Le Fabuleux Destin de Moi - Week 13
Sheer happiness!
The traditional tulips had to give way for blueberry sprigs.
When a voice inside of you tells you to buy a matching sweater and book and paint your nails in a contrasting color, you just obey. You just obey.
Late and early birthday celebrations for me and my brothers combined with Easter festivities.
I'm dancing on air, smiling at strangers and singing out of tune without caring. Spring! Spring is coming closer, I can feel it. See it. Smell it.
It's still quite cold, but the sun is shining almost every day, slowly pulling the blanket of snow away, day by day.
Highlights of this week has definitely been shopping and eating tapas with friends, picking up a lot of fresh vegetables, and getting together with family over Easter.
I'm feeling so full of energy and excitement, and I'm pretty sure it's got something to do with the iron supplements I've been taking, together with my new 'diet'. I'm a new version of me, without the constant hunger and without the constant tiredness.
I didn't know life could feel this good.
Det bubblar och spritter i kroppen. Jag dansar fram med ett fånigt leende på läpparna, hjälper tanter över gatan och vaknar i gryningen full av energi. Våren! Den är på väg!
Visst, det är fortfarande ganska kallt, men solen lyser ju nästan varje dag och drar snötäcket längre och längre ner. Snart ligger vintern där och sprattlar med sina kalla tår och inser att det är lika bra att kliva upp.
Den här veckans höjdpunkter var definitivt shopping och tapas med vänner, att bära hem färska grönsaker i överflöd (och avnjuta dem lätt kokade med hemgjord Hollandaisesås) samt att tillbringa påskhelgen hemma med familjen.
Just nu känner jag mig full av energi och glädje, och jag är rätt säker på att det har något att göra med järntillskottet jag tar och mina nya matvanor. Det känns som att jag är en ny version av mig, utan den konstanta tröttheten och hungern.
Jag visste inte att livet kunde kännas så här bra.
Och i morgon väntar ytterligare en ledig dag, åtminstone för mig, och jag tror att jag passar på att ta tisdagen också, av bara farten. Jag önskar dig en härlig kommande vecka, och våren varmt välkommen.
Joyeuses Pâques
With these French vintage easter cards I wish you all a very Happy Easter!
Glad påsk!
Tell – But Don't Dwell
These puppies have nothing to do with this post really, but it looks like they're talking to each other, doesn't it?
I was inspired by Shannon, from Happiness Is, and her post Tell Your Story to write something myself on the topic of telling and dwelling.
I believe that talking to people I trust about a negative experience may provide perspective and clear my thoughts as I put words to my feelings. It’s also a relief when someone, hopefully, says a comforting word or two. Maybe it wasn’t so bad after all?
But there’s a fine line between telling a story and dwelling on the past, and each of us has to judge for ourselves when that line is crossed. Repeating the negative over and over again is a sure way of shutting out the present, and it might also bring back and build up negative emotions as the scene is replayed.
Talking about our problems are probably good for most of us in most situations, but there comes a point when it’s time to stop and move on. Not suppressing, but to move on.
The past is in the past, and only present if you allow it to be.
Jag blev inspirerad av Shannon, från Happiness Is, och hennes inlägg Tell Your Story att själv skriva något på temat att lätta sitt hjärta – å ena sidan – och att älta – å andra sidan.
Jag tror att det att prata med personer jag litar på om negativa erfarenheter ger perspektiv och sorterar tankarna allteftersom jag sätter ord på mina känslor. Det kan också kännas som en lättnad när någon, förhoppningsvis, säger ett tröstande ord eller två. Kanske var det inte så illa trots allt?
Men det är en hårfin gräns mellan att berätta och att älta, och det är upp till var och en av oss att avgöra när den gränsen har passerats. Att repetera det negativa om och om igen hindrar närvaro i nuet, och det kan också framkalla och väcka negativa känslor till liv.
Att prata om problem är nog bra för de flesta av oss i de flesta situationer, men förr eller senare infinner sig tidpunkten då det är dags att sätta stopp och gå vidare. Inte förtränga eller undertrycka, men att gå vidare.
Det som har hänt har hänt och är historia nu. Det förflutna existerar bara i nuet om du tillåter det.
Easter Cards
Colorful cardstock in cute combinations make pretty easter cards.
Download and print an egg shaped template from the web, and let your creativity run wild.
Jag har använt Tilda Designblock Summerblues från Panduro. Älskar färgerna och mönstren!
Le Fabuleux Destin de Moi - Week 12
Winter is still keeping a tight grip on us...
...but spring has arrived in our house!
Preparing for the flea market.
Can't believe it's easter so soon!
Had Anna and Charlie over for a cup of tea and coconut cake with whipped cream with vanilla powder and coconut flakes. I think this was the first time Nils (the cat) saw a baby (Charlie). He (Nils) didn't enjoy the experience.
And the usual tulip. They brighten up each day.
And... my Bollywood dancing class finally started again! This is the song we're dancing to this spring. Mmmm, I love it.
What else? The flea market was today and it was quite fun. I'm already looking for another one to attend, because I still have things left I want to get rid of. It's unbelievable the kind of people you meet and talk to at a flea market, both the other sellers and the customers.
I'm looking forward to a four day work week and a short break for easter.
I think that's it for now.
I dag var det äntligen dags för loppmarknaden. Jag blev av med åtminstone en tredjedel av alla mina prylar och tjänade in 782 kronor. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig, så jag har bestämt mig för att vara nöjd med det.
Att stå på loppis var oväntat kul, så jag har redan börjat spana efter nästa jag kan delta på. Tro det eller ej, men jag har fortfarande massor att rensa bland.
Tack för er vägledning gällande vad jag skulle sälja och vad jag skulle spara. Jag lydde ert råd och sparade ljuslyktan. Jag fick också förslaget att sälja två av faten med elefanter på, och spara de andra två plus koppen. Det tyckte jag var en bra idé. Armbandet var det flera som gillade, och det kommer att lottas ut på bloggen framöver :-) Summan av kardemumman är alltså att ljuslyktan och kopp + fat fick stanna. Ångrar det inte.
Så vill jag skicka ett jättetack till Sveriges roligaste mamma*, Ann-Christin med bloggen Berndtsson och Lundström, samt den stora hälsoinspiratören Sabine med bloggen Välbefinnaren. De har förärat mig med bloggutmärkelser och jag tackar allra ödmjukast.
Besök dem för ett gott skratt eller för en vitaminkick!
* Ja, förutom min egen mamma, förstås.
Low Carb Waffles
The Waffle Day, celebrated on the 25th of March, is originally a Swedish tradition based on a lucky misunderstanding.
It occurs on the Christian holiday of Annunciation, which is called vårfrudagen in Swedish (Our Lady’s Day). A lot of people apparently thought that vårfrudagen was actually called våffeldagen (the Waffle Day) because it sounds almost the same, and voilà – there’s your reason to eat waffles!
I don’t think Our Lady minds.
Since we’re cutting down on carbohydrates and grains, we’ve been experimenting with a variety of low carb waffle recipes. Here’s one we like!
Waffles
Yield: Makes 4-5 waffles
0.4 cup almond powder
1 teaspoon baking soda
2 teaspoon psyllium powder
A pinch of salt
30 g melted butter
2 egg
0.4 cup sparkling water
Yield: Makes 4-5 waffles
0.4 cup almond powder
1 teaspoon baking soda
2 teaspoon psyllium powder
A pinch of salt
30 g melted butter
2 egg
0.4 cup sparkling water
Stir together all the dry ingredients. Whisk the eggs lightly in a separate bowl and add the butter. Now, combine the dry and wet ingredients and then add the water. Leave the mixture to thicken for a few minutes.
Pour the batter onto the hot waffle iron, with a little bit of extra butter, and cook until golden brown. Serve with plain yoghurt or whipped cream and berries.
These waffles will not taste like ordinary waffles – because they're not ordinary waffles – but I love them!
På måndag är det dags! Jag äter våfflor minst en gång i veckan nuförtiden, till frukost eller mellanmål, men jag ser inte mindre fram emot våffeldagen för det.
Vi har experimenterat med lågkolhydratvåfflor utan "vanligt" mjöl, och här är ett recept vi gillar!
Våfflor
4-5 stycken
4-5 stycken
1 dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk fiberhusk
En nypa salt
30 gram smält smör
2 ägg
1 dl kolsyrat vatten
1 tsk bakpulver
2 tsk fiberhusk
En nypa salt
30 gram smält smör
2 ägg
1 dl kolsyrat vatten
Blanda samman de torra ingredienserna. Vispa äggen lätt i en separat skål och tillsätt smöret. Rör sedan samman de torra och blöta ingredienserna och tillsätt slutligen vattnet. Låt smeten stå några minuter för att tjockna.
Häll sedan smeten i hett våffeljärn, med lite extra smör, och grädda tills de är härligt gyllenbruna.
Servera med naturell turkisk yoghurt eller vispgrädde och bär.
De kommer inte att smaka exakt som vanliga våfflor – för det är ju inte vanliga våfflor – men goda är de!
Receptet är en variant på Sockertjockens frasvåfflor.
Should it Stay or Should it Go?
I'm working hard to clean out the clutter for Sunday’s flea market. Faced with a few difficult decisions, I’m turning to you for help.
Here are five things I wouldn’t say got an emotional value to me. I use them from time to time, not very often though. I’ve got alternatives I’m more likely to turn to.
I’ve been so close to put them all in the goodbye box for Sunday, but then… something has stopped me. I don’t know what it is.
Of course, I could just keep them, but I’ve decided to challenge myself. Three must go, two can stay. And I’m asking you: if you were to keep only two of these things, which would it be?
Jag kämpar vidare för att rensa ut skåp och garderober inför söndagens loppmarknad. Ett och annat svårt beslut ställs jag inför emellanåt.
Här är fem saker som inte har något direkt affektionsvärde för mig. Jag använder dem lite då och då, men i ärlighetens namn inte särskilt ofta. Jag har andra alternativ som jag vanligen väljer i första hand.
Jag har varit så nära att lägga dem i farväl-och-hej då-kartongen, men någonting har hindrat mig. Jag vet inte vad.
Jag skulle såklart kunna behålla alla, men jag har bestämt mig för att utmana mig själv. Tre måste gå, två kan stanna. Och det är där du kommer in i bilden. Om du skulle behålla två av dessa saker, vilka skulle det vara?
1. Tea light candle holder.
2. Bronze colored bracelet.
3. Papier-mache bowl with lid.
4. I've got two each of the plates, but only one cup left. Bought at Good Earth in India last year.
5. Two wine glasses.
So, who can stay, and who must go?
In Charge of my Life
Picture from last summer - it won't be long before it's here again!
It’s one year since I stepped in to the office and declared to my boss that the situation was unsustainable, in fact, it was on the verge of breakdown.
That was not only the start of a long full time sick leave and a rehabilitation process still ongoing, but also the start of a new life – a new version of me.
Linn 2.0.
To summarize everything that led to my sick leave and everything that has happened since is almost impossible, but when asked what I’ve learned, it’s one lesson that immediately comes to my mind: the one about responsibility.
I know now that I am the one in charge of my life and that is an insight that has a direct effect on everyday situations. I can no longer sit back and passively wait for someone else to handle my problems, and I can no longer blame anyone else for my situation. The responsibility is mine, but I don’t blame myself either. I’m confident that I’m doing the best I can, in every moment.
Of course there are factors I can’t affect, like the weather, but I can choose how to react to the fact that it's raining, and I can choose how to dress. There’s no point in blaming the rain for getting wet. Actually, there’s no point in being upset about it at all.
If someone else treats me bad I can not change that, but I can choose how to react and how to handle the situation. And I can choose whether to replay it in my head or simply leave it behind me.
However, taking on that responsibility requires the right tools and it’s nothing strange or embarrassing about getting help from others to get there. It’s just like any newly appointed manager is sent on leadership training.
It also requires sound priorities (in my case, putting my health in the first room). There are situations and periods in life where these prerequisites are missing for us to be able to fully shoulder the responsibility, and that is why I still believe in letting kindness and consideration of others be a guiding star in everyday life.
Det har gått ett år sedan jag klev in till min chef och förklarade situationen för ohållbar.
Det var inte bara början på en lång heltidssjukskrivning och en rehabilitering som fortfarande pågår, utan också början på ett nytt liv – en ny version av mig.
Linn 2.0.
Att sammanfatta allt som ledde fram till min sjukskrivning och allt som har hänt sedan dess är näst intill omöjligt, men när jag får frågan om vad jag har lärt mig så är det en sak som jag omedelbart kommer att tänka på: frågan om ansvar.
Jag vet nu att jag är den som har ansvar för mitt liv, och det är en insikt som har en direkt påverkan på vardagen. Jag kan inte längre luta mig tillbaka och passivt vänta på att någon annan ska ta tag i mina problem, och jag kan inte heller längre klandra någon annan för den situation jag befinner mig i. Ansvaret är mitt, men jag klandrar inte heller mig själv. Jag är trygg i förvissningen om att jag dag för dag gör vad jag kan.
Självklart finns det faktorer som jag inte kan påverka, som vädret, men jag kan välja hur jag ska reagera på det faktum att det regnar, och jag kan välja hur jag klär mig. Det tjänar ingenting till att skylla på regnet om jag blir blöt. Det är förresten ingenting att bli upprörd över heller.
Om någon annan behandlar mig illa kan jag inte ändra på det, men jag kan välja mina reaktioner och hur jag hanterar situationen. Och jag välja om jag vill låta händelsen gå på repeat i hjärnan eller helt enkelt lämna den bakom mig.
Att ta på sig det här ansvaret kräver naturligtvis att man är rustad att göra det och det är inget konstigt att man kan behöva hjälp att få de rätta verktygen. Det är ungefär som att en nytillträdd chef får en ledarutbildning.
Det kräver också sunda prioriteringar (i mitt fall att sätta min hälsa i första rummet). I vissa situationer eller perioder i livet kan förutsättningarna för att axla ansvaret till fullo saknas, och därför tror jag fortfarande på att låta vänlighet och omtanke om varandra vara en ledstjärna i vardagen.
Living More with Less?
Lately, I’ve found myself being drawn towards minimalism, not necessarily as a style, but as a lifestyle. That might surprise those who know me well, because I’ve always been a less is bore, more is more kind of person. I mean, if you can have it all, why shouldn’t you?
The only thing is that all doesn’t attract me anymore, I don’t want it. What I truly want (other than love, friendship, health and peace on earth, of course) is independence and freedom, with regards to time and money, and a life as worry-free as ever possible.
More stuff, or more expensive stuff, will not help me to achieve that. In fact, I sometimes feel that my possessions are standing in my way.
The more I own, the more I have to attend to, and time is spent on activities that not necessarily are the ones that make me most happy.
When buying stuff with a second hand value a fraction of the original cost, I tie up my money in potteries and skirts. That is money that could have been used for traveling or maybe buying our own house, an investment that could bring peace of mind, as long as it’s based on sound economics.
And, talking about houses, all that clobber cluttering the cupboards automatically eliminates a lot of potential good buys because they just couldn’t hold all our belongings.
I’m not aiming for an ascetic life. I still love to surround myself with beautiful belongings, but maybe not as many of them.
The first step is to declutter. I’m finally getting rid of all those things that I never use and that don’t have a sentimental value (and I will try not to be too sentimental upon judging what can stay). I’m taking part in a local flea market next Sunday, and the stuff that don’t sell will immediately go to charity.
I‘m already feeling lighter.
Den senaste tiden har jag känt mig mer och mer lockad av minimalism, inte nödvändigtvis som stil, men som livsstil. Det förvånar möjligen de som känner mig väl. Jag har alltid varit lite av en less is bore, more is more-person. Jag menar, om jag kan få allt, varför inte?
Det är bara det att allt inte attraherar mig längre, jag vill inte ha det. Vad jag verkligen vill ha (förutom kärlek, vänskap, hälsa och fred på jorden, så klart) är oberoende och frihet vad beträffar tid och pengar, och ett liv som är så problemfritt som det någonsin kan vara.
Fler saker, eller dyrare saker, kommer inte att hjälpa mig att uppnå det. Faktum är att jag ibland känner att mina ägodelar står i vägen för mig.
Ju mer jag äger desto mer har jag att sköta om, och jag lägger tid på sådant som inte nödvändigtvis är det som gör mig allra lyckligast.
När jag köper saker med ett andrahandsvärde som är en bråkdel av den ursprungliga kostnaden, så låser jag upp mina pengar i krukor och kjolar. Det är pengar som jag hade kunnat använda till resor eller för att köpa ett hus, en investering som kan ge sinnesfrid, förutsatt att köpet är ekonomiskt hållbart.
Och på tal om hus, alla dessa prylar som får garderobsdörrarna att bågna gör att vi automatiskt måste sortera bort en del potentiellt bra köp, för att de husen helt enkelt inte skulle kunna svälja alla våra ägodelar.
Jag vill inte leva som en asket. Jag tycker fortfarande om att omge mig med vackra ting, men kanske inte så många.
Första steget är att rensa ordentligt. Nu ska jag en gång för alla göra mig av med alla saker som jag aldrig använder och som inte heller har ett affektionsvärde (och jag ska försöka att inte vara allt för sentimental och nostalgisk när jag avgör vad som får stanna och vad som måste gå….).
På söndag nästa vecka står jag på loppmarknaden i Ljungsbro Folkets Park, och allt jag inte får sålt där åker omedelbart till Myrorna.
Jag känner mig redan lättare till sinnes.
Tea Talk
Having tea is a daily ritual that takes place at least three times between sunrise and sunset, and I look forward to it with anticipation every time. It’s something about the smell, about the heat from the cup warming my hands and the steam being diffused in the air.
Tea is relaxation, afterthought and premeditation, it’s reading and talking, listening and sharing.
Here are five of my favorites.
För mig handlar te lika mycket om smaken som om alla de vackra stunder och sköna känslor som jag förknippar med te.
Att dricka te är för mig en daglig ritual som sker minst tre gånger mellan solens uppgång och nedgång, och jag ser med förväntan fram emot de stunderna, dag efter dag. Det är något med doften, något med värmen från koppen mot mina handflator och ångan som stiger mot taket och försvinner.
Te är vila, eftertanke och reflektion. Te är att samtala; prata, lyssna, dela med sig och dela bördor. Te är att krypa upp i soffan med en bok och försvinna en stund.
Här är fem av mina favoriter, på begäran av Johanna.
Earl Grey
It’s actually not difficult at all for me to choose my favorite. It’s Earl Grey. It sounds a bit boring, I know, but it’s the truth. I have never ever tasted a tea as good as Earl Grey.
Bergamot is the secret here, and with that as a base there are many alternatives to try if you ever feel the need to do so; Earl Grey Deluxe (extra amounts of bergamot), Earl Grey Majestic (extra exclusive tea) and Kusmi’s Anastasia (with lemon and orange blossom), to mention a few.
I drink it as it is, without milk, sugar or honey, but sometimes add a little (or a lot) of fresh ginger.
Det är faktiskt inte alls svårt för mig att välja mitt favoritte. Det är Earl Grey. Jag vet, det låter tråkigt, men det är sanningen. Jag har hittills aldrig smakat ett te som är så gott som Earl Grey, och det är bergamott som är hemligheten.
Med bergamott som bas finns det många alternativ att testa när lusten faller på, såsom Earl Grey Deluxe (extra mycket bergamott), Earl Grey Majestic (extra fint och exklusivt te) och Kusmis Anastasia (med citron och apelsin), för att bara nämna några.
Jag dricker det som det är, utan mjölk, socker eller honung, men ibland låter jag det dra med lite (eller snarare mycket) färsk ingefära.
Rose Petal Tea
A black tea with rose petals. It’s soft, flowery and romantic. Just imagine yourself at a teahouse in a small British village, enjoying your cup while reading Agatha Christie.
Ett svart te med rosblad. Det är milt, blommigt och romantiskt. Föreställ dig sittandes på en tesalong i en liten by ute på den engelska landsbygden, drickandes ditt te med en bok av Agatha Christie i handen.
Jogmaya Wolf
A white tea from Darjeeling in India, flavored with mango, maracuja, and strawberry and decorated with goji berries, sunflower, and corn flower. Like drinking candy.
Ett vitt te från Darjeeling i Indien, smaksatt med mango, maracuja och jordgubb och dekorerat med gojibär, solrosblomma och blåklint. Det är lite som att dricka godis.
Chamomile
I just love the softness, the mildness and the beauty of this herb. Perfect before going to bed.
Ett örtte som är mjukt, milt och, inte att förglömma, mycket vackert. Perfekt att dricka innan läggdags.
Chaga tea
A new acquaintance, and an interesting one. It’s made from the chaga mushroom, which is ridiculously expensive but can be found for free in a forest near you if you live in the right place and know where to look. It’s said to have extraordinary health benefits, and that’s why I bought it in the first place. When brewed, it looks like coffee, doesn’t taste much, but it’s fun to try!
Do you have a favorite?
En ny bekantskap, och en intressant sådan. Teet är gjort av sprängticka, som är en löjligt dyr svamp men som du naturligtvis kan hitta alldeles gratis i en skog nära dig om du bor på rätt ställe och vet var du ska leta. Svampen sägs ha stora hälsofördelar, vilket är orsaken till att jag köpte det här teet. Det ser ut som kaffe, smakar inte särskilt mycket, men det är roligt att testa!
Har du en favorit?
Studsbollar av kärlek
Only in Swedish this time
Det studsar runt ett antal utmärkelser i bloggvärlden, och tre sådana färgglada studsbollar av kärlek landade hos mig.
En, en rosa tror jag bestämt, kom från Frida med bloggen Frk Frida Fortissima. Frida ger vardagens storheter den röst de förtjänar och sätter ord på de undflyende tankarna, naglar fast dem och ger dem kropp.
Ytterligare en, den måste varit skimrande blå, kom från Anna med bloggen Ljudet av ett hårdrockshjärta. Anna skriver öppet och ärligt om livet, precis så som det är med både socker och citroner. Vi har känt varandra ett tag nu, i den här bloggvärlden, och lika mycket som jag uppskattar hennes blogg, uppskattar jag de digitala samtal vi för i våra kommentarsfält. Jag lär mig och får nya tankar.
Sen kom det en i våriga pastellfärger från Lotta med bloggen Min plats i solen. Lotta fångar livets glädjeämnen och sorger med en förbluffande kombination av sprödhet och styrka, nakenhet och integritet. Här finner jag tröst och inspiration. Lotta är en av de kvinnliga förebilder jag funnit i bloggvärlden.
Studsbollarna far vidare, denna gång silverglittrande, och en av dem studsar just i detta nu in genom dörren i rummet där du sitter och landar i ditt knä. Du tar upp den i handen, håller den ovanför dig och förundras över hur ljuset reflekteras i de skimrande flagorna som finns insprängda i bollen. Med ett litet ”poff” spricker den plötsligt, och tusentals silvriga flingor regnar över dig.
Anna skickade vidare ett antal frågor i sin utmaning. Här kommer svaren!
Vilken låt är ditt ledmotiv?
Vad gör du en ledig, helt obokad dag?
Äter långsam frukost till skön musik, läser en bok, promenerar, lagar och äter god mat. Avslutar med en feelgood-film.
Vad känner du dig naken utan?
Inre lugn.
Vilket tv-program skulle du vilja göra om, och hur?
Jag har inte haft teve sedan 2006 och har dålig koll på utbudet. Möjligen skulle jag ge mig på programpresentatören i SVT på julafton och se till att det satt en och samma person där, år från år. Svante Thuresson? Marie Göranzon? Claes Månsson? Helena von Zweigbergk?
Inte en morgon utan...
Godmorgongos med katten och en kopp te.
Tre saker du alltid har i kylen:
Halloumi, parmesan och olivolja.
Vilken superkraft skulle du ha?
Fotografiskt minne.
Tre frågor du brinner för:
Miljö, frihet och ett mjukare samhälle och arbetsliv.
Miljö, frihet och ett mjukare samhälle och arbetsliv.
Fyra vägar till vardagslycka:
- Börja varje morgon med tre lugna, djupa andetag och ett leende.
- God sömn, bra mat och lätt motion, helst i dagsljus och frisk luft.
- Se det vackra i dig själv och ditt liv, istället för att jämföra med andra.
- Inse att ditt liv är ditt ansvar och gör medvetna val.
Happy International Women's Day
A few years ago (I don't really remember from where) my mom picked up the tradition of sending postcards to the women in your life on International Women's Day. Although I don't want that day to be a Hallmark holiday, I think it's a fun idea.
The theme for this year is French vintage postcards. I love them and it wasn't easy to part from them. But hey, it gives me a reason to go back to Paris for a refill...
För några år sedan (jag minns dock inte varifrån) snappade min mamma upp traditionen att skicka vykort till kvinnorna i sitt liv på internationella kvinnodagen. Jag vill absolut inte att den dagen ska bli ett kommersiellt jippo, men jag tycker att idén är kul.
Temat för det här året är gamla, franska vykort. Jag älskar dem, så mycket som man kan älska döda ting, och det var inte lätt att skiljas från dem. Men men, det ger mig väl en anledning att åka till Paris och fylla på lagren...
Seven Days Digital Detox
Seven days away from Internet, what was that all about?
With a light version of a digital detox, I wanted to see if I could:
- reduce my stress levels,
- free time and energy for writing.
The answer to both of these questions is YES. Yes, definitely.
I was also curious to see how hard it would be for me to stay away from blogs and social media. The answer to that is – not very.
I realized that I was spending far too much time by the computer, especially with blogs. I’m very strict about only blogging when I have something to share that I really care about and only when I’m feeling inspired to do so, but honestly… that’s like almost every waking hour. It's just not working.
I’ve also found myself turning to blogging instead of writing (something bigger and better than these blog posts, hopefully…). I think it’s got something to do with the human reward system. Writing a blog post is relatively easy and it gives almost instant, and mostly positive, feedback. Trying to write a novel is the total opposite… And when I’m done with blogging – writing and reading – I’m usually feeling too tired to write.
I’ve decided to post less often and spend less time reading other blogs. At least for a while.
With that said, I’m curious to see what you’ve been up to the last week, but that will have to wait. This is enough for today. I'll see you tomorrow, friends.
En internetfri vecka, vad skulle det vara bra för?
Med en light-version av en digital detox ville jag undersöka om jag kunde:
- minska stress,
- frigöra tid och energi för att skriva.
Svaret på båda de frågorna är JA. Ja, definitivt.
Jag var också nyfiken på hur svårt det egentligen skulle vara för mig att hålla mig borta från bloggar och annan social media. Svaret på den frågan är – inte särskilt.
Jag insåg att jag tillbringade alldeles för mycket tid vid datorn, i synnerhet med bloggar. Jag bloggar bara när jag har något att dela med mig av som jag verkligen bryr mig om och bara när jag känner mig inspirerad att göra det, men ärligt talat… det är i princip varje vaken stund. Det håller inte.
Jag har också sett hur jag gång på gång vänder mig till bloggandet istället för att skriva (något som förhoppningsvis är både större, bättre och längre än de här blogginläggen…). Jag tror att det har något att göra med hjärnans belöningssystem. Att skriva blogginlägg är relativt lätt och ger i princip omedelbar, oftast positiv, återkoppling. Att försöka skriva en roman är raka motsatsen… Och när jag är klar med bloggandet – skrivandet och läsandet – är jag ofta för trött för att skriva ”på riktigt”.
Jag har bestämt mig för att blogga mer sällan och att tillbringa mindre tid med att läsa andra bloggar. Åtminstone för ett tag.
Med det sagt, jag är fortfarande jättenyfiken på vad ni har haft för er senaste veckan, men det får vänta. Det här är tillräckligt för i dag. Vi ses igen i morgon istället!
