Le Fabuleux Destin de Moi - Week 8
Tulips of the week - bright and colorful
Yoga in the sunset
Started working half time and this was my first lunch box from home, a new habit I will try to establish.
This was a good one; vegetarian wok with oyster mushroom, sesame oil and coconut.
This was a good one; vegetarian wok with oyster mushroom, sesame oil and coconut.
So, I was planning to set the table. He was planning to take a nap on the table.
I won't tell you who won this battle.
Saturday treat: Low carb chocolate mousse with flake salt
I've got proof: spring is really on its way.
Ever since I got back from India I've slowly, slowly shifted to a diet with less carbohydrates and more full fat and proteins. This was my first full LCHF week and I'm happy to say that I'm feeling better than ever. Plus, I've eaten sooo much tasty food! My focus has been to remove all cereals, grains and flours and decrease my intake of carbohydrates radically. I still eat fruit though, which hardcore LCHF fans doesn't.
This was also the week when I started working half time. So far so good!
As for next week, you won't see much of me. Nothing at all, actually. I'm taking seven days away from Internet and social media. It's an experiment with myself as lab rat.
I'll tell you the result when I get back!
Ända sedan jag kom hem från Indien så har jag successivt gått över till en kost med mindre kolhydrater och mer fett och protein. Det här var min första riktiga LCHF-vecka och jag kan glatt konstatera att det känns toppen! Jag mår utmärkt och har ätit fantastiskt god mat. Mitt fokus har varit att utesluta alla spannmål, gryner och mjöl samt radikalt minska mitt intag av kolhydrater. Fast jag äter fortfarande frukt, vilket LCHF-fans av den hårda skolan inte gör.
Det här var också veckan då jag började jobba halvtid. Så här långt allt väl!
Under nästa vecka kommer ni inte att se så mycket av mig. Ingenting alls, faktiskt. De närmaste sju dagarna kommer jag att avhålla mig från Internet och sociala medier. Det är ett litet experiment jag gör med mig själv som försökskanin.
Berättar mer när jag är tillbaka!
Bird Cake
No. I haven't made a cake of birds (I'm vegetarian, remember), but a cake for birds
Since Saturday brought cold weather (-12°C/10°F) I decided to make something for the birds to cheer them up. It's really easy and fun!
Melt coconut fat in pot, slowly on low temperature. I repeat, low temperature, otherwise you might start a fire. When melted, add a lot of goodies for the birds like seeds and nuts. Let it cool and 'clog' just a little bit in the pot before moving it over to a spring form. Keep cool and once the fat is stiff enough, you're ready to release the cake from its form (a knife might come in handy) and hang it in a tree for the birds to feast on.
Bon appétit!
I used 500 g coconut fat for this cake
Eftersom lördagen förde med sig kallt väder och minusgrader (hela tolv stycken på morgonkvisten) så bestämde jag mig för att göra en kaka till fåglarna för att muntra upp dem. Ett lika enkelt som trivsamt helgnöje!
Smält kokosfett i en kastrull på låg värme. Jag upprepar, låg värme, annars finns risk att du startar en eldsvåda. När fettet har smält rör du i en massa gott till fåglarna, som frön och nötter. Låt röran svalna och tjockna en aning i kastrullen innan du häller över den i en kakform med löstagbar kant. Ställ kallt, utomhus till exempel, och vänta tills fettet har stelnat helt. Då är det dags att ta loss kakan från formen (en kniv kan vara bra att ha till hands) och hänga upp den i ett träd för fåglarna att festa på.
Bon appétit!
My Glass is Half Full
Friends, I’ve started working half time.
When I told you in October that I was going back to work, it was only for 25 percent. Now that I’m stable on that level, I have taken the next step, working four hours a day.
So, one could of course point out that I’m still on a 50 percent sick leave, but I prefer to say that I’m 50 percent well.
And now – Friday!
Vet ni vad? Jag har börjat jobba halvtid.
När jag berättade i oktober förra året att jag skulle gå tillbaka till jobbet var det på deltid, 25 procent. Nu när jag är stabil på den nivån har jag tagit nästa steg och jobbar fyra timmar om dagen.
Man kan naturligtvis formulera sig som så att jag fortfarande är sjukskriven – och därmed också sjuk – till 50 procent, men jag föredrar att säga att jag är 50 procents frisk.
Och nu är det fredag!
What I Really Think of Daydreams
Another picture from the Mandir Mata Lal Devi temple in Amritsar, India
I’ve kept thinking about daydreams since my last post on the topic, and with the input from you I’ve come to a conclusion that’s right for me. At least for now.
Daydreams might feel pleasant and tranquil. I mean, just picture yourself on a train, pushing through a glittering winter wonderland, while imagination takes you on a journey – deeper, wider, longer – than any physical means of transportation can ever take you. Daydreams might be an inspiration, a source we turn to, to regain the power and strength that is needed for us to go out and on to catch that dream.
But they might also be an escape from reality, and there are very few cases where I believe that to be a good thing. Daydreams might lead us on to the dangerous path of comparing the life we are living with a life that will never come true.
I’m not saying that you shouldn’t strive, that you shouldn’t try to create a good life for yourself, but if you’re constantly dreaming of bigger, better, more and merrier you may not be able to see how blessed you really are.
Balance.
It’s always the balance.
My own experience – that’s not a scientific proof of anything of course – tells me though that there is a connection between being able to live in reality, with open eyes and an accepting attitude, and happiness.
However, I’m not sure if it’s so that I daydream less because I’m happier, or that I’m happier because I daydream less.
Jag har fortsatt att fundera över dagdrömmar sedan mitt senaste inlägg i ämnet, och med hjälp av era kommentarer och tankar så har jag kommit fram till en slutsats som är rätt för mig, i alla fall där jag befinner mig just nu.
Dagdrömmar kan vara både behagliga och avkopplande. Vem kan inte se sig själv sittandes på ett tåg som stävar fram genom ett böljande, gnistrande vinterlandskap, med blicken förlorad i fjärran samtidigt som fantasin tar oss med på en inre resa – djupare, vidare, längre – än något fysiskt transportmedel någonsin kan ta oss? Dagdrömmarna kan vara en inspiration, en källa där vi hämtar det kraft och mod som behövs för att vi ska orka och våga ge liv åt våra målbilder.
Men de kan också vara en flykt från verkligheten, och det är väldigt få tillfällen där jag tror att det är någonting bra. Dagdrömmarna kan locka och pocka och leda oss in på den krokiga och farliga vägen där vi börjar jämföra våra liv med en påhittad drömtillvaro som aldrig kommer att bli verklighet.
Jag säger inte att man inte ska sträva, att man inte ska försöka skapa ett gott liv, men om vi ständigt drömmer om större, bättre, mer och ännu mer så ser vi till slut inte hur bra vi faktiskt har det.
Balans.
Det handlar alltid om balans.
Min egen erfarenhet – som naturligtvis inte är ett vetenskapligt bevis för någonting alls – säger mig dock att det finns ett samband mellan förmågan att leva i nuet, med öppna ögon och en accepterande, tillåtande attityd, och lycka.
Däremot vet jag inte om det är så att jag dagdrömmer mindre för att jag är lyckligare nu, eller att jag är lyckligare för att jag dagdrömmer mindre.
Forget the Names of Days, Replace them with the Names of Cities
Early morning in Goa.
”A traveler forgets the names of days, and replaces them with the names of cities.”
- Vladimir Nabokov
Colomb Beach. Margao. Panjim. Coimbatore. Coonoor. Ooty. Amritsar. Wagah Border. New Dehli.
Those were the places I visited during my recent trip to India.
I told you about the tea plantation, the wedding, the flowers, and my attempts to understand India, with all its contrasts and contradictions. What more is there to say?
So much. Too much.
A picture is worth more than a thousand words, they say, so I’ll give it a try.
”Under resan glömmer man dagars namn som blir ersatta av städers namn.”
- Vladimir Nabokov
Colomb Beach. Margao. Panjim. Coimbatore. Coonoor. Ooty. Amritsar. Wagah Border. New Dehli.
Det är platserna jag besökte under min senaste resa till Indien.
Jag har berättat om teplantagen, bröllopet, blommorna och mina stapplande försök att förstå Indien, med alla dess skarpa kontraster. Vad finns det mer att säga?
Så mycket. För mycket.
En bild påstås ju säga mer än tusen ord, så här är ett försök.
Fancy a drink?
Woman selling lotus flowers outside a temple, somewhere in Goa
In a temple, somewhere in Goa
Market in Margao
Market in Margao
Tailor in Margao
Rusty bike - I just have to take a picture of one on every trip...
We went to a zoo, and it was quite sad to see the caged animals, especially the leopard who had far from enough space to run
One of my fellow yogis at the Blue Planet Restaurant in Agonda, Goa
Having a green juice at the Blue Planet Restaurant. I can really recommend this place - quiet, peaceful and with great food!
Church in Panjim
Street view, Panjim
Temple in Panjim
Colorful village in the Nilgiris, surrounded by tea bushes
At the tea plantation
At the tea plantation
Went for a short sightseeing trip with the Nilgiri Toy Train
Golden Temple in Amritsar
In the amazing Mandir Mata Lal Devi temple in Amritsar
Mandir Mata Lal Devi temple, Amritsar
On a cycle rikshaw in Old Delhi
Old Delhi
Old Delhi
Bangle market in Delhi
Film 1
Jag har med egna ögon sett det fruktansvärda lidande och den misär som utspelar sig för öppen ridå på gatorna i Indien. Några av mina bekanta i Delhi har startat en insamling för att hjälpa en av de eldsjälar som kämpar för att ge de allra mest utsatta ett bättre liv.
Så här berättar de själva om sin insamling:
"Mannen som inte stod ut med allt lidande heter Ravi. Han har vigt sitt liv åt de fattigaste utstötta på New Delhis gator. De mest utsatta av dem alla – gamla, psykiskt sjuka och barn – plockar han upp från Delhis gator och ger tak över huvudet och grundläggande mänsklig omvårdnad. Eller en värdig begravning.
Ravis dröm är att köpa en buss för att ta de gamla och sjuka till de heliga platser de drömmer om och för att hämta upp gatubarnen till skolan som han driver i härbärget samt visa dem lite mer av världen. Ge dem inspiration till deras drömmar."
De har som mål att samla in 200 000 kronor för att Ravi ska kunna köpa sin buss. Kanske vill du lämna ett bidrag?
Mer information om insamlingen hittar du här:
Facebook Film 1
Happy Birthday Blog!
This day marks the five-year anniversary for me and (this) blog. We found each other a grey February morning in the small sublet flat in Stockholm where I was living at the time. Due to a cold, I hadn’t left the apartment for days, and I was starting to get bored by the TV. So, what to do?
Start blogging of course!
This blog has followed me along ever since. Its content and tone of voice has changed many times, but always reflected me and where I currently stand. Today, my blog is a creative outlet and an arena for me to express myself in pictures and words. It’s actually hard to imagine a life without the blog…
The whole blogging community is a great place for inspiration and exchange of ideas, and I’m so grateful for having found my little spot in the crazy buzz, with people that both encourage and challenge me.
Five year went by fast. I’m ready for another five!
I dag firar vi femårsjubileum, jag och (den här) bloggen. Vi fann varandra en grå februarimorgon i den lilla andrahandslägenheten i Hjorthagen där jag bodde då. Jag drogs med en envis förkylning och hade inte lämnat soffan på flera dagar. Jag började tröttna på att titta på teve och ville ha något annat att göra… Men vad?
En blogg, såklart!
Den här bloggen har följt mig sedan dess. Innehållet och tonaliteten har ändrats många gånger under resan, mer eller mindre medvetet, men den har alltid återspeglat mig och den plats i livet där jag för tillfället befunnit mig. I dag är min blogg en plats där jag får utlopp för min kreativitet, en arena där jag har fritt spelrum att uttrycka mig i ord och bild. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan bloggen…
Hela den här bloggvärlden ger mig så mycket inspiration och tankeutbyte, och jag är så tacksam över att ha funnit min lilla plats i vimlet av människor, tillsammans med vänner som både stöttar och utmanar mig.
Fem år gick fort. Jag är redo för ytterligare fem!
Early Header History
This isn't something I'm proud of, but I thought it could be fun to show you a few of the early headers of this blog.
The first one, finished on the second day of the blog and actually used until spring last year
Except for one autumn, when I temporarily gave it new colors
In 2010 I wanted something new. I made a few attempts, but rejected them all:
Le Fabuleux Destin de Moi - Week 7
Current favorite necklace. Combined with a black dress I'm feeling a little bit dramatic... In a good way, that is.
A color combination I realized I love: wallpaper beige, tassel pink and old hanger blue-grey
The best magazine on earth arrived in my mail box this week. So much to read and explore.
Started taking iron supplements. If nothing else, this retro pill with a nice 70's vibe really cheers me up!
Spent a lot of time with this one, doing... ehh... exactly what he is doing here.
Saturday treat: Plain yoghurt, raspberries from our own garden, almond flakes and some dark chocolate on top.
Best served together with Downton Abbey and a loved one.
Some shots from my week. It's been a lazy but good one.
Living Like the One I Want to Be
While some of them have just brutally hit me in the head and happened, there are other changes that I’ve really had to struggle to achieve. I’m talking here about the hard work of creating long-lasting healthy habits and routines.
We all have different starting points, but for me it was about going to bed before the vampires and werewolves started crawling out their cages and caves, about eating before I was about to starve to death (because by then I was more likely to turn to junk food for salvation), about getting fresh air and daylight every day, and about loosing the pressure I had on myself and letting in some laziness into my life.
I feel I've come a long way, but I still struggle with some of them.
My current mantra is “Is this who I want to be?”. When I find myself by the computer passed bedtime, involved in meaningless things, I ask myself: Is this who I want to be? When I realize that I’ve once again ignored my need for rest and relaxation, I ask myself: Is this who I want to be?
If the answer is no, I know what I have to do.
That simple question has helped me so many times now to stay on track when I’ve been close to falling back into my old lifestyle. Although it doesn’t come easily, although I have to fight, I’m doing my best to live like the one I want to be.
You may call it a theater or even self-deception, but I believe that by doing so I will eventually be that one. Because change it’s not about thoughts and insights, it’s about actions. Behaviors. Habits and routines.
To change, we need to do things differently.
I’m not saying that it’s easy, I’m only saying that it’s possible.
För de av er som har följt med här på bloggen ett tag är det ingen hemlighet att jag har gått igenom en hel del förändringar det senaste året.
I vissa fall har jag inte haft något val – förändringarna har slagit mig hårt i huvudet och helt enkelt bara hänt – men andra har jag fått kämpa för att uppnå. Det är de där hälsosamma vanorna och rutinerna jag syftar på, de som ska vara livskraftiga även på lite längre sikt.
Alla har olika utgångspunkter, men för mig har det handlat om att gå och lägga mig innan vargarna ylar mot månen och tupparna hälsar solen välkommen, om att äta innan jag är jättehungrig, om att se till att få frisk luft och dagsljus varje dag och om att inte vara så hård mot mig själv, släppa in lite lättja i livet.
Jag tycker att jag har kommit ganska långt, men jag kämpar fortfarande med en del förändringar.
Mitt nuvarande mantra är “är det här den jag vill vara?”. När jag sitter där vid datorn, långt efter läggdags, intrasslad i någon meningslös nätsyssla, så frågar jag mig själv ”är det här den jag vill vara?”. När jag än en gång ignorerat mitt behov av vila och avkoppling frågar jag mig själv ”är det här den jag vill vara?”.
Om svaret på den frågan är nej så vet jag vad jag måste göra.
Den enkla frågan har hjälpt mig så många gånger att knuffa mig tillbaka på rätt spår när jag har varit nära att falla tillbaka in i min gamla livsstil. Även om det inte alltid kommer naturligt, även om jag måste kämpa, så gör jag mitt bästa för att leva som den jag vill vara.
Man kan kalla det för en slags teater om man vill, eller till och med självbedrägeri, men jag tror att genom att göra på det här sättet så kommer jag att nå mitt mål. För förändring handlar ju inte bara om tankar och insikter, det handlar om vårt agerande. Beteenden. Vanor och rutiner.
För att verkligen förändra, så måste vi göra saker annorlunda.
Jag påstår inte att det är lätt, men jag hävdar att det är möjligt.
A Botanical Journey
Nowadays when I travel I really enjoy exploring the local flora, in the wild or in parks and gardens. My teenage self would probably be bored to death...
Here are some of all the amazing flowers (as well as one fruit, one tree and a pair of butterflies) I saw during my recent trip to India.
I don't know their names. But I like them.
Nuförtiden när jag är ute och reser är en stor del av njutningen att upptäcka alla vackra blommor och växter, oavsett om det sker i det vilda eller i anlagda parker och trädgårdar. Troligen hade jag tråkat ut mitt tonårsjag fullständigt om vi rest tillsammans...
Här är några av alla de fantastiska blommor (inklusive en frukt, ett träd och ett par fjärilar) som jag såg under min senaste resa till Indien.
Jag vet inte vad de heter. Men jag tycker om dem.
Well, this isn't a flower... But I liked this church wall in Lovedale
Just Read: The Better Man
Author: Anita Nair
Title: The Better Man
Year of publication: 1999
Translation: Read in original language
My rating: 3/5
Title: The Better Man
Year of publication: 1999
Translation: Read in original language
My rating: 3/5
This is a story about friendship, about being true to yourself and standing up for your beliefs.
Middle-aged Mukundan has retired from government service and returned to his village in southern India. Haunted by his mother’s mysterious death, a life of loneliness and painful childhood memories of an abusive father, he’s living partly in a fantasy world.
He imagines himself as a mighty man, someone that all the other villagers look up to with respect, an educated and civilized better man.
His loneliness is slowly chased away by two people he can truly call his friends. But what is friendship really worth, when he’s getting the chance to finally be what he wants to be – a someone in the village?
The Better Man is an engaging and touching story about a man freeing himself from his past and taking charge of his own future. Nair isn't always making it easy for the reader to love and support her protagonist, but that only makes the novel better, in my opinion. Mukundan is human, with all the flaws and imperfections of a human being.
The language have similarities with Arundathi Roy’s The God of Small Things (which happens to be my favorite book of all times). It’s warm, poetic and playful.
A recommended read!
Författare: Anita Nair
Boktitel: The Better Man
Utgivningsår: 1999
Översättning: Läst på originalspråk
Mitt betyg: 3/5
Boktitel: The Better Man
Utgivningsår: 1999
Översättning: Läst på originalspråk
Mitt betyg: 3/5
Det här är en berättelse om vänskap, om att vara sann mot sig själv och att stå upp för det man tror på.
Mukundan har gått i pension och återvänt till sin hemby i södra Indien. Jagad av plågsamma barndomsminnen av en dominant far, sin mors mystiska död och ett liv fyllt av ensamhet, lever han delvis i en fantasivärld.
Han ser sig själv som en en bildad och civiliserad bättre människa, någon som de andra i byn borde ha vett att se upp till.
Ensamheten jagas sakta på flykt av två personer som han verkligen kan kalla sina vänner. Men vad är vänskap egentligen värt, när han får chansen att äntligen bli den han vill – en betydelsefull person i byn?
The Better Man är en engagerande och rörande berättelse om en man som frigör sig själv från sitt förflutna och tar ansvar för sin egen framtid. Nair gör det inte alltid lätt för läsaren att tycka om hennes huvudperson, men det gör boken, enligt min mening, bara bättre. Mukundan är mänsklig, med alla fel och brister som vi människor har.
Språket har likheter med Arundathi Roys De små tingens gud, som också råkar vara min favoritbok. Det är poetiskt och lekfullt med en påtaglig värme och medmänsklighet.
Rekommenderas!
I love buying books when I'm abroad (if it's a language I understand, of course...). Books are cheap in India. I got three for 824 rupees, which is around 15 USD or 100 SEK.
Le Fabuleux Destin de Moi - Week 6
Started using a trainer for fitness training at home. 30 minutes two times a week to start with!
Had a computer free day.
Banana pancakes with berries, yoghurt and almonds. Perfect snack between lunch and dinner.
Went to a vernissage to see the images of Mattias Klum. He's got a good message but I'm not the biggest fan of his photography.
Wrote a few letters.
White tulips. Makes me think of spring...
...now when winter is back in our little town.
What a Day for a Daydream...
Daydreams – can they help us reach our goals, or are they like a cage?
I realized that I’ve stopped daydreaming.
It’s not that I’ve lost my fantasy or my creativity. It’s not that I’ve lost my ability to set up goals. It’s just that I don’t daydream like I used to.
There was a time that I longed for quite moments all by myself where I could wish away and escape reality for an hour or two. I used to say that it was something I did instead of watching TV, and that it was something that made me happy. I thought it was a strength to be able to create magical moments inside my head, while my body was involved in something boring – like doing the dishes.
I’ve changed my mind.
Accepting reality and being able to observe the magic in everyday life and the seemingly dull and grey is a greater gift.
Still, visualizing success is seen as one of many methods to move towards a highflying goal.
Can daydreams help us reach our targets? Do you daydream?
Jag har slutat att dagdrömma.
Det är inte så att jag har förlorat min kreativitet, min fantasi eller min förmåga att sätta upp mål, jag har bara slutat att spela upp filmer i huvudet med mig själv i huvudrollen.
Det fanns en tid då jag längtade efter stilla stunder i min ensamhet där jag kunde fly verkligheten och försvinna in i en annan värld för en stund. Jag brukade säga att det var något jag gjorde istället för att titta på teve, och att det var något som gjorde mig lycklig. Jag tänkte att det var en styrka att kunna skapa magi i huvudet, medan kroppen var upptagen med något annat, tråkigt – som att diska.
Jag har ändrat mig.
Att acceptera verkligheten så som den är och att ha förmågan att uppmärksamma magin i vardagen och det synbart trista och grå är en större gåva.
Samtidigt sägs det att visualisera framgång är en metod bland många att närma sig ett högtflygande mål.
Kan dagdrömmar hjälpa oss att nå våra mål? Dagdrömmer du?
Ett inlägg från 2010 där jag försvarar dagdrömmen. Jag håller inte med om allt jag skrev där, men jag står för att jag tyckte så då och jag försvarar alla människors rätt – inklusive min egen – att ändra sig.
The Indian Wedding
The invitation said seven, but when we arrived at 8.30 things were just about to start happening. The drummers were drumming their drums, the groom was arriving on a white horse and his near ones and dear ones were dancing around him.
We mingled in the large fairytale-like, square-shaped garden were the wedding was held, drinking oh so sweet fruit juices and eating oh so spicy food. Music was playing but no one was dancing.
Just when we had had enough of food and drinks, the bride and groom entered a small podium, that all of a sudden started rotating. It made me think of a music box I had as a child, with a pirouetting ballerina. Rose petals were blown all over them.
Then they went on to a big stage, decorated with flowers, fabric and white and gold colored pillars. A small sofa, just big enough for the two of them, stood in front of a shining gold colored wall. They looked like a royal couple, like a maharaja with his maharani. All the guests came up and congratulated them.
And then we mingled. And mingled. And mingled. Waiting for the actual ceremony to begin. We were apparently waiting for an auspicious time, which none of the other guests we asked knew of. But we wanted to see the ceremony, and were asked to wait just 30 minutes. And then another 30 minutes, and maybe just 30 minutes more.
The ceremony started around 1 AM, when most of the guests had left. We stayed for five minutes and then called it a night, knowing that the ceremony might very well last for another 2-3 hours…
The wedding was an amazing, colorful experience, just like a fairytale.
På inbjudan stod det sju, men när vi kom dit vid halvnio hade det precis börjat röra på sig. Trummisarna trummade på sina trummor och brudgummen anlände på en vit häst med sina nära och kära dansandes runtom.
Vi minglade i den stora bokstavligen sagolika, fyrkantiga trädgården där bröllopet hölls, och drack vansinnigt söta fruktjuicer och åt vansinnigt stark mat. Musik dånade ur högtalarna, men ingen dansade.
Precis när vi hade fått nog av mat och dryck, klev bruden och brudgummen upp på ett podium, som helt plötsligt började snurra. Det fick mig att tänka på en speldosa jag hade som barn, med en ballerina som gjorde piruetter när man öppnade locket. Rosblad blåstes över dem.
Därefter tog de plats på en stor scen, dekorerad med blommor, tyg och vit- och guldfärgade pelare. En liten soffa, bara stor nog för de två, stod framför en skinande blank, guldfärgad vägg. De såg ut som ett kungapar, som en maharaja med sin maharani. Alla gäster kom upp till dem för att gratulera.
Sedan minglade vi. Och minglade. Och minglade. Vi väntade på att själva ceremonin skulle börja. Tydligen väntade vi på ett gynnsamt, lyckosamt tillfälle där alla stjärnor och planeter stod rätt, men ingen av de andra gästerna vi frågade verkade känna till när denna tid skulle infinna sig. Men vi ville se ceremonin och ombads att vänta bara 30 minuter till. Och sedan ytterligare 30 minuter, och kanske bara 30 minuter till.
Ceremonin började omkring klockan ett på natten, när merparten av gästerna hade lämnat. Vi stannade i fem minuter innan vi tackade för oss, väl medvetna om att ceremonin mycket väl kunde pågå i ytterligare två-tre timmar.
Bröllopet var en fantastisk, färgsprakande upplevelse, som hämtad ur en saga.
A movie from the wedding (in Swedish). I'm making a short appearance at 01:52. Also watch at 04:30 when they enter the podium, rose petals are blown and they start rotating.
Scrambled Eggs for Breakfast
Scrambled eggs - looks like a mess, but tastes heavenly...
I have a new favorite breakfast since a couple of weeks back – scrambled eggs.
I realized that what I’ve seen as a luxury only to be savored at hotels and fancy brunches is actually something that is ideal for the weekdays. It’s fast, it’s simple and it keeps you going for hours!
Here’s my recipe:
- 2 organic eggs
- 2 tbsp cream
- A pinch of salt
- 4-5 drops of truffle oil
- Finely grated Parmesan
I mix everything in a bowl or – if I’m in a hurry – directly in the pan with some melted butter, and stir on low heat till I get a perfectly tender, creamy and smooth texture.
I’ve had a hard time earlier to stay full until lunchtime, but with scrambled eggs together with a sandwich or a bowl of yoghurt, berries and walnuts I can avoid all hassle and fuss during the long mid morning hours.
What is your best breakfast tip?
Jag har en ny frukostfavorit sedan ett par veckor tillbaka – äggröra.
Jag insåg att vad jag sett som en lyx att avnjuta på hotellfrukostar och långsamma bruncher faktiskt är idealiskt under arbetsveckan. Det går fort, det är enkelt och det håller energinivån på en behaglig nivå ända fram till lunch.
Här är mitt recept:
- 2 ekologiska ägg
- 2 msk grädde
- En nypa salt
- 4-5 droppar tryffelolja
- Finriven parmesan
Jag blandar allt i en skål, om jag inte har bråttom för då slänger jag helt enkelt ihop allt direkt i pannan tillsammans med lite smält smör. Sen drar jag ner värmen och rör tills äggröran är sådär härligt krämig och len i konsistensen.
Jag har tidigare haft svårt att hålla mig mätt fram till lunch, men med äggröra och en smörgås eller en skål med yoghurt, bär och valnötter så kan jag numera undvika alla omotiverade raseriutbrott under förmiddagstimmarna.
Har du några bra, helst vegetariska, frukosttips?
Le Fabuleux Destin de Moi - Week 5
Birthday flowers and new boots - like walking on a cloud!
Almond pancakes and exotic fruit salad for my birthday. I'm the happiest, luckiest 32 year old!
Spring is in the air. Buds on a Forsythia branch. Sun is shining. Birds are singing. Snow is melting.
Cat is happy again!
Cat is happy again!
White roses in a bowl of water.
A new favorite - salad with roasted yellow beets and manchego cheese. Sooo good!
We took out our bikes (first time this year for me) and went into the city for a cup of tea/coffee in the sun.
Life is good.
Life is good.
Homemade blueberry pie and blogging on a Sunday.
I'm so grateful for this week. I had my birthday and Peter made me almond pancakes for lunch, bought me flowers and took me out to the best sushi restaurant in town. I'm 32, by the way.
I met Anna for breakfast/brunch at Scandic City hotel in the middle of the week, and we managed to talk away three hours... That was a good morning!
My parents were here on Saturday. We went for a long walk, had good food and enjoyed each others company. When they had left, me and Peter stayed awake until Sunday together with friends.
I wish every week could be a little like this. But then again, if it was my birthday every week I would be more than 1,600 years old by now...
Jag känner mig tacksam för den här veckan. Jag fyllde år och Peter fixade mandelpannkakor till lunch, överöste mig med blommor och bjöd mig på den bästa sushirestaurangen i stan. Jag är 32 förresten, om någon undrar.
Träffade Anna för en frukost/brunch på Scandic City mitt i veckan. Vi lyckades prata bort tre timmar. En godare morgon får man leta efter!
Mina föräldrar kom på besök på lördagen. Vi gick en långpromenad, åt god mat och bara hade det bra. När de hade åkt fortsatte jag och Peter kvällen tillsammans med vänner tills lördagen övergick i söndag.
Jag önskar att varje vecka kunde vara lite som den här. Men det klart, om jag fyllde år varje vecka skulle jag vara över 1 600 år gammal vid det här laget...
Bloggkärlek
Only in Swedish
Under min tillfälliga bloggfrånvaro lyckades några illasinnade spammare hitta just mig och mina kommentarsfält bland alla tusentals bloggar. Vi pratar om över 700 kommentarer att sitta och rensa bort manuellt. Jag är fortfarande inte klar.
Men bland alla dessa nonsenskommentarer har det funnits fina, värdefulla, meningsfulla hälsningar från er, och hjärtat har naturligtvis tagit ett extra glädjeskutt när jag sett att jag under den här tiden har tilldelats inte bara en utan hela fyra stycken bloggutmärkelser.
- Den första kom från Hemkära Hanna redan innan jul.
Känner ni henne? Att läsa Hannas blogg är lite som att vara ute en kall vinterkväll. Det snöar och blåser snålt, och du inser att du både är hungrig, för dåligt klädd och kanske också lite vilse. Men så i skogsbrynet ser du ljuset från en stuga, det varma, ombonade, gula ljuset som lockar och drar. Du smyger dig närmare, ser gestalter genom fönsterrutorna som skrattar och du känner dofterna från nybakat bröd och en gryta som står och puttrar på spisen. Magen knorrar. Tårna värker av kylan. Ska du våga dig fram till dörren?
Du behöver inte fundera, Hanna har sett dig genom fönstret och står nu på förstutrappen och ropar: ”Kom in, välkommen, maten är precis klar!”.
Ja, den här lilla historien är påhittad, men precis så välkomnande, hemtrevligt och varmt känns det att besöka Hannas blogg. - Sedan förärade ingen mindre än pysslets kvinnliga motsvarighet till MacGyver, Helena från Mormorsglamour, mig med en utmärkelse. Hon kan trolla fram den vackraste paketinslagningen av en gammal petflaska eller en engångsmugg och ett fiffigt och snyggt gardinomtag av ett gammalt skärp.
En kreativ kvinna som inte krånglar till det, flera av hennes pysseltips är barnsligt enkla, men saknar därmed inte klass och kvalitet! - Och så har jag fått en utmärkelse av Sonja från Dagmar’s Kitchen. Det är ungefär som om min favoritförfattare eller favoritartist skulle berätta att hon läste och uppskattade min blogg, för Sonja är nämligen lite av en idol. Hon tar de allra vackraste matbilder, fulla av ljus och färg och förhoppningar, och delar med sig av de allra mest fantastiska recept. Den här veckan har vi ätit salladen på rostade gulbetor inte mindre än två (2) gånger, och innan jul hann vi med hennes kesoplättar tre (3!) gånger under kanske två veckors tid.
Det skulle inte förvåna mig om vi en dag snubblar över en bok signerad Sonja eller slår på teven och får se henne där. - Bara häromdagen hörde drottningen av sig (ja, Queen of Kammebornia alltså, behöver hon någon närmare presentation?) och meddelade att hon delat ut en award till mig. Vackra, starka Pia som är själva sinnebilden av kvinnlig urkraft, om det nu finns något sådant. Jag beundrar Pia för hennes värme, klokhet och förmåga att prioritera det som är viktigt i livet. Och för att hon är inkluderande och har ett stort hjärta. Därutöver är hennes blogg naturligtvis ruskigt bra också!
De här utmärkelserna har egentligen en uppsättning ”regler” – frågor som ska besvaras och ställas och så vidare – men jag struntar i dem. Just i dag skickar jag bloggkärleken vidare till Fröken Filantrop, en för mig relativt nyfunnen bloggpärla, som skriver så klokt, vackert och tänkvärt om livet och vardagen.
