Utsikt vid en av alppromenaderna

Fyra veckors semester tog slut i morse klockan 08.00. Att jag då faktiskt kände mig redo att gå tillbaka till jobbet är nog bara ett tecken på att semestern var bra.

De första två veckorna var vi hemma. Dagarna flöt in i varandra, som sig bör. Sen åkte vi till Chamonix för en veckas aktivitet i UCPA:s regi. Jag vandrade och Peter cyklade down-hill. Efter det bar det av till Korsika lör-tors, innan trippen gick vidare till Sardinien och hemfärd.

Under resan skrev jag korta dagboksinlägg som nu publiceras i ocensurerad form. Å så några bilder på det.


8/8
Tidig start. Lämnar Nils på kattpensionatet. Allt blir klart precis i tid, sen sticker vi till bussen som ska ta oss mot Arlanda.

Flyget över en timme försenat. Fikar och softar i terminal 2.

Genève. Vi har ingen aning om hur vi ska ta oss till Chamonix. Har missat bussen. I sådana stunder prövas kärleken (den håller). Vi får tag på tåg till Bellegarde, där väntar vi en timme på buss vidare upp i bergen. Letar desperat efter ät- och drickbart. Och någonstans att kissa.

Anländer Chamonix i spöktimmen. Vårt rum på centret är enkelt men över förväntan - vi har egen dusch. 01.15 är det sovdags. Imorgon ringer klockan vid sju.


Guiden (till vänster) och en av deltagarna i min vandringsgrupp

9/8
Går och lägger mig med en illande röd hårbotten och ett jordgubbsfärgat dekolletage. Får göra ett bättre jobb med solskyddet i morgon!

Jag ger mig till känna redan på morgonen som den enda ickefransosen i gruppen. Första halvan av dagen går det bra, jag tar alla instruktioner på franska och fattar allt som sägs om väder, kläder och naturen vi befinner oss i. Men ju längre dagen går - och vi - desto tröttare blir jag och desto svårare är det att hänga med. På eftermiddagen har jag slutat lyssna.

Att vandra i Alperna är fint, vyerna är storslagna. Men det är folk överallt och jag kommer flera gånger på mig själv med att sakna de svenska fjällen med sin stilla tystnad.

Vandringen är tidvis äventyrlig. Vi går på smala klippavsatser och håller oss i järnstänger som monterats fast i bergssidan. Då klappar hjärtat och benen blir geléaktiga.


En liten sjö mitt uppe bland bergen där vi stannar till för att äta vår
medhavda lunch

10/8
Idag är jag delaktig i diskussionerna med fransoserna. De pratar franska och jag engelska. I morgon vågar jag kanske säga något på franska?

Dagens promenix går... uppför. Vi gör 1200 höjdmeter och det svider duktigt i spirorna. Jag flåsar och skyller på höjden.

Väl hemma lyckas jag motstå frestelsen att gå och lägga mig. Vi går ut på stan - Chamonix är riktigt trevligt! Köper små quicher på boulangeriet, matar duvorna med resterna. Kommer hem. Sitter en stund på balkongen och läser bok med utsikt över Mont Blanc.

Efter middagen är det karaoke. De engelskspråkiga hitsen blir om möjligt ännu bättre med fransk brytning.


Lägg märke till de galna bergsklättrarna som är på
väg uppför. Riktigt så äventyrlig var inte min vandring,
tack och lov.

12/8
Efter 1300 höjdmeter rätt upp och två, helt ärligt menade, nära-döden-upplevelser tillbringar vi natten i en liten stuga cirka 2800 meter upp. Vägen dit består av klättring med gastkramande stup vid sidan av. Inga rep, inga skydd. Ingenting. Och så en harig svenska med galen höjdrädsla.

Jag klarar det, och känslan av triumf är stark. Men jag är inte riktigt säker på att den överväger tårarna som bränner bakom ögonlocken och känslan av panik.

Väl uppe i stugan är det schysst. Ligger i en solstol och njuter av de värmande strålarna. Spelar plockepinn och Belote, ett franskt kortspel. När det gäller plockepinn hämtar jag hem rätt många pluspoäng efter mina nederlag vid klättringen. Med långa naglar blir i alla fall det så mycket enklare.

Vid middagen sitter vi utomhus vid långbord, jag och 23 fransoser, med fantastisk alputsikt. Det bjuds på rustik soppa med bröd och smakrik ost, pulvermos och korvgryta och så paj - en äpplepaj till barnen och en grapefrkutpaj till oss vuxna. Allt tillagas av de två skäggiga bergsgetter som rår om stugan om somrarna. Och så karaffer med enkelt bondvin och nåt alkoholhaltigt tillrett av nån alpört. Värmer gott!


Alpvy

Jag avskyr att sova tillsammans med människor jag inte känner, så jag bävar inför upplevelsen att dela säng med 20 andra. Tack och lov blir jag förflyttad en våning upp, till guiden och bergsgetterna, där det finns en helt egen madrass till mig, lite avsides och privat.

På natten kommer stormen och det blåser in friska vindar mellan de dåligt isolerade plankorna. Sen kommer regnet. In i stugan. Har jag någonsin frusit så fruktansvärt? Dessutom ligger jag vid ett snedtak, med fötterna in mot väggen, och där är det så smalt att jag inte ens får plats med mina nätta 37:or. Kan alltså inte sträcka ut mig på hela natten. Vid sextiden går bergsgetterna upp för att göra frukost. Då ger jag upp. Har jag tur blev det väl ett par timmars sömn.

Dansar neråt på hemvägen. Vis av erfarenhet väljer guiden en annan rutt, utan dödsföraktande klättring. Allt är frid och fröjd. Vi når den lilla dalen, och då får jag reda på att vi ska upp för ett annat berg för att ta oss tillbaka.

När jag är ute och vandrar och blir väldigt trött brukar jag räkna mina steg för att sysselsätta mina tankar med något. 4200 steg blir det rätt uppför innan det bär av neråt igen. Aj aj vad det svider!

Det regnar idag också. Friskt och skönt, som omväxling. Det gör också att jag får möjlighet att beskåda en underlig alpföreteelse. Folk, ja, flera stycken, vandrar med paraply. Mycket lustigt, och opraktiskt, måste jag säga.

På kvällen är UCPA-centrets kock i sitt esse. Har dragit fram grillbordet och pratar vitt och brett om sin kokkonst.

Försöker hitta boende på Korsika. Tycks omöjligt.


Stugan där vi övernattar. Har både el och (ej drickbart) vatten. Föredrar
de svenska vildmarksstugorna där man får sköta sig själv.

13/8
Vi går till bageriet på morgonen. Äkta franskt. Köper varsin croissant till frukost. Mysigt.

Sen börjar jag må dåligt. Känner mig yr och illamående. Kopplar det till avsaknaden av fiber och fullkorn. Funderar på att skolka från sista dagen ned vandring. Tack och lov gör jag inte det!

Vi går från Vallorcine till Le Tour. Och det är en alldeles fantastisk promenad - kanske den vackraste under hela resan. Lite lagom mycket upp, lagom mycket ner. Skönt svalt väder. En sväng in i Schweiz. Upp på en alptopp för lunch och så tillbaka igen.

Vågar ta ur svängarna vad gäller språket. Lär mig nya saker. Att säga. Vet inte hur de stavas. Utökar franska ordförådet med väsentligheter som bergsget, ljung, klöver och norrsken. Försöker lära mig att böja verb, men det är fortfarande ett mysterium för mig.

Hittar hotell för första natten på Korsika, i grevens tid.


Jag vid Croix de Fer, 2343 meter upp

14/8
Resdag. Från Chamonix till Korsika. Flyget försenat. Allt ordnar sig. Biluthyraren håller öppet, hotellpersonalen väntar uppe. Trötta kommer vi till hotellet efter midnatt.

15/8
Sover lite extra länge. När vi vaknar ser vi att hotellet är fantastiskt. Kanske inte själva rummet, men lobbyn, matsalen och framförallt uteplatsen.

Frukosten är fantastisk. Korsikansk fårost (som smakar himmelskt men luktar gammal tåbira och avlopp) med hemlagad marmelad. Färska croissanter. Naturell yoghurt - äntligen!

Gör en utflykt till en paradisflod där vi badar och äter picknick. Besöker Cortes vindlande gränder. Återvänder till hotellet vid mörkrets inbrott. Sitter ute i hotellets trädgård, dricker vin och planerar kommande dag.


Snygg tapet på hotellet där vi tillbringar första natten
på Korsika


Badpaus

16/8
Börjar morgonen med en promenad i byn, innan vi sätter oss ned för ännu en smaskig frukost.

Vi åker neråt landet. Jag badar i ljummet saltvatten. Låter kroppen sköljas med i vågorna. Börjar leta boende frampå eftermiddagen. Fullt överallt. Smetat med folk. Turistmecka.

Åker vidare söderut. Stannar till i en by för att försöka hitta internetuppkoppling och på så sätt jaga härbärge för natten. Rådlösa. Rådvilla. Klockan är nästan nio. Går förbi en husbil ombyggd till pizzeria. På vinst och förlust går vi fram till pizzabagarn för att fråga om han känner till nåt B&B eller kanske hotell. Visst gör han det. Han drar fram mobilen, ringer en vän, vi får följa efter hans son på en sliten moppe och vips! – så är vi hos en snäll dam strax utanför stan. Där får vi en bäddad säng, eget badrum och bakverk till frukost.

Min teori om att allting alltid ordnar sig visar sig återigen stämma.


Pizzabilen där vi räddas från att tillbringa natten i Twingon

17/8
Styr kosan mot Bonifacio, längst söderut på Korsika. Ungefär som alla andra, verkar det. Det är tjockt med bilar och tålamodet tryter. Istället vänder vi uppåt i bergen. Passerar utkikspunkter med fantastiska vyer och makalösa stenformationer. Men... Det är om möjligt ännu fler som hittat hit än till Bonifacio. Det är bilar och folk precis ÖVERALLT.

Bättre blir det när vi når de små byarna. Och ja... Vad kan man säga. Jag drabbas av en handlös förälskelse. Blir upp över öronen i Cervione, en liten by uppe i bergen med havsutsikt. Slitna gamla husfasader. En kyrka uppe på kullen där den lokala kören repar i skymningen.

Det är hit jag vill flytta. Öppna mitt hotell. Leva och bo. Det är så fantastiskt vackert. Rekommenderar alla som gillar charmiga, gamla slitna hus att åka hit.

Vi hittar stans enda B&B (alldeles för dyrt, 85 €), men i gengäld med en mysig uteplats med utsikt över havet.

På kvällen äter Peter en av de godaste pizzor han någonsin ätit. För 6 €.


Snygg spökbyggnad i Cervione

18/8
Det har blivit dags att lämna tillbaka hyrbilen (en sprillans ny Twingo), så vi åker på slingriga bergsvägar mot Bastia. På vägen stannar vi till varhelst andan faller på. Vi ser fler bergsbyar och vackra vyer.

Åker mot nordspetsen och stannar till i en by vid kusten. Alla dessa stenhus. Alla dessa slitna fasader. Alla dessa drömmar

På kvällen tryter orken. Vi checkar in på sunkigt flygplatshotell som luktar urin. 91€ bara för att sova. Tittar på alternativa resvägar hem – nu. Känner oss färdiga med att kuska Korsika runt. Finns inga hemresor. Får fortsätta enligt plan.


Se upp för kor på vägen om du kör bil på Korsika


Försvunnen åsna efterlyses. Ring ovanstående nummer
(men lägg till +33 för Frankrike) om du hittar den


Mer av det varierande djurlivet på Korsika - en bedårande liten ödla

19/8
Börjar dagen på en trottoarkant längs en 110-väg. En liten inbuktning i asfalten talar om att härifrån går bussen. Inga skyltar. Inga tidtabeller. Ingenting.

Bussen tar oss från Bastia till Porto Vecchio. Därifrån kan vi åka vidare med buss till Bonifacio, för att därefter ta färjan över till Sardinien. Sätter oss på ännu en trottoarkant där det sägs oss att bussen ska gå. Samma sak här. Inga skyltar. Inga tidtabeller. Ingen som vet när bussen kommer. Äter oliver och känner oss som riktiga backpackers.

Till slut får vi reda på att bussen går 16.30. Flera timmar kvar. Går upp till stan med tunga ryggsäckar i 30 grader plus. Kärleken prövas ännu en gång men överlever även detta. Hittar till slut ett trevligt avslappnat fik där även svettiga ryggsäcksmänniskor är välkomna. Äter crêpes och glass.

Efter en båttur kommer vi så äntligen till Sardinien, närmare bestämt Santa Teresa Gallura. En livlig, färgglad hamnstad på norra delen av ön. Vi lyckas hitta ett hotell, återigen genom att prata med the locals.

Hotellet ser ur som en tårta, eller kanske ett bigpack tresmak, fast bara med jordgubbs- och päronglassen kvar. Det är randigt, i rosa och mintgrönt, och inredningen går i samma enhetliga färgskala. Skitfult, men rätt charmigt ändå.

Efter att ha checkat in går vi ut på stan, sätter oss på restaurang Marlin och får äntligen, äntligen äta pasta. Som jag har längtat! Min pasta är enkel, inget märkvärdig egentligen, men det är ändå så gudomligt gott! Peter får den godaste pastan han ätit i hela sitt liv.

Somnar max 30 sekunder efter att jag lägger huvudet på kudden.


Vårt godislika hotell i Santa Teresa Gallura


I mitt blommiga linne smälter jag in fint i inredning. Förutom bruna skor
och rödorange hår är jag som gjord för det här hotellet.

20/8
Vi har nästan en hel dag i Santa Teresa Gallura innan vi måste sätta oss på bussen mot Alghero och sista anhalten innan hemresan. Vi beundrar utsiken, flanerar i stan, äter pasta och glass.

På kvällen kommer vi till hotell Oasis i Alghero. Det i särklass dyraste hotellet under resan, men eftersom vi kommer så sent hinner vi inte njuta av faciliteterna. Vi tar oss i alla fall till en restaurang och klämmer semesterns sista pizza.


Ska inte uttala mig om Alghero eftersom vi i ärlighetens namn bara
tillbringade en natt i turistmeckat en bit utanför stan, men det
rekommenderas inte. Hotell efter hotell, menyer på ett språk som ska
likna svenska. Vad sägs om lite Köttfjlld patsa?

21/8
Vi går upp tidigt. Går till stranden vid sju på morgonen. Är ensamma där. Peter badar, jag tycker det är för kallt (22 grader) och nöjer mig med att stå och låta vattnet skölja över fötterna. Vid den tiden på dygnet är det vackert.

Vi kommer till flygplatsen. Jag blir av med mina campingbestick i säkerhetskontrollen.
“Madam, do you have a knife in your bag?”
”Eeehhh, yes…”

Hemlängtan. Resan går långsamt. Flyg. Buss. Pendeltåg. Buss. Kort promenad som känns lång.

Sen är vi där. Här.

Hemma.


Fin korsikansk fasad (Corte)


Fasad och staty i Corte, Korsika


Läs vad andra skriver om semester, resor, Alperna, Chamonix, vandring, Korsika, Sardinien. Cervione och borta bra men hemma bäst

Semesterminne...

I går eftermiddag kom vi hem efter två veckor på resande fot. Jag och sambon har besökt Chamonix, Korsika och slutligen Sardinien. Vi har haft fantastiska dagar och jag är många upplevelser och erfarenheter rikare. Har ägnat kvällen åt att ladda in alla bilder från resan och sorterat ut några godbitar. De kommer förhoppningsvis upp här på bloggen i morgon, för nu ska jag slita mig från datorn och begrunda det faktum att semestern i och med detta är slut - i morgon är det jobb igen.

I ungefär två och en halv vecka till kör jag vidare som vanligt, sen börjar jag ett nytt jobb, fortfarande på samma företag, men jag byter kontor och tjänst. Det känns bra. Jag är förvisso en rastlös själ, men det här bytet handlar om att jag verkligen känner mig och är redo att göra något annat. Jag får mitt eget ansvarsområde och större möjligheter att göra mina egna prioriteringar. På något sätt känns det lite som att flytta hemifrån.

Nu ska jag lägga fram morgondagens kläder, packa väskan, preppa frukost och matlåda och sedan krypa ner i sängen med en bok. Känner mig laddad!


Läs vad andra skriver om Semester, Chamonix, Korsika, Sardinien och jobbstart

Nu har de flesta blommor i mina buketter dött. Till deras, och kanske mitt, försvar ska sägas att de faktiskt stod i en hel vecka, även om de kom upp på bloggen för bara några dagar sedan.

Det som det fortfarande fanns liv i har jag nypt av och satt ner i nya konstellationer.



Nu när jag är ute på mina promenader ser jag blomarrangemang precis överallt. Just där och då lägger jag band på mig, även fast det bara kliar i fingrarna att få plocka och pyssla. Men i morgon, då... Då tar jag nog med mig en och annan liten blomma hem.


Läs vad andra skriver om blommor och pyssel.

I dag har jag pysslat paket, till talet och tonerna av ytterligare ett sommarprat i P1. Det är fascinerande hur tiden flyger fram, och tankarna likaså, när man lyssnar på det programmet.


Ask med lock. Botten klädd i grönt papper, locket i randigt. Blomster-
applikationer urklippta ur annat mönstrat papper. Hoppas hitta ett
stort fång knallrosa gerbera hos floristen att lämna över tillsammans
med paketet.

I morgon åker vi på födelsedagskalas för att fira en nybliven 29-åring (själv är man ju en erfaren sådan, sedan fleeera månader tillbaka, kanske kan jag dela med mig av något av min livsvisdom...).


Läs vad andra skriver om paketinslagning, pyssel, födelsedagskalas, gerbera, sommar och P1.

Jag vet vad du tänker. Marian Keyes. Meg Cabot. För att inte taaala om Sophie Kinsella... Bokomslag i pastellfärger, smyckade med läppstift och skor.

Men jag är läskunnig. Och inte särskilt mycket dummare än genomsnittet. Det är bara så skönt att sjunka ner i soffan med ett stycke lättsam, lättläst lektyr. Kravlöst.

Den här sommaren har jag, precis som förra året, plöjt bok efter bok efter bok. Ibland en om da'n (det blir så när böckerna är lättlästa...). Jag tänker inte trötta ut vare sig er eller mig själv med att recensera varenda en av dem, men några tål att lyftas fram.

Sophie Kinsella. Jag har två tydliga läsminnen förknippade med henne. Det första utspelar sig på ett tåg, på väg till Dalarna mitt i mörkaste vintern. Snön yr, det är kallt - inte så att nån jublar precis. Men där sitter jag och fnissar, fnittrar hysteriskt. Det är när hennes Shopaholic-karaktär precis sökt jobb på ett finskt bolag och utgett sig för att tala finska flytande, ni som läst första Shopaholic-boken vet vad jag menar. Det är inte seriöst nånstans. Det är tramsigt, klyschigt och sååå roligt. Det andra minnet är från i somras, då sitter jag på flyget på väg ner till Gotland. Även om resesällskapet är av muntrare slaget där, utmärker jag mig nog ändå där jag sitter för mig själv och frustar av skratt.

När jag tänker efter har jag tre läsminnen förknippade med Sophie Kinsella. Det var ju den där gången också... då när jag låg ensam i min säng och skrattade högt. Så tårarna sprutade och jag knappt fick luft.

Bara läs hennes böcker - bara läs.

Marian Keyes. Hennes böcker är underhållande, ibland riktigt roliga, men här finns alltid ett djup, en botten. Något mörkt som allt det där glättiga kontrasteras mot. Hade en period för några år sedan när jag läste många av hennes böcker, och nu under sommaren har jag klämt En förtjusande man och Sushi för nybörjare. Båda är bra. Riktigt bra. Men kanske är En förtjusande man snäppet bättre. 700 sidor +, men det känns inte tungt, tjatigt eller överflödigt någonstans. Det är knappt så att hjärnan hänger med i ögonens framfart, ivriga att lapa i sig nästa ord, nästa, och nästa...

Och så har vi då Marita Conlon-McKennas En liten hattaffär på hörnet. Jag borde ha förstått. "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år!" Länstidningen Östersund. "Det är vänligt och charmigt, en riktig 'feel good' saga.." Nerikes Allehanda.

Det här är nog det mest meningslösa, förutsägbara och klichéartade jag någonsin läst. Allt är puttinuttigt och gulligt. Problemen som uppstår är knappast överraskande, än mindre lösningarna på dem. Huvudpersonen är en lilllgammal... klump. För hon tar liksom aldrig form. Det är präktigt och ordentligt (breda, låga klackar på festskorna, så att man orkar med hela kvällen), samtidigt som hon dejtar en slarvig rockmanager med långt hår (oj oj, och hur kan det tänkas sluta?).

Språket är torftigt. Visst är det smyckat med små krumelurer här och där, men det enda de gör är att bidra till den där klibbiga, sockersöta känslan som bara ger kväljningar. Jag vet inte hur många gånger jag tvingas läsa om den blekgula nyans som hon målat sin lilla hattaffär i. Det hade nog inte heller varit helt fel om författaren (eller kanske översättaren?) hade haft en synonymordbok till hands.

Ett av min absoluta favoritpartier är när en äldre lärare ska förklara för sin kanske tioårige elev hur det där med Internet funkar. Låt mig citera:

Tommy Butler såg nöjd ut och tittade intresserat på när hans lärare öppnade sökmotorn Google på datorskärmen.

Tommy hade blivit överraskad och glad när hans lärare satte sig ned bredvid honom och visade hur man använde en sökmotor på Internet för att forska i det förflutna.

Men hallå?? Boken är skriven 2006, redan då kunde väl varenda unge mer om datorer än sina mossiga lärare? Och vad tror författaren om läsaren? Sökmotorn Google på Internet... Jo, tack för förklaringen. Jag kan bara hoppas att författaren hade 80-åriga äldre damer som målgrupp när hon skrev boken.

Det som fascinerar mig allra mest är det faktum att Marita Conlon-McKenna beskrivs som en av Irlands mest framgångsrika författare, ordförande för irländska PEN.

Det, och att jag faktiskt läste ut hela boken.


Tidningen Kulturen recenserar En liten hattaffär på hörnet. Håller med om allt, förutom att jag aldrig känner mig tacksam över att få läsa boken.


Läs vad andra skriver om böcker, litteratur, Marian Keyes, Sophie Kinsella, Marita Conlon-McKenna, chic lit och bokrecension

Tricia Guilds Inred med blommor, inköpt på bokrean förra året.
Om du hittar den på bokrean i år - köp den! Det går att botansiera
bland de vackra bilderna i timmar...
 

Med inspiration från Tricia Guilds underbara bok Inred med blommor gav jag mig ut på jakt efter grönska runt husknuten. Jag ska inte göra anspråk på att nå upp till Tricias nivå, men jag är rätt nöjd med mina blomsterkreationer ändå.



Här är den rosa blomma jag skrev om i inlägget
nedan - någon som vet vad den heter? Min mor
påstår att den åtminstone kallas för Hela Sverige
eftersom den växer lite överallt.


Vallmon är vacker i alla stadier...


Småblommigt i äggkopp.


Mer smått och gott i äggkopp. Gillar nyponknopparna.


Färgstark bukett i öppna spisen. Vasen är en liten
kanna som just nu reas ut på Indiska.


Läs vad andra skriver om Tricia Guild, Designers guild, Indiska, blommor och inredning.

Ett urval av de hundratals bilder som tagits på trädgården under den här sommaren.

Jag hade en moster som när hon gick bort efterlämnade lådvis med fotografier av blommor. Då undrade jag över den där fascinationen över att ta bilder på sina växter. Nu förstår jag den, eftersom jag själv lider av samma åkomma, men jag undrar fortfarande vad det beror på. Vad vill(e) vi uppnå? Kanske försöka fånga och bevara något av den skönhet vi ser i det som växer och grönskar.


Min alldeles egna Allium aflatunense, odlad från lök.


Till slut blev den så här fin. Eftersom det var den enda lök jag riktigt lyckades
med i år ska jag sätta ner fler.


I början av sommaren blommar ett helt hav av förgätmigej under
ett av äppleträden


Förutom att förgätmigejhavet är vackert blir det också
mindre gräs att klippa. Vem vill meja ner detta??


Det blev en hel del lavendel i årets trädgård, i både kruka och i rabatt.
Här en fjärilslavendel på stam. Har hållit sig fint genom både torka och
regnperiod.


Syrén är verkligen en av mina trädgårdsfavoriter, och vi har både lila
och vita buskar i trädgården. Jag skulle göra nästan vad som helst för
att kunna bevara doften, spara den i en liten flaska och sniffa på den
när vintern känns som allra mörkast och kallast. Vore det möjligt att
lägga upp dofter på bloggen skulle det dofta syrén här, var så säker...


Den vita syrénbusken växer det lite snålare på och grenverket har blivit
en aning glest. Har tagit bort en del grenar som dött och hoppas på en
ännu vackrare buske nästa år.


Äppelträdets blommor är ytterligare en favorit. De är så obeskrivligt
små, söta och näpna...


Vallmofältet kan jag inte direkt ta åt mig någon ära för. De växer i det
ängslika sceneri som utspelar sig längsmed grusvägen mot vårt hus.
Jag älskar deras kaxiga uppsyn!


Inte svårt att förstå att Monet blev inspirerad...


Gillar den färgstarka kombinationen av rött och gult.


Har lyckats komma över lite vallmofrön som jag ska
sprida ut i min egen trädgård. Förhoppningsvis kan
jag lyckas åstadkomma en sådan här vallmoexplosion
på sikt.


Av kryddväxter och blomster återstår nu inte särskilt mycket. Under min vecka på Gotland rådde ökenhetta här hemma, och när jag återvände hade trädgården antagit en brungul nyans. Fjärilslavendeln hade klarat sig, men i princip allt annat hade torkat ihop och dött. Men sån är den, trädgården, förgänglig...

Har slagit till på en blåblommig Hortensia som står utanför dörren, den piggar upp, men i övrigt har jag bestämt mig för att inte köpa fler växter i år (förutom lökarna lite längre fram, och den obligatoriska ljungen framåt hösten...). Istället planerar jag för kommande trädgårdsår. Vallmofrön ska som sagt spridas i trädgården, liksom lupin om jag lyckas hitta det. Sen har jag ramlat över en fantastisk rosablommande växt som finns i ett överflöd här i närheten. Har inte lyckats luska ut namnet på den, men ska lägga in en bild på den inom kort och kanske kan jag då få lite hjälp? Några exemplar av den ska resolut grävas upp med rötter och allt och sedan få ett nytt hem här hos mig. Välkommen!


Läs vad andra skriver om trädgård, sommar, vallmo, hortensia, lupin, lavendel, förgätmigej, syrén, äppelblom och allium