Thoughts on Doing Change
I claimed in my post yesterday that I have changed.
I really believe I have.
My thoughts on what’s important in life have changed, as have my thoughts on balance, on time and money, on the value of doing nothing, on goals, on limits, and on happiness. I can honestly say that my values have changed, or rather, that I have returned to the ones I used to have, before all this.
I view things differently and I interpret them differently. Changes have to start somewhere, and it’s usually in the mind, but for change to really happen, you have to do things differently. You have to act intentionally towards the change you want to see.
Making change is about going to bed before 11 PM, about eating breakfast, about taking the time to cuddle with the cat in the morning, about taking the bike instead of the car to the office (even if it’s freezing outside), and about going home when your work day is done (even if you haven’t completed all your tasks). At least, that’s what my changes are all about right now.
And I’m glad to say that today, I succeeded.
Change. It’s not just something you think or talk about. It’s something you do.
I want to thank you for all your sweet, kind, supportive and cheerful comments to the post where I told you that it was time for me to get back to work again. I've read them all and they mean so much to me!
Jag hävdade i gårdagens blogginlägg att jag har förändrats.
Jag tror verkligen att jag har det.
Mina tankar om vad som är viktigt i livet har förändrats, liksom mina tankar om balans, om tid och pengar, om värdet av att göra ingenting, om mål, om gränser och om lycka. Jag kan helt ärligt säga att mina värderingar har förändrats, eller kanske snarare, att jag har återvänt till de värderingar jag hade innan allt det här hände.
Jag ser saker på ett annorlunda sätt, och jag tolkar dem annorlunda. Förändringar måste börja någonstans, och det är i oftast i tankarna, men för att förändringar verkligen ska ske så måste vi göra annorlunda. Vi måste agera medvetet i riktning mot den förändring vi vill åstadkomma.
Förändring handlar om att gå och lägga sig före klockan elva, om att äta frukost, om att gosa med katten en stund på morgonen, om att cykla till jobbet istället för att ta bilen (även om det är iskallt ute) och om att lämna kontoret när arbetsdagen är slut (oavsett om att göra-listan är avbockad eller inte). Det är åtminstone vad mina förändringar handlar om just nu.
Och jag kan konstatera att i dag, i dag lyckades jag!
Förändring. Det är inte något vi bara tänker eller pratar oss till. Det är något vi gör.
Jag vill tacka för alla varma, vänliga, stöttande och peppande kommentarer till inlägget där jag berättade att det var dags för mig att börja jobba igen. Jag har läst dem alla och de betyder så mycket för mig!
Thoughts on Switching Off
I don’t want you thinking that I’m the retrogressive type. I’m all for new technology and I’m embracing social media with open arms. Hey, anything that makes us connect and share what’s on our mind must be good, right?
But in March this year I took the decision to press the switch off button on my iPhone and replace it with an old fashioned, super ugly, mega boring Sony Ericsson phone. Since then, I’ve only switched on the iPhone when in desperate need of Internet connection in remote places.
Just as much as I loved my iPhone when I got it, I’m enjoying my life without it now. It has all got to do with being present, here and now.
With a smart phone, you’re always connected. Always online. Sure, you can switch it off, but honestly, how often do you really do that? I was the kind of girl who filled every interspace of my time and life with my smart phone.
There was Facebook and there was Twitter. There was WordFeud and there were blogs. There were news sites and e-mails. Checking the weather and whether the bus would be on time or not.
30 seconds behind a traffic light was enough for me to pick up the phone.
What you’re actually doing, is constantly giving your brain a lot of new material to process. You’re shutting out the real world, you know, the one that is going on right here, right now, right next to you. You’re shutting out other people, the ones that are physically close to you, may it be someone you love or the guy who’s driving the bus you’re getting on (he would sure love a smile from you!).
And, you’re missing out on a perfect opportunity to relax in the moment. Taking a few deep breaths and just noticing what’s going on inside of you, and maybe notice the world around you. You might find that the sun is shining, that the birds are singing and that the bus driver is smiling back at you.
I’m not proclaiming a war against the Internet or social media. I’m in love with this whole blogging thing, so how could I? But I’m dedicating a certain time and a certain place for it. If you can handle your smart phone – congratulations! I couldn’t. It was just too much fun.
Jag vill verkligen inte framstå som en bakåtsträvande tråkmåns. Jag älskar ny teknik och allt vad sociala medier heter. Allt som hjälper oss att hålla kontakten och dela med oss av våra liv måste vara nåt bra, eller hur?
I mars i år tog jag trots det beslutet att stänga av min iPhone och ersätta den med en supergammal, jätteful och megatråkig Sony Ericsson-telefon. Sedan dess har jag bara satt på min iPhone i enstaka fall, när jag varit i desperat behov av Internet-anslutning.
Lika mycket som jag älskade min iPhone när jag fick den, njuter jag nu av livet utan den. Det handlar om närvaro i verkliga livet. Med en smart phone är du alltid ansluten. Alltid online. Visst, du kan stänga av den, men ärligt talat, hur ofta du gör du verkligen det? Jag fyllde varje mellanrum i tiden med min iPhone.
Det var Facebook och det var Twitter. Det var WordFeud och det var bloggar. Det var nyheter och e-post. En titt på vädret och om bussen skulle komma i tid eller inte.
30 sekunder bakom ett trafikljus var tillräckligt för att jag skulle plocka upp telefonen.
Vad du gör, är att du konstant ger hjärnan nya intryck att bearbeta. Du stänger ute den verkliga världen, du vet, den där som pågår här och nu, alldeles intill dig. Du stänger ute andra människor, de som är fysiskt närvarande, oavsett om det är vänner och familj eller busschauffören (han skulle säkert bli jätteglad om du gav honom ett leende!).
Du går också miste om ett gyllene tillfälle att koppla av i ögonblicket, att ta några djupa andetag och bara registrera vad som pågår inom dig, kanske också registrera vad som sker runt omkring dig. Kanske upptäcker du att solen skiner, att fåglarna sjunger och att busschauffören ler tillbaka mot dig.
Jag tänker inte dra ut i krig mot Internet eller sociala medier, hur skulle jag kunna gör det? Jag älskar ju hela den här bloggvärlden. Men jag avsätter en särskild tid och särskild plats för det. Om du kan hantera din smart phone - grattis! Jag kunde det inte. Den var helt enkelt alldeles för rolig.
Thoughts on Balance
On my weekly ”Thoughts on” posts there’s one recurring comment, from one recurrent visitor; my dear blog sister Christin from Piccolacasa.
“What about balance?”, she asks.
Yeah. What about balance?
We Swedes often take great pride in being a quiet and balanced people. A little bit of this and a little bit of that. A little bit of hot and a little bit of cold, and then, when nothing sticks out, we think everything is just perfect.
Looking back at these posts I realize I may seem as a person without any grey zones, without the ability to be a little bit of both; a little bit goal oriented, a little bit relaxed. And I guess that to some extent, it’s true.
For long, my motto was less is bore, more is more. I used to say that if you should do something, you should do it really, really well, wholeheartedly and without compromises.
But now, deep in my heart, balance is what I’m looking for. I just haven’t decided whether balance is standing still in the middle, in between, or if balance is standing with one foot on each side of the teeter, sometimes putting my weight to the right, sometimes to the left, swinging a little back and forth.
Mina “Thoughts on…”-inlägg får ofta en återkommande kommentar, från en återkommande besökare; min fina bloggsyster Christin från Piccolacasa.
“Vad tror du om balans?”, frågar hon.
Ja. Vad tror jag egentligen om balans?
Vi svenskar berömmer ju gärna oss själva för vårt lilla ord lagom. Lite av ditten och lite av datten. Lite varmt och lite kallt, och då, när ingenting sticker ut, då tycker vi att allt är alldeles perfekt.
När jag tittar tillbaka på mina inlägg så inser jag att det kan verka som att jag är en person utan gråzoner, utan förmågan att vara lite av varje; lite målinriktad och lite avslappnad. I viss utsträckning kan det kanske stämma.
Mitt motto var länge less is bore, more is more. Jag brukade säga att om man skulle göra något, då skulle man göra det riktigt, riktigt bra, helhjärtat och utan kompromisser.
Men nu, om jag verkligen är ärlig, så är balansen och lagomheten precis vad jag eftersöker. Jag har bara inte bestämt mig för om balans är att stå stilla i mitten, mitt emellan, eller om balans är att stå med en fot på vardera sida om gungbrädan och ibland lägga vikten på höger fot, ibland på vänster, och gunga lite fram och tillbaka.
Things I’m Learning From Gardening
Patience.
Letting go.
That there’s a power, stronger than I’ll ever be, that I can’t control; nature and the change of seasons.
The most important lesson of all, to me, is realizing and accepting that in this garden, I will never finish and never, ever practice perfection.
I’m a detail-oriented person. I believe that the whole is nothing less but the sum of a million tiny pieces, and if there’s a single one you don’t pay attention to, it may ruin it all.
I’ve realized though, that this philosophy is far from feasible, at least in our garden. There’s just too much to do.
Let me give you an example. We have a rather big gravel-yard, where weed is happy to grow. My method is getting down on my knees and picking the teeniest tiniest grass blades, every one of them, with the roots. After a couple of hours, I may have covered one twentieth of the gravel. It goes without saying that with this method, I will never finish, and thus, the whole will never look good.
Instead, I’m trying to adopt Peter’s way of working, focusing on the big picture, the large tufts of grass and dandelion leaves, ignoring the pale, newborn plants that no one – except me – sees.
I’m practicing every day to let things be imperfect. I may not be happy with them and think they’re great, but as long as they’re ok it’s fine.
This is a skill much needed when I’m back in the office again.
Tålamod.
Att släppa taget.
Att det finns en kraft, starkare än jag någonsin kommer att bli, som jag inte kan kontrollera; naturen och årstidernas växlingar.
Den absolut viktigaste insikten, för mig, är att jag måste acceptera att i den här trädgården kommer jag aldrig att bli klar och heller aldrig att kunna utföra mina sysslor med perfektion.
Jag är en tämligen detaljfokuserad person. För mig är helheten ingenting annat än summan av en million små, små delar, och om en enda av dem lämnas ofärdig, så riskerar den att omkullkasta helhetsupplevelsen.
Vad jag däremot har insett är att det tankesättet är långt ifrån funktionellt, åtminstone inte i vår trädgård. Det finns helt enkelt för mycket. Av allt.
Ett exempel är den stora grusgången som breder ut sig framför huset. Där växer ogräs mer än gärna. Min metod är att sittandes på huk dra upp minsta lilla grässtrå, med roten. Efter ett par timmar har jag möjligen arbetat mig igenom en tjugondedel av allt grus. Det säger sig själv att med den här metoden blir jag aldrig klar, och därmed kommer helheten heller aldrig att se bra ut.
Istället försöker jag ta till mig Peters sätt. Han fokuserar på det stora hela, på de grova grästuvorna och kraftiga maskrosbladen, och ignorerar helt de små, bleka ogräsen som ingen – förutom jag, förstås – ser.
Jag tränar varje dag på att låta saker och ting vara allt annat än perfekta, att lämna dem trots att jag inte är nöjd eller tycker att de är fantastiska. Så länge de är ok så är det ok.
Det är en färdighet som jag kommer att ha mycket nytta av när jag går tillbaka till jobbet igen.
Thoughts on Time and Money (Part 2)
Old tin-box where I collect coins. I think the squirrels are so cute!
I’ll try not to thresh, but I felt my post from last week on this subject could benefit from some elaboration.
Most of these weekly ‘thoughts on…’ posts of mine are related to my fatigue depression and the aha-experiences I’ve bumped into along the road.
Before I hit the wall I was doing quite well, moneywise. But, what I’ve realized is that the majority of the money I worked so hard to make, was spent on maintaining a lifestyle that supported… more work!
I always took the car, no matter where I was going, because I didn’t have time to check for alternatives. I always bought expensive, unhealthy and unappetizing breakfasts, lunches, snacks and sometimes even dinners, because I didn’t have time to prepare my own food. When I finally went grocery shopping, I always went to the expensive supermarket because:
a) I knew everything I needed was there, and
b) I would be too ashamed to be seen in any of the cheap stores (silly, I know).
I bought new clothes instead of washing the ones I had because I just didn’t have the time.
The list goes on and on, and yes: this is exactly how bad it was. I didn’t invest in something long-term, I threw away my money on junk.
Now, my monthly income is more than halved. I’ve got less money, but more time, and I’m so much happier and healthier. I take the bike whenever I can. I eat tasty, homemade food. I look for discounts and buy our food where it’s cheap – and I’m not ashamed at all (fact is, I feel so much smarter!). And listen to this, I haven’t bought myself any new clothes since the middle of March, except for a few finds at the thrift store.
I’ve got time for my family, my friends and myself. I’ve rediscovered the things I love but somehow had forgotten about, like all kinds of creativity, reading books, yoga, going for long walks, watching a good film…
I don’t think I need to tell you which one of these two utterly diverse lifestyles I prefer.
Time isn't money. Time is time.
De flesta av mina ”thoughts on…”-inlägg är relaterade till min utmattningsdepression och alla de aha-upplevelser som jag snubblat över längsmed vägen.
Innan jag gick in i väggen gick det rätt bra för mig, pengamässigt. Nu såhär i efterhand har jag dock insett att merparten av pengarna som jag jobbade så hårt för att tjäna, gick åt till att upprätthålla en livsstil som skapade utrymme för… mer jobb!
Jag tog alltid bilen, vart jag än skulle, eftersom jag inte hade tid att utvärdera några alternativ. Jag köpte dyra, ohälsosamma och i ärlighetens namn rätt äckliga frukostar, luncher, mellanmål och ibland till och med middagar eftersom jag inte hade tid att laga min egen mat. När jag äntligen tog mig till affären för att handla, valde jag alltid den dyra finbutiken eftersom:
a) jag visste att allting fanns där, och
b) jag skulle skämmas för mycket om någon såg mig på exempelvis Willys, Netto eller gud förbjude Lidl.
Jag köpte nya kläder istället för att tvätta de jag hade, för jag hade helt enkelt inte tid. Listan kan göras hur lång som helst. Precis så illa var det. Jag investerade inte i något långsiktigt, jag kastade bort mina pengar på skräp.
Nu har jag mindre än hälften att röra mig med. Jag har mindre pengar men mer tid, och jag är så mycket lyckligare och mår så mycket bättre. Jag cyklar så ofta jag kan. Jag äter god, hemlagad mat. Jag letar efter rabatter och köper mat där det är billigt – utan att skämmas (faktum är att jag känner mig rätt smart)! Och lyssna på det här, jag har inte köpt några nya kläder sedan i mitten av mars, med undantag för ett fåtal begagnade fynd.
Jag har tid för min familj, mina vänner och mig själv. Jag har återupptäckt sådant som jag glömt bort att jag älskar, som kreativitet i alla dess former, att läsa, yoga, gå långpromenader, se en bra film…
Jag tror inte jag behöver tala om vilken av dessa två totalt olika livsstilar jag föredrar.
Tid är inte pengar. Tid är tid.
Thoughts on Time and Money
You know when they say that time is money? They’re wrong.
Time is time and money is money, and no riches in the world can neither buy back the time that has passed, nor stretch the time that you and I have been given*.
Spend both of them wisely and remember which one of them you value the most.
*This is not a comment to any health insurance debate. We’re on a more… philosophical level here, ok?
Du vet de där som säger att tid är pengar? De har fel.
Tid är tid och pengar är pengar, och all världens rikedomar kan vare sig köpa tillbaka tid som har passerat, eller tänja ut den tid som du och jag har tilldelats*.
Spendera dem klokt, både din tid och dina pengar, och kom ihåg vilken av dem du värderar högst.
*Det här är inte ett inlägg i någon debatt om sjukvårdsförsäkringar. Vi rör oss på en mer… filosofisk nivå här.
Thoughts on a Good Start
How did you start your day today?
An angry alarm clock is what pulls most of us from night rest to wakefulness. Options might be few, but after that we have all power in the world to shape our first waking breaths in the morning and lay a good foundation for the rest of the day.
Those of you who have followed this blog for some time know that I had huge problems with my mornings before I smashed into the wall and was diagnosed with fatigue depression. I constantly overslept, stressed and skipped breakfast.
Most days, I started my mornings, still in bed, with reading emails, checking the news, reading some more emails, checking my calendar, reading more news... Seconds after awakening my brain went into overdrive and my poor heart clattered frightened in my chest. I had a shock start - every day.
Now, during my sick leave, email, news and calendars have low priority, yet I have discovered that my brain still starts to spin right away with thoughts on the day, the blog, bills that have to be paid, errands I have to run... And my heart pounds just as hard as during the craziest job periods.
Therefore, I have since a couple of weeks back put a lot of focus on starting my day in a calm and harmonic way. I take a few deep breaths after I've just woken up. Drink a glass of water. Make a body scan. And then I set my mental agenda for the day.
I tell myself that I am a person who takes responsibility for her health, and I tell myself how I'm going to prove it during this particular day. Most of the time, it’s about eating when I'm hungry, going for a walk, being present in the here and now... Two or three guidelines for the day. Then I get up and eat breakfast in peace and quiet, and all computer devices are banned before breakfast is over.
This has done wonders for me in the last few weeks. Anytime during the day that my energy level runs low, I can recollect the morning calm and get some strength back.
Allow yourself a good morning.
What is a good start to you?
Hur startade du din dag i dag?
För de allra flesta av oss är väckarklockans ilskna ringande det som rycker oss från nattvila till vakenhet. Om du liksom jag gillar att ligga och snusa på morgonkvisten finns få alternativ, men därefter har vi all makt i världen att forma våra första vakna andetag, de som lägger grunden för resten av dagen.
Ni som har följt mig och den här bloggen en längre tid vet att jag hade enorma problem med mina morgnar innan jag dundrade in i väggen (om du är nyfiken kan du läsa några exempel här, här, här eller här). Jag försov mig ständigt, stressade och hoppade över frukosten.
Inte sällan började jag mina morgnar med att, fortfarande liggandes i sängen, läsa mail, kolla nyheterna, läsa lite mer mail, kolla kalendern, läsa fler nyheter… Sekunden efter att jag kommit till medvetande gick hjärnan på högvarv och hjärtat klapprade förskrämt i bröstkorgen. Det var chockstart – varje dag.
Nu, under min sjukskrivning, är e-post, nyheter och kalendrar lågprioriterat, men likväl har jag upptäckt att hjärnan snurrar igång direkt – det är tankar om dagens innehåll, om bloggen, om räkningar som ska betalas, om ärenden som borde göras. Och hjärtat bankar lika hårt som under de galnaste jobbperioderna.
Därför har jag sedan ett par veckor tillbaka lagt fokus på att börja mina dagar på ett lugnt och harmoniskt sätt. Jag ligger kvar i sängen och drar några djupa andetag när jag precis har vaknat. Dricker ett glas vatten. Gör en kroppsskanning. Och sedan fyller jag mig själv med positiva ord som jag önskar ska forma min dag.
Jag säger till mig själv att jag är en person som tar ansvar för min hälsa, och så talar jag om för mig själv hur jag kommer att bevisa det just den här dagen. Det kan vara genom att äta när jag är hungrig, att gå en promenad, att vara här och nu… Ett par, tre riktlinjer för dagen. Därefter går jag upp och äter en frukost i lugn och ro, och allt vad datorer heter är bannlysta innan frukosten är avslutad.
Det här har gjort underverk för mig de senaste veckorna. Närhelst under dagen som energinivån dippar kan jag hämta kraft ur morgonens lugn.
Unna dig själv en god morgon.
Hur ser en bra morgon ut för dig?
Lästips: Möt hösten med sköna morgonvanor
Thoughts on Surprising Yourself
When I went to college I had a teacher who really measured up to the ideal of an ingenious professor. You know, a gentleman of a certain age with lively eyes, a beard and always a philosophical reflection in his sleeve (of tweed or corduroy, of course).
One day I was standing behind him in the coffee line. By the pastries he suddenly stopped and turned to me with a smile on his face.
“You know what? Today, I’m going to surprise myself with a cookie.”
At the coffee machine, he stopped again.
“You see, every day I treat myself a surprise. It doesn’t have to be anything fancy, but something unexpected and something that makes me feel good. It just pops up in my mind some time during the day and when it does, I simply grab it.”
I believe in routines. I think they’re good for both body and mind, as well as convenient and time efficient. But there’s a fine line between healthy habits and boredom, and a brain that is never exposed to new impulses will soon stagnate.
So, every now and then I follow his advice and surprise myself. Sometimes it’s with something sweet, but it might just as well be a nap in the afternoon or playing with the cat. The point is, it has to be unplanned and sometimes – but not always – also something that stretches the concept of everyday life and routine.
The other day, for example, I went out for my usual walk, but I walked the other way around. I had no idea when I put on my shoes, but once on the sidewalk my feet started walking in a new direction and all I could do was follow. It was so simple, but all of a sudden I saw the world and the well-known blocks from a whole new angle.
Break a pattern or give yourself an unexpected gift – surprise yourself today!
När jag pluggade på högskolan hade jag en föreläsare som var av den där finurliga professorstypen, ni vet, en äldre herre med pliriga ögon, ett litet skägg och ständigt en filosofisk fundering i rockärmen (av tweed eller manchester, så klart).
En dag stod vi bredvid varandra i cafékön vid eftermiddagsfikat. I höjd med mandelbiskvierna sken han plötsligt upp och vände sig mot mig.
– Vet du, i dag ska jag överraska mig själv med en kaka!
Vid kaffetermosen stannade han till igen.
– Varje dag ger jag mig själv en överraskning förstår du. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, men det ska vara något oväntat och något som får mig att må bra. Jag kommer på det i stunden och så smäller jag till, helt enkelt.
Jag tror på rutiner, tror att det är bra för både kropp och själ, och inte minst kan det vara väldigt praktiskt och tidseffektivt. Men gränsen mellan sunda vanor och vardagsslentrian är hårfin, och en hjärna som aldrig utsätts för nya impulser stagnerar snart.
Därför gör jag då och då som han sa och överraskar mig själv i vardagen. Det kan vara med en kaka, men precis lika gärna en tupplur på eftermiddagen eller en stunds bus med katten. Poängen är att det ska vara oplanerat och ibland – men inte alltid – också något som töjer på begreppet vardag och rutin.
Häromdagen, till exempel, gick jag min vanliga promenadrunda, fast åt andra hållet. Jag hade ingen aning om det när jag snörade på mig gympaskorna, men väl ute på trottoaren så satte fötterna av åt ett annat håll och jag hade bara att följa med. Det var så enkelt, men plötsligt såg jag världen och mina hemtama villakvarter ur en helt ny synvinkel.
Bryt ett invant mönster eller ge dig själv en oväntad gåva – överraska dig själv i dag!
Moments of Happiness
We were looking at some old pictures the other day, Boyfriend and I, and found the one above. It’s from our 2010 summer vacation to Corsica. There was something about this photo that got me thinking…
I’ve spent an hour or so at the beach; swimming, soaking up the sun. I love that. I very seldom go into the water, it has to be warm and clean, and very few beaches live up to my standards. This one did, however.
I’ve just got dressed and we’ve found a table at this little seaside restaurant, and in a minute or two we will get our food. I think I had a pizza… And that’s when Boyfriend snapped this photo.
I’m happy, at this particular moment in time. We’re on vacation. We’ve got each other. We’ve got our health. Our freedom. We have nothing to worry about, other than where to go next on our adventure. We’re hungry but will be served food.
Yes, I am happy at that exact moment, but I have a feeling now that I didn’t really understand back then how lucky I was. I’m totally unaware of all the challenges I’m about to meet in the coming two years. If I had known… Well, maybe I wouldn’t have been as happy. Or maybe, I would have cherished my happiness even more.
This picture got me thinking that I want to acknowledge and treasure every single moment of happiness, every little piece of it, no matter how small or trivial it may seem. I’m still not done with challenges and sorrows in my life, I know that, and I’m struggling with some of them right now, but all in all… I’m happy. I really am.
Have a lovely weekend friends!
Vi tittade på lite gamla foton häromdagen, jag och Kärleken, och hittade bland annat den här bilden. Den är tagen under vår sommarsemester 2010, på Korsika. Det var något med den här bilden som fick mig att tänka…
Jag har tillbringat en timme på stranden; simmat, njutit av värmen. Jag älskar det. Det är sällan jag kliver i vattnet, det måste vara varmt och rent, och väldigt få badställen lever upp till mina krav. Men det här gjorde det.
Jag har precis fått på mig kläder efter badet och vi har hittat ett bord på en liten restaurang precis vid stranden. Om en minut eller två kommer vår mat. Jag har för mig att jag åt en pizza… Och det var då Kärleken knäppte den här bilden.
Jag är lycklig, just precis där och då. Vi är på semester. Vi har varandra. Vi har hälsan. Vår frihet. Vi har inget att bekymra oss över, annat än vart vi ska ta vägen härnäst på vårt äventyr. Vi är hungriga, men ska snart få mat.
Ja, jag är lycklig i just det ögonblicket, men jag misstänker nu att jag kanske inte riktigt förstod det då. Jag är helt ovetandes om alla de utmaningarna som jag ska möta under de kommande två åren. Om jag hade vetat det då… Kanske hade jag inte varit lika lycklig? Eller så hade jag uppskattat min lycka ännu mer.
Den här bilden fick mig att tänka att jag vill uppmärksamma och vårda varje ögonblick av lycka, varje liten del av den, oavsett hur obetydlig den kan tyckas vara. Jag är inte färdig med utmaningar och sorger i mitt liv, det vet jag. Jag går igenom vissa av dem just nu. Men på det hela taget så är jag… lycklig. Det är jag verkligen.
Ha en underbar helg vänner!
Thoughts on Doing Nothing
The other day I was reminded of a first date with a former boyfriend (this was years ago, so I would say it's statute-barred now, honey). We were in the process of getting to know each other, and he asked me about my hobbies and what I enjoyed doing in my spare time.
Later, I learned that I almost scared him away with my answer: “I like to sit on the couch and stare into the wall. Doing nothing.”.
I can admit that this might not have been the best thing to tell someone on a first date, but it was true. Back then I really mastered the art of doing nothing.
Being that goal oriented person, a quality I’ve refined during the last years, I think I somehow forgot how to do this, and how important it is to me, to counterbalance the running-fighting-striving with tranquility and peace of mind.
Now, I try to schedule a little bit of doing nothing each day. To me, that can be reading a book, drinking a cup of tea all by myself in quite, looking out through the window and reflecting over the changing of the seasons, or following my cat around and observe whatever he’s doing.
It's a moment where I don’t have to produce or perform, a moment where I can just be.
Häromdagen kom jag att tänka på en första dejt med en före detta pojkvän (älskling, det här var flera år sedan, så jag tycker att det kan anses vara preskriberat vid det här laget). Vi var i lära känna-stadiet, och han frågade mig om mina hobbies och vad jag tyckte om att göra på fritiden.
I efterhand fick jag veta att jag nästan skrämde iväg honom med mitt svar: ”Jag tycker om att sitta på soffan och stirra in i väggen och bara vara.”.
Ja, jag erkänner att det kanske inte var det mest attraktiva jag kunde berätta om mig själv, men det var sant. Då bemästrade jag verkligen konsten att bara vara.
Som en målinriktad person, en egenskap jag förfinat under de senaste åren, så tror jag att jag glömde bort hur man ”bara är” och hur viktigt det är för mig att balansera allt kämpande-springande-strävande med stillhet och lugn.
Nu försöker jag boka in en liten stund av bara vara varje dag. För mig kan det vara att läsa en bok, dricka en kopp te i min ensamhet och i tystnad, att titta ut genom fönstret och reflektera över årstidernas växlingar eller att följa efter min katt och iaktta vad han har för sig.
Det är en stund på dagen där jag inte behöver producera eller prestera. En stund där jag bara får vara.
My at Home Yoga Routine
If you’re not into yoga, maybe you should skip this post. Or, wait a minute! Please stay. What if you find something you like?
I said the other day that I would share my at home yoga routine. I have several versions of it, but this is the one I do most frequently. This session takes me about 75-80 minutes.
Warm up exercises for lower back
I’ve had some problems with mine so I have a programme from a physiotherapist.
Pranayama - Breathing Exercises
I alternate between a few different exercises. My favorites are fire breathing (also called breath of fire), Nadi Sodhana and Anuloma Viloma
Sun Salutations
Sun salutations, ten rounds. Three in slow tempo to really stretch and warm up, seven rounds in a tempo that makes me sweaty and out of breath. After this, I relax in Savasana again for 1-2 minutes.
12 Basic Asanas
Find out more about the poses here.
- I still don’t master headstand on my own, so I step right onto the second pose.
- After the forth pose, I usually do a half bridge and try to do the wheel pose (also called upward bow).
- After the seated forward bend (pose no 5) I do a wide-angle seated forward bend (although not as wide as in that picture…).
- After pose number 9, I do the crow pose. Or, at I least try to...
- I usually also do the tree pose and the Lord of the Dance pose.
Meditation and Mantra Chanting
I love this slowing down meditation video She feels a little insecure in the beginning, but as soon as the actual meditation starts I find her voice very soothing and pleasant.
After this, I move on to some mantra chanting. Right now I use the Gayatri Mantra. [Listen on Spotify].
Do you feel awkward about saying these things? Personally, I don’t really mind. To me, the mantra is simply something that helps me prevent distracting thoughts from taking over my mind. I actually think it’s a good thing that I don’t really understand or can relate to what I’m saying...
Relaxation
I end each session with relaxation, and I have a favorite video to help me.
I must have watched this video at least a hundred times. I know every single word of it, and my favorite part is when she says ‘there’s nothing to hold anymore, you can just let go…’. I don’t know, but those words really do something to me.
And, that's the end of it.
Sometimes, I listen to music while doing yoga to get in the right mood. Most often, it’s this Spotify playlist.
I'm ending this post with a disclaimer... Yoga is good for body and mind, but if you’re not sure of what you’re doing, you must be careful, especially if you have back or neck problems or if you’re pregnant. If you’ve never tried yoga before, start by seeing a yoga instructor.
Thoughts on Goals
I have thought a lot about goals, recently. You’re supposed to have goals in your life, right? And there are people who get paid to motivate others to reach them.
I'm convinced that with courage, stubbornness and a lot of hard work, the wildest dreams really do come true. My job was such a goal, that I actually set for myself already during my studies.
Reaching my goal was ... magical. I will not say anything else, but what my inner motivational coach forgot to tell me was how to enjoy this victory for more than... let's say a week, and how a goal-oriented person lives his life when the target is actually achieved. The striving and the constant kicks quickly becomes a drug.
I still haven’t nailed down all the different factors that, combined, led to my fatigue depression, but I know that my stubbornness played a large role.
Currently, I struggle to find the balance. I want to continue to be an enthusiastic, goal-oriented and passionate person – that's who I am – but I can’t afford to end up in the same situation again.
I don’t have all the answers, but when it comes to setting goals, I will in the future really take my time to think through
- What goals I set,
- why I want to achieve them, and
- what I'm willing to sacrifice for them.
Few things are worth sacrificing your health and relations for, for example.
Den senaste tiden har jag funderat mycket över mål. Mål i livet ska man ha, och det finns människor som får betalt för att motivera oss andra att nå dem.
Själv är jag övertygad om att med mod, envishet och en massa hårt arbete så kan de galnaste drömmar gå i uppfyllelse. Mitt jobb var ett sådant mål, som faktiskt formulerades redan under studietiden.
Att nå målet var… magiskt. Jag ska inte påstå något annat, men det min inre motivationscoach hade glömt att tala om för mig var hur man njuter av segern i mer än… låt säga en vecka, och hur man som en målinriktad person lever sitt liv när målet faktiskt är uppnått. Strävandet och de ständiga kickarna blir snabbt en drog.
Jag har fortfarande inte lyckats lista ut vilka alla de faktorer är som samverkade för att just jag skulle drabbas av utmattningsdepression, men jag vet att envisheten var en av de stora bovarna i dramat.
Jag kämpar för att hitta balansen. Jag vill fortsätta att vara en entusiastisk, målinriktad och passionerad person – det är den jag är – men jag vill inte bränna ut mig ännu en gång.
Jag har inga färdiga svar, men när det gäller mål så kommer jag i fortsättningen att ta mig en ordentlig funderare över
- vilka mål jag sätter upp,
- varför jag vill uppnå dem, och
- vad jag egentligen är beredd att offra för dem.
Få saker är värda att offra sin hälsa och relationer för, till exempel.
My Yoga Journey
For years, I was certain that yoga was my thing. I knew, before I even tried it. The thought of being in control of body and mind appealed to me, as well as the thought of getting limber as a cat.
So, I went to the gym. And I tried Ashtanga Yoga. Power Yoga. Yoga for Beginners. Medium Difficult Yoga. I felt like I was trying everything, like I was really giving yoga a chance, but it was constantly rejecting me.
I always felt insecure during the classes. I was constantly comparing my abilities and myself with the others in the room. Still, I was certain that yoga was my thing. Or, was it just the idea of being a yogini that appealed to me?
Based on my previous experiences, I admit it was a risky project going on a 10-day yoga trip to India with a group of people I had never met, with a yoga teacher that I knew only by name and face. But it was the best thing I could have done!
This was something totally different. I discovered that the poses, asanas, was only one part of yoga. Relaxation, breathing exercises, mantra chanting, and meditation was equally important in the classes. As students, we were also given an insight into Hindu mythology and the yogic way of life.
For the first time, I understood what yoga was all about, at least to me.
Here’s my view: Yoga is not about making a perfect dolphin pose, or whatever pose you would like to master. Every pose has its purpose.
For example, standing forward bends lengthens the hamstrings. If I feel a stretch while my fingers are still 10 inches from the floor, it’s not a problem. I’m doing a perfect standing forward bend for my body, where I am right now.
Understanding this somehow took the edge of the anxiety that someone else was ‘better’ than I. I was feeling a stretch. She was feeling a stretch. In other words, no one was better than the other. We were both perfect.
Since that yoga trip in January 2011, yoga has been an important part of my life. Sure, there are weeks (sometimes even a whole month...) when we are apart, but whenever I choose to come back to yoga, I'm welcomed and accepted, and I wonder why I ever left.
Vishnu Syamlal is the teacher who helped me discover yoga. He is a certified Sivananda Hatha Yoga instructor. In his classes, he combines Sivananda Hatha, Kundalini and Vinyasa yoga. Asanas, breathing exercises, meditation and relaxation are always included. He holds weekly classes in Stockholm and workshops in Sweden, Norway and Paris.
And, no, I'm not sponsored by Vishnu. He doesn't even know I'm writing this. I'm just sharing my yoga journey with you, that's all.
In an upcoming post, I will share my at home yoga routine, along with some favorite relaxation videos and mantras. Stay tuned!
Oh, and if you speak Swedish, I recommend reading CrimsonAnna's open letter to her body regarding yoga.
It's Fine. Isn't It?
- Bret Easton Ellis in a Paris Review interview.
Att vilja. Våga. Drömma. Kämpa. Önska.
Å ena sidan.
Att bara vara. Acceptera. Känna tacksamhet.
Å andra sidan.
To want. To dare. To dream. To fight. To wish.
On the one hand.
Just being. Accepting. Feeling gratitude.
On the other hand.
About Knowing Your Limit - And Staying Far Away From It
Living on the edge...
Många, många gånger fick jag höra det. Att jag jobbade för mycket. Varnande pekfingrar höjdes, pannor rynkades bekymrat. Jag minns inte vad jag svarade, men jag vet att jag inte riktigt kunde ta det till mig. Jag hade ju läget under kontroll. Det var lite mycket just nu bara.
Sen trillade jag över kanten. Och nu är det jag som sitter där och predikar. Många svarar "jag vet var min gräns går".
Det är ju toppen! Själv hade jag ingen aning, men det här är vad jag har lärt mig: Det handlar inte bara om att undvika att snubbla över den där gränsen. Det handlar om att hålla sig så långt borta från den att livet inte blir en enda stor balansakt. För hur kul har vi egentligen när vi konstant pressar oss till bristningsgränsen?
Jag har skrivit det förr här på bloggen. För mig är inte den stora sorgen att jag föll, utan alla de hopplösa år dessförinnan då jag kämpade med näbbar och klor för att hålla mig över ytan.
Gör något roligt i helgen. Eller gör ingenting alls. Och ta hand om dig.
I was told many times, by many of my friends, that I was working too much. I can't remember what I said, but I kow that I didn't really listen. I had the situation under control. I was just being a little extra busy right now, that was all.
And then I fell. Now I'm the one preaching, and having my friends telling me 'I know my limit'.
Well, that's great! I didn't have a clue, but this is what I've learned: It's not just about avoiding to fall and crossing that line. It's about staying so far away from the edge that you're not turning your whole life into one great balancing act. Honestly, are we really enjoying life when we're constantly pushing ourselves to the extreme?
Do something you like this weekend. Or do nothing at all. And take care.
What's Under Your Feet?
Summerar träningsåret
Åh jag hade så högtflygande planer för det här träningsåret, i alla fall mätt i antal träningsdagar och nedlagd tid. Nu nådde jag inte riktigt mitt mål, men med tanke på hur det här året har varit är jag nöjd ändå. Jag har kämpat mot trötthet och stress, och de dåliga vanor som det för med sig. Någon gång i somras vände det, och jag är på rätt väg.
Jag har dansat, dansat, dansat, och det ska jag fortsätta med, 90 minuters vardagsflykt varje vecka gör susen! Jag fick en pulsklocka och det har sporrat mig att lägga mer fokus på konditionsträning. En klok prioritering, tror jag. Träningen har blivit mer omväxlande, och det känns också rätt.
Nu ska jag lägga en liten stund på att sätta upp några rimliga träningsmål för 2011. Året kommer att få en kickstart, det är ett som är säkert, med en yogaresa till Indien inbokad.
Träning 2010 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 254 h/215 h 22 min
Antal träningsdagar: 194 (52,7 % av alla dagar)/160 (43,5 %)
Träning 2009 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 308 h 53 min/231 h 41 min
Antal träningsdagar: 209 (56 % av alla dagar)/163 (44 %)
Träning 2008 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 147 h 30 min/117 h
Antal träningsdagar: 137 (37 %)/98 (26 %)
Träning 2007 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 177h 51 min/141 h 51 min
Antal träningsdagar: 188 (51 %)/126 (34 %)
Jag har dansat, dansat, dansat, och det ska jag fortsätta med, 90 minuters vardagsflykt varje vecka gör susen! Jag fick en pulsklocka och det har sporrat mig att lägga mer fokus på konditionsträning. En klok prioritering, tror jag. Träningen har blivit mer omväxlande, och det känns också rätt.
Nu ska jag lägga en liten stund på att sätta upp några rimliga träningsmål för 2011. Året kommer att få en kickstart, det är ett som är säkert, med en yogaresa till Indien inbokad.
Träning 2010 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 254 h/215 h 22 min
Antal träningsdagar: 194 (52,7 % av alla dagar)/160 (43,5 %)
Träning 2009 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 308 h 53 min/231 h 41 min
Antal träningsdagar: 209 (56 % av alla dagar)/163 (44 %)
Träning 2008 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 147 h 30 min/117 h
Antal träningsdagar: 137 (37 %)/98 (26 %)
Träning 2007 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 177h 51 min/141 h 51 min
Antal träningsdagar: 188 (51 %)/126 (34 %)
Låt drömmarna flyga fritt...
Vi dagdrömmer oss olyckliga, skriver TT i en artikel som blandat annat kan läsas på DN.se.
Aj då. Själv ägnar jag säkert mer tid än genomsnittsmänniskan åt att drömma mig bort i vaket tillstånd. Jag skulle nästan vilja klassa dagdrömmeri som ett av mina främsta fritidsintressen.
Att dagdrömma är som att läsa en bok eller se en film, fast med sig själv som huvudperson och med alla möjligheter att styra handlingen.
Själv tror jag att dagdrömmar kan göra oss lyckligare och mer framgångsrika.
Lyckligare, därför att...
Tänk dig att du står och diskar. Eller ägnar dig åt någon annan hushållssyssla som du tycker är fasansfullt tråkig. Att ägna 100 % av hjärnkapaciteten åt att tänka på just det faktum att du diskar (vara "här och nu", som det så populärt heter) gör inte det hela direkt roligare. Att istället fantisera om att du vinner nån miljon eller två eller tio på lotto, och allt vad du då skulle göra för pengarna, gör stunden du står där med händerna i diskbaljan betydligt trevligare.
Trevliga dagdrömmar framkallar dessutom positiv energi och gärna ett leende som letar sig ända fram till läpparna. Och det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att hjärnan påverkas när mungiporna pekar uppåt, och frigör lyckohormoner. Eller hur det nu var. Jag är ju ingen forskare.
Mer framgångsrika, därför att...
Positiva dagdrömmar kan fungera som en drivkraft. De vidlyftiga dagdrömmarna kan enkelt konkretiseras och omformuleras till mer realistiska mål. Att dagdrömma kring dessa och se framgången framför sig ger kraft och energi att fortsätta kämpa. När allt kommer omkring, det behöver inte vara så stor skillnad mellan att dagdrömma och att visualisera framgång, det där som alla stora idrottsstjärnor talar om för oss vanliga dödliga att göra.
Mina drömmar är min viktigaste tillgång.
Jo, det kan faktiskt vara så.
Dessutom tror jag att dagdrömmar håller oss mentalt i trim. Fantasi är som massage för hjärnan.
Skit i forskarna från Harvard. Läs om dagdrömmar på Wikipedia istället! Eller i NY Times, för den delen. De verkar också ha fattat galoppen.
Nytränad
Trött och överkokt
Känner mig som en överkokt spaghetti. Har precis kommit hem från första gympasset efter förkylning och jobbkoma och undrar just nu hur jag ska lyckas ta mig upp ur soffan igen. Heeelt slut. Känns inte som om jag har styrsel på en enda muskel i kroppen.
Å så var det ju det där med att äta. Fylla på efter träningspasset. Protein. Men jag är så trött att jag inte ens fattar att jag är hungrig.
Läs vad andra skriver om träning, gym och spaghetti.
Goda råd
Goda råd behöver inte vara dyra. Bodil ger dem gratis.
Det hjälper inte - om hur man inte kan bromsa tid och åldrande
Det hjälper inte - om hur man inte kan bromsa tid och åldrande
