag vill bara hem igen, ta på mig en pyamas och krypa ner under en filt i soffan.
